Kulturnatten: Sandra & Gustav

Svårflirtad artist gav ståpäls

Trollbundet lyssnar en åldersblandad Café Nova-publik till tankarna, poesin, känslorna, tonerna som Sandra Karlung och Gustav Asplund delar med sig av i Kulturnatten. Själv har jag svårt att få armhåren att lägga sig efter att ha hört Sandras tolkning av Jaques Brels Du får inte gå.

Poesi och egna tankar som mellansnack till Eldkvarns och Nationalteaterns progglåtar blandat med reggae och så en chanson – en ganska ovanlig repertoar för två ungdomar som har några år kvar till tjugo.

– För mig är det inte konstigt alls. Det är den musik jag lyssnar mest på, den musik jag gillar. Gustav och jag ville helt enkelt dela med oss av det vi tycker om, berättar Sandra.

Jag träffar henne för en pratstund på Café Blå, några dagar senare. Då inser jag också att hon var sig själv på scenen i Café Nova. Chosefri och äkta.

Teater för hela slanten

Sandra Karlung går teaterlinjens andra år på Södra Latin i Stockholm. Hon är född i Södertälje och har bott i Hagaberg större delen av sitt liv. Före gymnasiet gick hon i Rosenborgs musikklasser.

– Annars har jag inte hållit på speciellt med musik. Det är teater som är mitt liv.

Hon berättar att hon sedan länge är med i Södertälje Teateramatörer (STA) och att hon nu leder en grupp 13-15-åringar tillsammans med en annan STA-are.

– Precis så fick jag lära mig när jag började, men jag tycker att deltagarna lär mig mycket också.

Scenvana

Att hon har spelat teater märktes på hennes säkerhet i småpratet mellan låtarna på Kulturnatten och på hennes fina textning i sångerna. Hon har haft ett band och har sjungit mycket i kör, men det var på musikklasstiden. Nu musicerar hon och kompisen Gustav Asplund tillsammans.

– Vi är en bra kombination, tycker jag och det här att spela på Kulturnatten, det var något som bara kom. Vi trodde att det kanske skulle komma några stycken och lyssna, men det var ju fullt.

Ja, det var fullt. Och en publik som var med på noterna (!) hela tiden, som andäktigt sög i sig det som kom från scenen.

Mer teater

Spelningen på Kulturnatten var något nytt, men enstaka för Sandra. Hon har inga tankar på att fortsätta med fler. Nu är det teater, teater, teater som gäller.

– På skolan jobbar vi med en produktion som vi ska spela upp i maj. Det är en pjäs av Jean Bolinder, som heter Obemärkta flickor och handlar om ett mödrahem dit ogifta kvinnor skickades för att föda och sedan adoptera bort sina barn. Vi har inte kommit så långt i arbetet ännu, men vi vill försöka knyta pjäsen till vår tid på något sätt.

– Framtiden? Jag vill fortsätta till Teaterhögskolan. Jag vet att det är svårt att komma in, men det är teater jag vill hålla på med. Mycket mer vet jag inte än. Jag är ju så ung också, bara 17.

Attans, kan du inte …

För min del tycker jag det är synd för musiken, synd att hon inte har fler spelningar på gång. Jag berättar om min hårresande upplevelse av hennes Jaques Brel-tolkning och eldar på med:

– Det där ska du fortsätta med! Chansoner, kupletter och visor. Det passar dig. Du har ett så öppet känslouttryck och din frasering och textning ger orden den plats de ska ha i den här musiken.

Hon blir glad, för hon vill verkligen att budskapet ska gå fram, när hon sjunger, men hon vill inte bestämma sig för något fack än. Trots att jag lockar med andra chansoner, med Lars Forsell, Barbro Hörberg och …

– Nej, just nu vill jag passa på att leka lite innan det blir allvar, säger hon, men tröstar mig till sist med att teater och musik ju går att kombinera …

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

1 kommentar till “Kulturnatten: Sandra & Gustav”

  1. Sandra M Karlung skriver:

    Tack Margareta för en chosefri och ärlig intervju, precis det vi pratade om. Kul! Vänliga hälsningar,