Järnafestivalen

De barn som var med på Järnafestivalen fick bl a öva cirkuskonster, leka olika lekar som ”Under hökens vingar” och skapa egna motiv till sina t-shirts.

Kulturell energikick

– En fördjupande helhet, mycket speciellt.

– En vän tipsade mig, nu är vi tre vänner här.

– Upplevelsen behöver inte vara sämre för att den är på nära håll.

Så säger några av de deltagare i Järnafestivalen som Kulturdelen träffade.

Men arrangörerna märker att det blir allt svårare att locka deltagare till den här veckan som marknadsförs som en ”kulturell energikick.” Trots att det går bra att ta med sig barn och trots att man försöker hålla måttliga priser.

Att gestalta en skulptur tillsammans gör en medveten om hur varje rörelse förändrar helheten, får deltagarna lära sig av Peter de Voto (till höger).

Påverka priset

Maxpriset för den som väljer helpension (med vällagad ekologisk mat), aktiviteter på dagtid plus föreställningar på kvällen ligger på runt 5 000 men kan skifta några hundralappar beroende på var man vill bo och äta.

Men en pappa som valt eget boende, hade med sig en del egen mat och avstod från kvällsprogrammet klarade veckan för både sig och sin dotter på 3 500.

Nils-Gunnar Burlin, deltagare för första gången: - Det är något mycket speciellt det man får uppleva här.

Idén är att deltagarna under fem semesterdagar (i år 5-9 juli) ska utveckla sin kreativitet på olika områden som dans, målning, smide, eurytmi, surdegsbakning, trädgård, meditation, mindfulness, sömnad i siden och lin. Man får välja två, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. På mornarna kan man höra föredrag om skiftande ämnen (exempel: Skapandets villkor) och om kvällarna gavs föreställningar med bl a Mikael Samuelsson (som sjöng Taube-visor om Ligurien) och Sissela Kyle.

Nils-Gunnar Burlin från Stockholm hade valt eurytmi och när vi hälsade på i eurytmisalen i det blå Robygge-huset höll deltagarna just på att gestalta en staty.

De får stå som de vill, men jag gör dem medvetna om att varje rörelse får en innebörd. Som människa har man ett mycket större rörelseregister än man anar. Vi har t ex övat på att gestalta vattnets sugande, svepande rörelser, berättar Peter de Voto, eurytmist.

Och Gunnar Burlin är entuiastisk och förundrad.

– Det är något mycket speciellt, det man får uppleva här, En utvecklande helhet samtidigt som det är en vila från ens vanliga liv.

– Här tar dom mej på allvar, säger Ulla Cronhjort

Ljus och mörker

I målarsalen är temat ljus och mörker, och man får bara använda två färger: turkos och orange, men genom att lägga på många skikt kan man få fram fler färger, som gult och smaragdgrönt.

– Här behöver man inte kunna teckna för att vara med, säger kursledaren Marita Karlsson.

Det tycker Raoul Fernandez är positivt.

– På jobbet måste man prestera något. Det behöver man inte här, berättar Raoul som jobbar med att ordna studiebesök och kurser på Scania.

– Både jag och min dotter har haft en fin vecka här. Och det blir inte dyrare än en restresa till något semesterland. Det behöver inte vara sämre kvalitet för att det ligger på nära håll.

Ulla Cronhjort från Vallentuna har också valt målning, och dans.

Hon har haft problem med hälsan.

– Det känns som om de inte vill ha med mig att göra längre i vården. Men här tas man på allvar, jag känner hur jag bärs av gruppen, säger hon.

Behövs fler deltagare

De som deltagit en gång kommer ofta tillbaka år efter år, och en ny trend är att mor- och farföräldrar tar med sig ett barnbarn.

–       Men tyvärr är det för få deltagare för att vi ska kunna hålla alla aktiviter gång, konstaterar Mats Zetterqvist, en av arrangörerna.i

Någon förklaring har han inte.

–       Det skulle möjligen kunna bero på den ekonomiska krisen. Folk har inte råd.

Men Martin, en av de yngre medarbetarna i Ytterjärna kulturhus tror att det ligger andra faktorer bakom:

– Det är datorerna. Det har blivit för enkelt och lättillgängligt att komma åt vad man vill. Vi jobbar för att få hit människor, men det är nästan bara Cirkus Cirkör och Robert Gustavsson som drar hit den lite yngre publiken.

Foto: Olof Näslund

Gudrun Lindborg har varit journalist i dagspress, på Arbetet i Malmö och Länstidningen i Södertälje. Därefter frilans på Reportagebyrån/Ponton Media i Södertälje, samt redaktör för biodynamiska tidskriften Kultura. Numera pensionär, jobbar mer eller mindre ideellt, är inriktad på andlighet och är entusiastisk mormor.

Lämna en kommentar