Vis- och bluesfestival på Tom Tits

Blues och visor trivs inte inomhus

När Kulturdelen.nu frågade om jag ville besöka sommarens Blues- och visfestival på Tom Tits för deras räkning, tvekade jag först. Hade inte tänkt gå i år, det var rätt trist i fjol. Dyrt att komma in, dyrt att äta och dricka och framför allt – en supertråkig lokal som var klart stämningsdödande. Fina sommarkvällar vill man inte sätta sig i en unken svart låda och bara se solljuset genom katedrallikt höga spröjsade fönster.

Nä, vitsen med en musikfestival sommartid, av vilket slag det vara månde, är att den är utomhus, med möjlighet till snabb regnevakuering. Svenska sommaren är alldeles för kort för att man skall slösa bort den på inomhuskonserter.

I år fanns inga prognoser om väderomslag, tvärtom, början av juli, högsommarvärme av bästa slag. Ändå valde arrangörerna Studieförbundet Vuxenskolan med Fredrik Edlundh i spetsen och Tom Tits samma svarta låda igen för oss bluesdiggare. Den fåtaliga publiken var spridd i små klungor, den tidiga kvällen präglades av samma stämning som på skoldanserna i plugget, innan någon spetsat bålen.

Musikaliskt okay

Det tände aldrig riktigt till – med ett undantag. Det var till och med svårt att få till någon artificiell glädje, det fanns bara ett ölmärke som var drickbart och det kostade uppemot femtiolappen för 33 centiliter.

Stevie Claesson

Undantaget var då före detta Södertäljesonen Stevie Claesson intog scenen. Han lyckades till och med få husbandet, Anders Snucke Wideland, Mikael Johansson och Fredrik Doc Edlundh, som kompade honom att tända till. Tror till och med jag såg ett litet leende på Docs läppar. Efter lite inledande bluesrock övergick herr Claesson till mera rockiga egna hopknåpade låtar. Då svängde de fett – för att använda en gammal klyscha. Och just då la min videokamera av!

Annars präglades kvällen av ett stort allvar. Vare sig det berodde på nervositet, eller på att man verkligen tar sig själva och sin musik på så stort allvar, så är det stämningsdödande för oss i publiken. Nä, mer spontanitet och spelglädje tack! Tack Stevie än en gång!

Fredrik Doc Edlundh

Nu blev den här kvällen, precis som de två kvällarna jag bevistade förra året, inget som går till historien. Jag gick hem strax efter elva – åldern tog ut sin rätt – och kunde inte förmå mig att knalla dit ytterligare en kväll.

Visserligen hade jag kunnat välja att hänga på balkongen då, en trappa upp, som inrymde vis-scenen. Där fick man trängas förra året, men även där var det tämligen glest på fredagen.

Till och med grillmästaren packade ihop grillen tidigt, spetten var slut.

Kritiska röster

Jag har ju varit inblandad i ett antal bluesarrangemang på Torekällberget. Många verkar därför tro att jag hade också med Tom Titsevenemanget att göra, något som jag å det kraftigaste vill förneka här och nu. Jag har fått klä skott för oskäligt höga biljettpriser och för dålig marknadsföring, dålig affischering och annonsering, det är så många som har klagat att det borde ligga något i kritiken. Jag själv hade, som facebookvän till festivalen – och Doc – fullständigt bombarderats med information. Men kanske skulle arrangörerna inte bara lita till facebook?

Elmor Jansson

Högaktar initiativet

Som avrundning: jag högaktar alla som vågar satsa på blues och visa i den här staden. Kram på dig Fredrik Edlundh. Fortsätt absolut, men tänk över det där med utomhusfestival. Om det är fullständigt omöjligt att flytta ut bluesscenen i parken – troligen för att det bor folk tvärs över gatan – hitta en lösning längst inne på gården, be uppfinnarna på Tom Tits att uppfinna en ljudfångare, sänk volymen några snäpp. Gör nå’t. Eller hitta något annat ställe, så ses vi troligen även nästa år.

Text och fotografi: Kjell Carlsson

Kjell Carlsson, född 1951 på Södertälje lasarett. Kulturnörd sedan 1975 då han startade FotografiCentrum i Södertälje. Har fotograferat, skrivit text, redigerat tidningar, varit teaterproducent, grafisk designer, illustratör och på olika sätt jobbat med musik — som arrangör av musikfester och konserter. Arbetar just nu på Luna kulturhus.

3 Kommentarer till “Vis- och bluesfestival på Tom Tits”

  1. Stevie Klasson skriver:

    Tack Kjell för dom fina komentarerna. Jag skulle gärna komma å lira med min egna orkester mästa gång. Bless/Stevie

  2. Lars Granath skriver:

    Herr Kjell!

    Det var det, det. Välskrivet, personligt, informativt, konstruktivt. Så ska den där gamla slipstenen dras.

  3. Hmm… kan inte låta bli och undra vad det är för skillnad på festival och festival… Ljudnivån nere vid Marenområdet, samt Stadshusparken är väl jämförbar med denna typen av arrangemang…

    Jag skulle garanterat komma dit om vis & blues festivalen var utomhus… Sommar när den är som bäst, kryddad med musik och härliga intryck!

    Ser fram emot nästa år…
    Det kan bara bli bättre 🙂
    /Rosa