Vad vill ni ha?

En öppning mot det oförutsägbara

Är det intressant – egentligen – att ställa frågan Vad vill ni ha? Och svara: Då ger vi er det? I vissa fall är det kanske trevligt och sympatiskt. Vi vill ge något som den andra verkligen längtar efter.

Men i frågan ligger också en förväntan om status quo: den kan bara besvaras med det redan kända. Får jag en fråga om vad jag vill ha begränsas jag med automatik till det som är välbekant för mig.

Ger det mig något – på ett djupare plan – om jag efterfrågar en viss typ av kultur och får exakt det jag redan känner till?

Eller är det mer fruktbart att få en skymt av det oväntade, det nya, det okända?

Personligen tror jag att det är mer utvecklande för människan, och därmed hennes omgivning och hela samhället, att se det överraskande och ta in det främmande.

Det är svårare. Kanske kan det kännas hotfullt. Världen och världsbilden riskerar att sättas i gungning.

Men det innebär också en potential att växa, att gå vidare och få syn på nya möjligheter.

För att klara av att gå utanför mitt eget perspektiv behöver jag en öppning, en glimt av något nytt. Den öppningen kan jag inte nå om jag stannar kvar innanför de ramar där jag befinner mig. I stället behöver jag en impuls, en tanke, en reflektion som kommer från en annan värld, en plats jag ännu inte besökt.

Genom att ta del av nya perspektiv kan jag undvika intellektuell stiltje och tankemässig stagnation.

Därför tror jag att frågan Vad vill ni ha? i det långa loppet är betydligt mer ointressant och mindre givande än frågan: Hur vågar vi öppna oss för det okända?

Den frågan går utanför en hierarkisk tvåvägskommunikation med en givande och en mottagande part. Den inkluderar oss alla. Den lämnar utrymme för en mångfald av svar som inte är givna på förhand. Och den innehåller en möjlighet till växt och utveckling.

Så, hur vågar vi då möta det okända? Hur hittar vi till luckorna, glimtarna, orden, bilderna och tonerna som kan rubba vårt invanda synsätt? Knappast genom att hålla oss enbart till det vi redan känner till. Men kanske genom att rucka lite på ramen, kasta en blick mot det som skrämmer eller irriterar. Möta det och pröva det. Och låta en ny tanke irra omkring i hjärnans vindlingar för att smälta samman med det som redan finns där.

Men det förutsätter att detta andra existerar. Att någon har skapat ett verk eller tänkt en tanke som går utöver det vi redan upplevt. Att någon har vägrat leverera det förväntade och i stället svävat iväg mot oförutsägbara världar.

Text: Alice Sundman

Foto: Olof Näslund

Bilden föreställer skulpturgruppen Solspann (”Hasiors hästar”) av den polske konstnären Wladislav Hazior. Det kontroversiella verket skapade på 70-talet mycket debatt i lokalpressen. Några älskar det och andra avskyr det och det har även vandaliserats.

Alice Sundman är kulturjournalist och masterstudent i engelsk litteratur. Tidigare har hon varit kulturredaktör på Länstidningen.

8 Kommentarer till “Vad vill ni ha?”

  1. Helena Cronholm skriver:

    Bra formulerat Alice! Man blir så trött på allt som ska vara tillrättalagt, för att passa alla!
    Har precis kommit hem från Irland, där man tyvärr ser samma ”utveckling” med nerlagda bibliotek mm.

  2. Lars Ahlin skriver:

    Jag gillar din artikel, Alice!
    Vi som är kultursekreterare har till uppgift att både lyssna på medborgarens önskemål men också kittla människan till nya upplevelser. När jag blir stor skall jag bli en Kulturmäklare!

  3. Birger Svanteson skriver:

    Mycket läsvärt och tankefyllt! Det oförutsägbara är en stor och viktig drivkarft i all kulturell verksamhet. (borde i alla fall vara det) All pedagogisk verksamhet i grundskolan borde utgå från denna hållning.
    Birger Svanteson

  4. Hans Qviström skriver:

    Härligt att läsa nåt av dig igen Alice. Jag instämmer i att vi saknar dig i LT.

    Jag är övertygad om att vi behöver två saker. Dels en stor mångfald i den bemärkelsen både smal och bred kultur dels igenkännandets trygghet. Resten löser sig.

  5. Jag vill ha det jag inte visste att jag vill innan jag får det.

  6. Peder Edström skriver:

    På frågan om vad vi vill ha, kanske vi alla borde fundera på vad vi vill fylla det kulturhus som politikerna nu lovar oss. Om inte vi som är aktiva på olika sätt inom kulturområdet formulerar en vision om detta kommande tempel, kan det mycket väl sjabblas bort i kommande budgetsaneringar.

  7. Peder Edström skriver:

    Vad vi saknar Alice i LT

  8. Alice! Gott att läsa något från din djuplodande penna igen.