Kultur i skolan

Södertäljes tystaste massrörelse

Hela Estrad är fyllt till sista stolsitsen. Det brusar i salongen, ett sorl av det slag som uppstår ur en blandning av förväntan och högtidlighet. För det är inte varje dag klassen ska gå och se balett, hela Estrad är fyllt av mellanstadiebarn.

Sorlet är visserligen mjukare än på en rockkonsert, men intensiteten är det inget fel på.

En dörr längs bak i salongen öppnas plötsligt och en man med stege kommer in. Ojdå, urskuldar han sig, vad gör ni här, jag skulle byta en lampa på scenen. Men nu förstår jag att det inte går.

– Jodå, lösgör sig en pojkröst från någon av de främsta raderna medan hans mellanstadiekompisar riktar all sin uppmärksamhet på lampmannen.

– Kom du bara.

Så går ridån upp och mannen drar sig tillbaka, publiken blickar riktas mot scenen och busvisslingarna stiger orkanlikt mot ljusrampen i taket. Ett trettiotal barn i färgglada kläder rusar in på scenen, både killar och tjejer. De är elever i Kungliga svenska balettskolan och de ska med sin föreställning visa Södertäljebarnen smakprov på just dans.

Trikåsus

Publiken är med, till och med när balettkillarna glider in på scenen i trikåer. Ett svagt sus med omisskännlig början till målbrott, går genom salongen, men nej, det är okej. Och suset dör av sig självt. Danstjejerna ömsom trippar fram på tårna som älvliknande varelser och vippande kjolar, ömsom buggar och jazzar sig fram i modern koreografi tillsammans med killarna. Några av dem tråder en ungersk krigsdans – karaktärsdans får vi lära oss att det är exempel på. Barnen slår volter och går ner i spagat, aj hör vi några bänkrader bort. Och de gör piruetter, flera i rad.

Samma kväll görs det sådana i många Södertälje hem, förstår vi när vi någon timme senare vadar oss ut i det entusiastiska publikhavet.

– Kan du bara en?

– Jag ska prova fyra.

Något för alla

Baletten är ett exempel på Kultur i förskolan och skolan, Södertäljes mest anonyma kulturaktivitet. Tack vare den har den här dan 500 barn fått se äkta och levande balett, dessutom av hög klass.

En annan dag åkte förskolebarn in till Dramaten i Stockholm och såg Strindbergs Lilla stormen, samtidigt som de allra äldsta fick uppleva En lektion i kärlek med Teater De Vill. Hos några knackade berättaren Bertil Söderbäck på klassrumsdörren och berättade om miljoner kattor och massor av hattar. Medan andra träffade Musikteatergruppen 89 som visade Leoparden som tappade en fläck. Högstadiet såg kanske Godà Godà, minimusikal om vänskap med bland annat Länsmusiken och de något yngre Ingen rövare finns i skogen på Oktoberteatern.

Musikteater 89 i Leoparden som tappade en fläck. Kersti Olin-Dahlbäck, Lena och Bosse Lindell.

Och så vidare. Hela tiden kulturprogram, inköpta föreställningar och bokade grupper. Sådant som barnen berättar om när de kommer hem från skolan. Eller inte.

Räcker till alla

Totalt finns omkring 15 000 barn i förskola och skola, från ett år till och med nian i Södertälje och Nykvarn, i kommunala skolor och friskolor. De kulturevenemang som erbjuds räcker till dem allihop, åtminstone till en gång om året för var och en. Det här året har 21 500 platser bokats. Fast lärarna vill ännu mer, finge de önska skulle Kultur i förskolan och skolan behöva köpa motsvarande 60 000 biljetter per år.

Långt hår verkar vara obligatoriskt för en dansande flicka. Hårbullen i nacken kallas balettknut.

Det är också Kultur i skolan och förskolans ambition – och uppdrag – att alla barn i grundskolan ska få ta del av två kulturaktiviteter var per år. Men eftersom anslagen inte har ökat i takt med kostnaderna för evenemangen blir det lite mindre numera.

Ännu mer, kanske

Utöver Kultur i skolan och förskolans utbud får de flesta av Södertäljes skolbarn också besöka Torekällberget och gå på biblioteket, den kontakten ordnar lärarna själva och ryms inte under Kultur i skolans ansvar. En del får också se film i klassrummet när fröken eller magistern lånat en film på Pedagogiskt centrum.

Men inte alla. För det kan finnas elever som går ut grundskolan utan att ha fått uppleva tillräckligt brett utbud av kultur, helt enkelt för att inte alla lärare är lika intresserade av möjligheten. Ett lotteri för barnet, med andra ord.

Lars Ahlin vill, som vi tidigare har berättat, ha en mer samlad kontroll och utveckling av kultur i grundskolan. Så Södertälje ska kunna säga att ingen elev har gått ur grundskolan utan att ha ”har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud” Vilket står i Läroplanen för grundskolan, Lpo94.

Institution

Kultur i Skolan har i alla fall funnits i 27 år, ibland har verksamheten sorterat under Kulturskolan, ibland – som nu – under Luna Kulturhus. Budgeten ligger i år på 1,3 miljoner kronor.

Vi försöker samordna evenemangen så att så många som möjligt kan få del av dem, säger Pia Johansson, producentassistent på Kultur i skolan och förskolan

Pia Johansson är producentassistent. Det är Lars Ahlin och hon som organiserar hela den här jätteverksamheten. Just nu petar de ihop vårterminens program, så allsidigt som möjligt för alla åldrar, med film, dans, teater och musik.

Nån gång i december får lärarna runt om i kommunen och Nykvarn en lista med vårens aktiviteter. De får pricka i så många evenemang de vill, men det är Lars Ahlin och Pia Johansson som slutligt bestämmer.

– Vi försöker fördela så rättvist som möjligt. Har de fått gå på teater den här terminen får de kanske stå tillbaka nästa, säger Pia Johansson.

Aktivt arbete

Kultur i skolan gör mer än så, berättar Pia Johansson.

– Vi samlar varje år skolornas kulturutvecklare – de flesta skolor har sådana – för utvärdering och nya önskningar. Vi förhandstittar på föreställningar för att inte köpa grisen i säcken och vi ordnar nätverk för estetämneslärarna på skolorna. En ensam musiklärare kanske vill ha en kollega att prata med ibland.

Allt det här för att så gott som möjligt ge barnen möjlighet att både uppleva och delta i kulturevenemang av hög klass.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Jesswilja Keriseks går i fyran på Soldalaskolan. – Det var jätteroligt. Jag har sett sådan dans en gång tidigare, i kyrkan. Så jag kände igen lite.

Det var roligt, säger Oliver Karlsson, särskilt den där killen som skulle laga lampan och som fick vara med och dansa.

Marcus Mikhil tyckte att de som uppträdde dansade fint. Och att alltihop var roligt.

www.sodertalje.se/scen

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Kultur i skolan”

  1. Helena L. Cronholm skriver:

    Härligt att killar och tjejer får se dans i skolan!
    Det behövs mer av den varan, som motvikt till vår eviga machokultur!

    Helena

    • Ingrid Sjökvist skriver:

      Det tycker vi också och vi blev faktiskt tagna av hela denna anonyma verksamhet som ger våra skolbarn kulturupplevelser av hög kvalitet. Bravo, kommunen!

Lämna en kommentar