Kulturnatten: Zumba

Kultur – skulptur – kroppsskulptur – kroppskultur

Dans, står det i Kulturnattens program, men jag tycker det ser ut som en gymnastiktrupp spänstar in på Estrads scen. Är det här kultur eller bara gympa till eggande toner för att vi ska börja  träna?

Och tonerna är lockande. Trots att jag satt mig långt från scenen, eftersom det var utlovat lite prova-på och trots att skolgymnastiken inte lämnade några trevliga minnen hos just mig, så står jag snart där och tar lite salsasteg åt ena och andra hållet. Dansar (gympar?) till musik inspirerad av cumbia, salsa, samba och merengue, med rörelser som till och med jag hänger med i. Jessica, ledaren, ropar ut dem, precis som en ”caller” i square dance.

– Sidan! Dubbel. Skaka axlar! Rulla mage!

Jessica är ett under av motivator. Ständigt leende – och hon ser verkligen glad ut –manar hon oss i publiken att ställa oss upp i bänkarna och pröva på.

– Kom igen nu! Upp med er! Nu är det bara armarna. Sidan, dubbel…

Större delen av publiken är seg. Av de cirka 150 som är där, kanske 20 hänger med, men de gör det å andra sidan oförtröttligt. Själv sätter jag mig genast ner, när mina armar ger sig alltför långt iväg från resten av kroppen.

Men det är en fröjd att titta på tjejerna som dansgympar på scenen  i sina färgglada trikåer. De är duktiga och musiken är medryckande, man vill gärna åtminstone sittdansgympa lite.

Ja, vem kan egentligen säga vad som är kultur? Upprinnelsen till Zumba är i alla fall ett musikaliskt problem.

Colombianen Alberto Perez, som var den som hittade på detta, brukade leda aerobicspass. En dag, när han stod framför sin grupp, upptäckte han att han hade glömt musiken till passet. Vad göra? Jo, rota i ryggsäcken om han hade någon annan musikkassett (det var på den tiden) med sig. Och det hade han: lite salsa, lite  merengue, lite cumbia… så han tog den musiken till aerobicspasset. Det gick så bra att han sedan satte ihop sitt egna  program för konditions-, smidighets- och koordinationsträning.

Jag googlar vidare på Zumba och finner att det kallas  dansinspirerat fitnesspass eller kroppsskulptur med scheman där kroppen delas in i tre zoner och det gäller att träna rörelser för alla tre. Jag ser också att det är ett registrerat varumärke med videor, träningskläder, väskor och så vidare.

När jag kommer hem sätter jag på  kubanska CD:n ”Buena Vista Social Club” och jag vet inte vad det är med de där rytmerna, men de är lustfyllda och lätta att röra sig till, så plötsligt står jag där och tränar inspirerat. Nej, det är nog snarare dans jag utför. Det får nog vara med kroppsskulpturerandet för min del.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar