”Nakenchocken talar ut”

En fika med miss Cookie

Linda Kumlin blev över en natt rikskändis efter att ha uppträtt på Vänsterpartiets varieté i Järna före valet. För att hon klädde av sig på scen under en familjeföreställning. Vad var det hon gjorde och varför? Kulturdelen träffade henne på kafé Tratten mitt i Södertälje.

Linda Kumlin är Södertäljebo, frilansande dansare, skådespelare och varietéartist och uppträder mest på olika teatrar runt om i Stockholmsområdet. Och så är hon burleskartist, det var den konstformen hon visade prov på i Järna.

Vad är nu det för någonting?

– Burlesk är glädje, summerar hon medan hon slickar i sig varm choklad.

– Det är en rolig och spännande varietéform. En sorts striptease med betoning på tease *), där artisten visserligen klär av sig, men aldrig är naken på scenen. Där publiken låter sig luras på olika sätt i avklädningsnumret. En handske dras av och under den finns ytterligare en. Och under den ännu en och så vidare. Burlesken saknar helt sexuella undertoner.

Med på noterna

Burlesk som konstform föddes i början av förra seklet i sviterna efter Moulin Rouge-eran, berättar Linda Kumlin. Efter att ha dalat i popularitet några årtionden mötte den en andra våg inpå 1940-talet. I Sverige är formen rätt lite känd, även om den befinner sig på frammarsch. I England och framför allt USA är den väldigt populär. Artisterna är främst kvinnor mellan 20 och 70, tjocka, smala. (En del manliga, särskilt dragshowartister utövar också konsten.) Här är det inte skönhet och unga kroppar som är det viktiga, utan förmågan att skoja med en publik, trollbinda och överraska med spänning och förväntan. Publiken brukar bestå av mest kvinnor.

– Det är så härligt, kvinnorna applåderar varandra, uppmuntrar och hjälper varandra. Här finns ingen avundsjuka eller rivalitet. Publiken är delaktig, det är mycket skratt. Oftast känner de till burlesk, de vet vad de har att vänta, men så var det inte i Järna. Det var väl därför det blev sånt rabalder. Efteråt. Under kvällen var stämningen god, mycket skratt, många som sa att det var bra. Många barn. Du är så fin, du glittrar, sa några av dem. Och så gillade de när jag snurrade tofsar från bröstvårtorna, tassling kallas det. Det tar ett tag att lära sig, men det ser rätt kul ut.

Miss Cookie

Varje burleskartist skapar ett eget alter ego, en rollfigur, en karaktär som utvecklas med tiden och vars egenskaper gestaltas övertydligt på scen. Linda Kumlins heter Miss Cookie. En glad, enkel, lite aningslös kvinna runt trettio. En sån där som inte kan räcka över en present utan att avslöja vad som finns i paketet.

Att Linda Kumlin skapade just henne var en tillfällighet, på ett av hennes förkläde finns en bild på just en sån kvinna. Och så fick det bli hon.

Någon uppståndelse på Tratten förorsakar inte Linda Kumlin, ingen verkar känna igen henne från tidningarnas krigsrubriker som Miss Cookie. I slamret och sorlet runt ikring oss är det heller ingen som hör vad vi pratar om.

– Första gången jag kom i kontakt med burlesk var när gruppen The Amazing Knicker Kittens bjöd in till något de kallade Dr Sketchy´s, berättar Linda Kumlin.

– Vi skulle teckna människor som agerade på scenen i fem minuter, efter en kvart var det dags för nästa framträdande. Jag tyckte det var så häftigt. Och när det hela var klart bjöd gruppen själv på en burlesk. Jag fastnade direkt. Vilken kul grej, tänkte jag. Häftiga scenkläder, mycket smink och håruppsättningar. Åh, vad fina de är, var en känsla som landade i kroppen.

Etablerad skådespelare                          

Linda Kumlin är på intet sätt okänd för Södertäljeborna. Dels undervisar hon på Södertälje friskola och dels har hon danskurser på kvällarna. Men hon har också varit med i olika pjäser som STA, Södertälje Teateramatörer, har satt upp. I Robin Hood spelade hon Marion ute på Telgehus en sommar i slutet av 90-talet. Steget mellan Robin Hood och burlesk är väl ändå rätt stort.

– Nej, faktiskt inte. Det som lockar i burlesken är skådespeleriet, dansen, musiken men kanske framför allt scenkläderna. Och i Robin Hood var kläderna helt enorma. Så vackra, så genomtänkta.

– Jag har alltid varit väldigt intresserade av kläder, särskilt från 20- och 30-talet.

Fria kvinnor

Tillbaka till den där upplevelsen med tecknandet.

– Ja, när jag kom hem tänkte jag att det där måste jag försöka mig på. Jag surfade runt på internet och hittade så småningom Burleskakademin, och anmälde mig till några kurser på en gång. Därefter har det blivit ett och annat framträdande.

– Jag kan inte påstå att jag har något budskap mer än att roa. Rak underhållning med andra ord. Jag sätter själv ihop mina nummer och det är klart att om jag har ett tema som jag tänder på så kan jag spinna mitt framträdande runt det.

Att burlesken har vuxit fram under samma epok som kvinnorörelsen, kan det ha betydelse?

– Ja, kanske det. En burlesk avdramatiserar den kvinnliga kroppen, det är befriande. Det är alltid trevlig stämning under ett framträdande. Att kräva rätten till sin egen kropp är viktigt för mig, där kan jag säga att jag har ett tema.

Nakenhet lockar

Vad är det egentligen för vits med at man klär av sig?

– Det höjer spänningen, det ger artisten stora möjligheter att ta ut svängarna, att hitta på sätt att driva med själva avklädningen. Man tar av sig ett plagg, och vad kommer därunder? Det handlar mycket om kläder. Att sy dem själv, som jag gör, är nästan halva grejen. Man får vara fiffig, hitta lösningar på hur de ska tas av på scen, blixtlås och knappar får inte fastna eller gå av, det blir mycket kardborrband.

– Inget ont som inte har något gott med sig, konstaterar Linda Kumlin. Sedan skriverierna efter Järnavarietén har jag knutits till ett produktionsbolag med olika varietéartiser.

Text: Ingrid Sjökvist

Bild: Olof Näslund

* Tease är engelska och betyder retas, skoja.

Bild: Göran G. Johansson (som har fått äran att ha Miss Cookie på besök i studion!)

Se även bildsvepet från den berömda föreställningen i Gula Villan!

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar