Kultur på fritidsgårdar

Global och lokal lekplats

Roger Fristedt i förgrunden och Andreas Dellham bakom honom är säkra på att ta hem LAN-turneringen på Tajen

Kulspelet nere på gården är inte vad det varit. Idag spelar unga med vem som helst i världen, allt som krävs är en dator, internetuppkoppling och ett delat intresse.

– Alltså, den största förnedringen är att bli one-shottad av en åttaårig tjej från Vatikanstaten, säger Andreas Dellham och ser bister ut.

Det är en av baksidorna med dataspelsintresset, att vara stor och stark är inte allt som räknas. One-shottad betyder för övrigt att motståndaren bara behöver en enda kula för att ta livet av en.

Andreas Dellham och kompisen Roger Fristedt sitter på Tajen, fritidsgården i Brunsängs centrum. Det är höstlov och novemberrusket utanför är effektivt utestängt.  Inne på Tajen är det full fart, folk spelar pingis och biljard, fikar och snackar. Andra bakar, det är officiell Bagarstuga denna kväll. Man hänger och umgås helt enkelt. Andreas Dellham och Roger Fristedt är med i kvällens LAN-turnering och helt övertygade om att de kommer ta hem slutsegern.

Local Area Network

LAN är en förkortning av det engelska begreppet Local Area Network. Det betyder att datorer är sammankopplade med varandra i ett närverk, för att enkelt kunna dela information och kommunicera sinsemellan. Så fungerar det på många arbetsplatser  idag.

Men det går att ha roligt med tekniken också. Det har man på Tajen. Just denna kväll är det en turnering där tvåmannalag möts i dataspelet Call of Duty, version fem: World at War. Manuset är enkelt. Två personer har en bomb, två personer har det inte. Bomb-personerna ska placera ut sin helvetesmaskin på en av två platser, A eller B. De utan bomb ska förhindra detta. Ett annat sätt att vinna är att helt sonika skjuta ihjäl båda de andra.

Scenografin är en stad i ruiner, ljudsatt med effekter och musik vi känner igen från Hollywoods produktioner. Det är en ödslig och hotfull värld.

Plikten kallar

I detta landskap rör sig spelarna individuellt, de har varsin vy på sina dataskärmar. Ibland skymtar en allierad eller fiende förbi och blixtsnabba beslut krävs. Skjuta eller inte skjuta? Var är min kompis? Vem har bomben?

I det verkliga rummet är belysningen dämpad och ett koncentrerat lugn råder.

– Nära B, Jimmy, de är nära B, säger en av spelarna till sin medspelare Jimmy som nickar och visar att han har koll på det.

– Dog du? frågar han strax efteråt och Jimmy Furu bekräftar med en besviken suck.

En stund senare lyckas Jimmy Furu skjuta både Andreas Dellham och Roger Fristedt i en och samma rörelse, efter att ha smugit sig på bakifrån. Då är besvikelsen som bortblåst. Men det är bara en tillfällig seger och en stund senare förloras slaget.

För skojs skull

Efter matchen, som bara är den första på vägen mot turneringsvinsten, sitter Andreas Dellham och Roger Fristedt och tar igen sig. De är rätt så självsäkra och säger att de kommer ta hem slutsegern, de är helt enkelt bäst. Ingen av dem tar, trots det, spelandet på allt för stort allvar.

– Det är kul, vi spelar för skojs skull, säger Roger Fristedt som uppskattar att han spelar max en timme om dagen. Han gillar när det är många som träffas och spelar.

Andreas Dellham säger att han spelar då och då, på Tajen eller hemma hos Roger. Till skillnad mot kompisen kopplar han upp sig ibland och spelar mot andra över nätet, det är inte alltid lika kul. Som när man blir förnedrad av åttaåringar från Vatikanstaten.

Text. Daniel Johnson

Foto: Göran G. Johansson

Daniel Johnston är frilansande journalist, musiker och scentekniker. Utexaminerad från JMK, Stockholms universitet, 2010. Jobbar även deltid på ABF Södertälje-Nykvarn med kultur och annat i kommunens södra delar.

Lämna en kommentar

annonser