Kultursekreterare anmäld

Anmälde sig själv

Lars Ahlin, kultursekreterare i Södertälje har anmält sig själv för att inte tillräckligt ha tillgodosett barnens rätt till kultur. Till Barnombudsmannen och Kulturrådet. Inte mindre än sex olika bestämmelser misstänker han att han kan ha brutit mot.

Lars Ahlin ska se till att barnen i Södertäljes förskolor och grundskolor under sin skoltid får vara med om kulturupplevelser.

Det ansvaret har han haft i många år. Han är ute i skolor, träffar lärare och barn, föreslår arrangemang och förmedlar idéer och bokningar, håller i seminarier och driver projekt. Utan hans insats hade många Södertäljebarn haft en fattigare skolgång. Kulturellt sett.

Ändå är han inte nöjd. Till och med så missnöjd att han har anmält sig själv. För att han tror att han inte har tillgodosett barnens rätt till kulturupplevelser och kulturaktiviteter, kort sagt för att han kan ha misskött sitt arbete. Detta genom att kanske bryta mot hela sex olika förordningar och bestämmelser: Mot den nationella kulturpolitiken. Mot barnkonventionens mål. Mot läroplanen för förskolan. Mot läroplanen för det obligatoriska skolväsendet. Mot nationella mål för folkhälsan och inte minst mot Södertälje kommuns egna mål.

Inte mer pengar

Den digra brottslistan borde vara nog för att få sparken. Men det är inte det han är ute efter. Inte heller pengar till verksamheten (åtminstone inte förrän man vet om det behövs), det är inte där problemet ligger.

– Jag vill uppmärksamma barnkultur, visa vikten av att vi erbjuder den till alla barn, oavsett om klassen råkar ha en engagerad och aktiv lärare eller inte. Ingen ska ha gått ur skolan utan att ha fått kulturupplevelser med sig. Ingen ska gå ur skolan utan att ha deltagit i kulturaktiviteter.

– Barnkultur är alldeles för viktigt för att erbjudas slumpartat. Den är nyckeln till upplevelser, förståelse och kunskap.

Lex Barnkultur

Till sin anmälan bifogade Lars Ahlin ett förslag till en ny bestämmelse, Lex Barnkultur, författad med sjukvårdens Lex Sarah*) som förebild. Som en sorts kvalitetssäkring. Enligt en sådan ordning har en anställd skyldighet att anmäla missförhållanden på egen arbetsplats.

Och där närmar han sig pudelns kärna, själv grunden för anmälan.

– Får alla barn det de har rätt till? Tja, det är det ingen som vet. Ingen har överblick. Ingen har undersökt på djupet, utifrån barnens perspektiv, vad de vill ha, hur de upplever det de är med om. Det är otroligt viktigt att se individen. Vi är alla väldigt olika, vi tycker olika och vi har olika kulturell bakgrund.

– Uttrycksformerna är dessutom oändliga. Därför krävs det ett brett utbud av kultur. Vi måste lyssna på barnen och erbjuda oförutsägbara världar. Till alla barn.

Ingen har någon helhetssyn över hur det ser ut ute i skolorna, säger Lars Ahlin.

– Finns det tillräckligt med material i bildsalarna för alla? Tillräckligt med musikinstrument? Får alla barn i Södertälje det de rimligen borde få? Är erbjudandena rättvist fördelade? En kartläggning är det minsta man kan kräva. Med den i ryggen kan vi samordna bättre, effektivisera utbudet.

Kartlägg genast

– En sådan kartläggning ska göras av någon som inte är knuten till någon av våra etablerade kulturinstitutioner, menar han.

– Helt enkelt för att alla värnar sin egen verksamhet och fightas om kronorna. Alla säger att med mer pengar så kan vi nå fler barn. Men är det så självklart? Det är också lättare för redan etablerade institutioner att hålla sig framme än för nya sammanslutningar av utövare eller kulturyttringar, som lajv**), dataspel, guitar hero**), hip-hop och rapp. Framför allt när det gäller pengar från stat och kommun. Det är lättare för beslutsfattare att jämföra besökssiffror än att se barnen som döljer sig bakom dem. Samma barn kan till exempel finnas med i flera olika statistikstaplar medan andra inte finns med alls.

Lars Ahlin har förstås pratat med sina chefer, utan resultat. Han har pratat med politiker, samma sak där, kultur- och fritidsnämnden är dessutom rätt tandlös, menar han.

– Ingen kan få bygga något utan stadsbyggnadskontorets medgivande. Men kultur- och fritidskontoret har inget liknande mandat. Där kan man inte bestämma vad andra nämnder eller kontor i kommunen ska göra eller inte göra. Med två undantag, dels skyddande av kulturminnen och dels beslut om en procent av byggkostnaden i ett nybyggd offentlig byggnad ska öronmärkas till konstnärlig utsmyckning.

Vem bär ansvaret?

Det var när gehöret i kommunen uteblev som han anmälde sig. Allt med känslan av att han kanske ändå hade missat något, att han borde ha stått upp för barnkultur ännu mer, att han borde ha skrikit högre.

Han valde Barnombudsmannen och Statens kulturråd, de borde kanske vilja ha synpunkter på hur barnkulturen sköts.

Barnombudsmannen slog ifrån sig. Med motiveringen Barnkonventionen är en folkrättslig förpliktelse och det kan därför inte bli fråga om några straffrättsliga åtgärder vid ”vanvård” av barns rättigheter till kultur.

– Jag hade trott att de skulle reagera mer.

Kulturrådet, då? Samma sak där: Om det inte finns några avvikelser i Kulturrådets bidragsvillkor kan det inte leda till några åtgärder från kulturrådet.

Men Lars Ahlin tänker inte ge sig.

– Jag vill skapa debatt och jag vill synliggöra den viktiga barnkulturen mer. Och samtidigt ställer jag frågan: Vem har ansvar för barnkulturen i Sverige idag?

Ja, vem är det?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

*) Lex Sarah. Undersköterskan Sarah Wägnert berättade 1997 i teves Rapport om missförhållanden vid det vårdhem i Solna där hon arbetade. Inslaget fick stor uppmärksamhet och ledde till bestämmelsen som fick hennes namn. Den innebär att den som arbetar med omsorg av äldre eller personer med funktionsnedsättning är skyldig att vaka över omsorgens kvalitet och att anmäla allvarliga missförhållanden. Lex ör latin och betyder lag.

**) Lajv kallas även levande rollspel och kan beskrivas som improvisationsteater. Guitar Hero är ett musikspel på tevespelskonsol, till exempel Playstation 2.

Lex Barnkultur

Personalen måste anmäla missförhållanden

Lex Barnkultur är en bestämmelse som innebär att den som arbetar med att ge kultur till barn i kommunen är skyldig enligt lag att anmäla brister i verksamheten. Det gäller både de som till exempel sköter om kultur på offentliga platser och de som hjälper barn i kommunal regi. Lex Kultur gäller också personal som arbetar med barnkultur i privata företag, som arbetar på uppdrag av en kommun.

Andra brister och missförhållanden

Andra brister i verksamheten kan gälla att man inte får tillräckligt av kulturell stimulans i t ex skolan. Det kan även handla om att man till exempel får för lite information om kommunens kulturella verksamhet.
Också respektlöst bemötande, där personalen inte bemöter barn med respekt för självbestämmande, trygghet och värdighet, ska anmälas enligt Lex Barnkultur.
I vissa fall kan dåliga arbetsrutiner sammantaget vara tillräckligt för en anmälan enligt Lex Barnkultur, även om inte bristerna var för sig är det. Det kan till exempel handla om brister i planeringen av arbetstider så att det inte finns tillräckligt med personal på en enhet.

All personal är anmälningsskyldig

Alla som arbetar med kultur är skyldiga att anmäla missförhållanden. Det gäller såväl kommunanställda som praktikanter, inhyrd personal och personer som jobbar på uppdrag av annan med att ta handha kultur för kommunens barn. I vissa fall är även frivilligarbetare skyldiga att göra en anmälan om de arbetar på uppdrag av kommunen.

Misstanke om brister räcker för anmälan

Det räcker att någon bland personalen misstänker att det finns allvarliga brister eller att det sker övergrepp mot barnen för att en anmälan ska göras.

Kommunen måste ha rutiner

Alla kommuner ska ha rutiner för hur en anmälan enligt Lex Barnkultur går till. Det ska finnas skriftliga instruktioner som visar vem som tar emot en anmälan, hur anmälan registreras och vem som ansvarar för att utreda missförhållandena. Enligt en ändring i KuL(önskad) 14 kap 2 § är det den som ansvarar för verksamheten som är skyldig att utan dröjsmål avhjälpa eller anmäla detta till tillsynsmyndigheten (vilken?)

Dokumentation och utredning

När ett missförhållande eller övergrepp har anmälts ska det skrivas ner och dokumenteras. Kommunen bör också regelbundet göra sammanställningar över de anmälningar som har gjorts. Syftet är att förebygga att det inte händer igen.

Text: Lars Ahlin

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Kultursekreterare anmäld”

  1. Södertälje har många invandrarfamiljer och då tänker makthavarna att man kanske kan slinka undan här. Invandrare kanske inte klagar i lika stor utsträckning som svenskarna när deras barn blir drabbade
    Detta gäller i många områden. Sverige har fått bakläxa från Europadomstolen(gång på gång) vad gäller finska barns rätt till kompetenta lärare.
    Sporten går före allt annat. Vilket sorts samhälle lever vi egenligen i ??

  2. Lars Ahlin skriver:

    Jag undrar varför Barnombudsmannen och Kulturrådet inte bryr sig om barn får kultur? Vem bryr sig då?