Ledare januari

Nytt år. Egentligen förstår jag inte hysterin kring just den 31 december, fast rätt kul är den förstås. Men varje dag är ju början på ett nytt år, den 3 april, 17 september, 2 november till exempel. Självaste födelsedagen, icke att förglömma.

Så varför just den 31 december? Jodå, jag vet att just den dagen är nån sorts samhälleligt bokslut i olika sammanhang, för skatteberäkning, för nya regler och bestämmelser. Det är då byråkratin sätter punkt eller åtminstone semikolon, gör bokslut och tar fram nya pärmar, öppnar nya dokument i sina datorer och sprättar upp alldeles nya sedelbuntar. Praktiskt med samma dag, då.

Det där har spillt över på oss vanliga dödliga. Den 31 december drar vi gemensamt nåt gammalt över det som varit och firar in det nya med alldeles vidöppna och alldeles otroligt blå ögon. Trots att vi vet att nästan allt förblir precis vid det gamla och det där oförutsedda alltid kommer alldeles oanmält och alldeles oväntat och vid alldeles fel tidpunkt.

När raketernas krutdoft har lagt sig, när bubblorna i champagnen som blev över klockan tolv har slutat porla och när vi vaknar till ett nytt år, då är det snart vardag. Sorry, men det är sant, och vardagar brukar normalt inte rymma högtidligheter eller löften. Det är då de ska genomföras i stället och till det arbetet skålas inte i champagne.

Nyårslöften är ingenting för oss och som för länge sedan har förstått att fördra oss själva som vi är, med våra knasiga karaktärsdrag och tillkortakommanden. Man är som man är. Samma sak med omgivningen, den är som den är. Man kan förstås känna efter var det dåliga samvetet gnager och försöka göra något åt det. Ringa mamma lite oftare, kanske? Skriv in i almanackan så blir det av, hon kommer inte att tjuvtitta, men glad blir hon. Särskilt om man inte väljer måndag klockan tio varje vecka, för dum är hon nog inte, tanten. Eller att umgås med barnbarnen minst en gång i månaden, fram med almanackan!

Vad man kan göra är att vara sig själv, helt och hållet sig själv. Sluta låta bli att leva det liv man fått. Sluta låta sig hindras av annat än faktiska hinder. Skriva färdigt den där romanen, våga visa kompisarna de tavlor man målat, bjuda familjen på den egenhändigt komponerade melodin som legat och grott i medvetandet en tid. Och strunta i om de skrattar på sig. Varför inte önska en dragspelskurs i femtioårspresent eller ordna en kurs i squaredance, söka den där utbildningen som hägrar, flytta utomlands, tala om för chefen att man är värd att satsa på, söka patent på fiffigheterna man kommit på? Ta vara på sig själv, med andra ord. Det kan man faktiskt lova sig själv. Den 31 december, den 2 mars, den 27 april och varför inte den 14 oktober?

Jag tror faktiskt att varje människa som gör allt för att utnyttja de förmågor hon eller han är utrustad med, medverkar till en bättre värld. Vad vore bättre att önska sig en dag som denna?

Text: Ingrid Sjökvist, chefredaktör

Bild: Aake Nystedt, illustratör

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar