Kulturnatten: Kajsa Larsson

Sångfågel gästade Nova

Med sig på scen hade Kajsa Larsson ensamkören Hanna Östlund, trummisen Johan Hedeland och gitarristen Emil Fredenmark.

Kajsa Larsson är en av Södertäljes begåvade unga musiker. På kulturnatten sjöng och spelade hon tillsammans med tre medmusikanter på Café Nova. Publiken, som fyllde alla tomma stolar, var med på noterna och stampade – om än på svenskt försiktigt vis – takten med höstblöta tjockskor.

– Jättehärligt med hemmapublik, tycker Kajsa Larsson när vi pratas vid i telefon dagen efter.

– Jag har spelat i Södertälje tidigare, men det var extra roligt att vara med på kulturnatten. Med kompisar, gamla klasskamrater och farmor i publiken, men också en massa människor som jag inte känner.

Nervöst?

– Nja, den vanliga anspänningen, förstås. Men nej nervös för att sjunga kan jag inte säga att jag var, jag litar på att rösten håller, där känner jag mig rätt säker. Men lite spänd är jag alltid för rent tekniska saker. Jag har lärt mig spela piano själv och känner mig fortfarande grön på det området.

Kolugn

Men hon satt där ändå, bakom keyboarden på scenen och såg hur avslappnad ut som helst, utan den minsta lilla röda spänningsblämma på halsen. Med en röst som påminde lite om både Lisa Nilsson och Tony Holgersson. Det var nåt med de ljusa höga tonerna som hon dessutom snurrade till farligt nära den mest avancerade röstekvilibristens gräns.

– Ja, jag utmanar rösten ganska medvetet. Jag brukar börja hemma med att softsjunga mina låtar och sen kör jag på lite och så till sist krämar jag i ordentligt och shit, vilket omfång tänker jag själv. Då är jag nöjd.

Scenvana

Kajsa Larsson har alltid gillat att sjunga, var med i skolkören både i Pershagen och Mariekällskolan, de uppträdde för föräldrar på kvällarna och också på Estrad för en bredare publik.

På Västergårdsgymnasiet gick hon natur med dansinriktning. Under den perioden dansade och sjöng hon, och spelade tvärflöjt samtidigt i Kulturskolan.

– Det är Ingmarie Uddman som har lärt mig det tekniska, noter och sådant. Men jag hann inte öva som jag hade behövt så jag la flöjten på hyllan. Det blev för mycket.

I stället satsade hon på dansen, gick på balettakademin i tre år, där dans och sång varvades.

– Där började jag få självförtroende och när jag blev blev peppad av en av mina lärare vågade jag börja sjunga solo. Hon insåg min potential.

Därefter var det dags för scenen på riktig. Hon sökte till en svensk dansproduktion för Gran Canaria och Portugal och efter audition och gallringar, både vad gäller sång och dans och två månaders träningar bar det av.

Framförallt för sången var utlandsevenemanget en utvecklande tid, menar hon.

Hand i hand

Vilket är då svårast, texten du skriver eller musiken?

– Det är nog musiken, svarar hon efter en viss tvekan. Hitta melodier gör jag ganska lätt, börjar med att lägga den rytmiskt och så bygger jag ut den eftersom. Men att kompa mig själv, det får jobba ganska mycket med.

Du hade komponerat all musik du bjöd på själv, spelar du bara egna låtar?

– Ja, när jag har såna här spelningar. Det är jättehäftigt att sjunga eget. Men inte så dåligt att sjunga covers heller, det gör jag lika ofta.

En av sångerna utgick från en egen dikt:

Om allt jag hade jag skulle ge till dig

där fanns inget kvar av mig, du ägde allt mitt

Och allt jag ger dig fast du inte ser mig

för tom står jag nu där du söker

(www.ubetoo.com/kajsalarsson

– Jag skriver ofta småsaker, nånting som kanske kan likna dikter, men de ligger mest hemma och skräpar. Ibland läser jag dem och tar nån rad eller en formulering och gör en låt av den.

Men det är rätt sällan, oftast kommer text och musik samtidigt. En första textrad får sätta stämningen och sen håller jag mig till den, även i musiken. Som i Finlandsfärjetexten, där jag leker med både innehåll och melodi.

De mesta av gårdagens repertoar handlade om relationer, detta outtömliga och återkommande tema i all litteratur, all musik, all drama. Bland annat hade hon med en schlager med tonartshöjningar och ”allt möjligt gott”.

Prisad

Kajsa Larsson fick lilla Ted Gärdestadstipendium 2008, 10 000 kronor och en hel del uppmärksamhet.

– Det var jätteroligt, jag fick uppträda i Kungsträdgården för stor publik. Bara tanken på att sådana som Janne Schaffer, Kenneth Gärdestad och Mange Schmidt hade tagit fram mina låtar, det kom som ett skönt erkännande. Det ledde också till att jag har fått kontakt med många av de musiker jag brukar spela med.

Nån heltidssysselsättning med musik det dock inte, än så länge. Det går liksom inte att försörja sig som relativt ny och ung i musikbranschen. Så tiden mellan spelningar och komponerande fyller hon ut med att sälja telefoner. Eller – än så länge – tvärtom.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Kajsa Larsson kan närmast höras på Musslan, en bar i Vasastan på tisdag den 2 november.

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar