Vän efter detta

En kär vän till mig dog för någon månad sedan. Allra närmast som vänner var vi på 90-talet, då vi också var arbetskamrater. Efter det hade vi kontakt mer sporadiskt.

I somras blev vi vänner på Facebook och hade en del kontakt där, med gillanden och kommentarer. Och ibland dök hans foto upp i vänlistan på min profil och jag log och sa hej inombords.

För en månad sedan var jag på hans begravning. Jag hade pratat med honom i telefon strax innan han dog och fick en sorgechock, när jag fick veta hur dålig han var och ännu en när han faktiskt dog. Hans sjukdom hade så bråttom med honom.

En tid efter begravningen skymtade hans bild fram i min vänlista på Facebook igen och jag ryckte till, men kom snart över det.

Men häromkvällen, när jag hade chattat på Facebook med en gemensam vän till oss, fanns han plötsligt på chattlistan och det lyste grönt vid hans bild.

Han? On line? Men det är inte möjligt! Han har ju varit död i över en månad!

Trots att jag verkligen har förstått att han är död, blev jag faktiskt rädd först. Sedan förstod förnuftiga jag, att någon av hans anhöriga gått in på hans Facebookkonto. Jag tror nämligen inte att internet – hur vidsträckt det än är – når till någon andra sida. Ändå kändes det lite ruggigt. Spontant ville jag med ett klick ta bort honom ur vänlistan. Jag försökte faktiskt också, men misslyckades. Det var inget magiskt eller spiritistiskt med det. Jag var bara otåligt fumlig, som jag ibland är i mitt umgänge med datorer. Alltså blev han kvar.

Och nästa dag visste jag: Jag ska inte klicka bort honom. Han ska få finnas kvar som min Facebookvän. Då kan jag skymta honom ibland i vänvimlet och säga hej inombords. Då finns han kvar som min vän efter detta.

Margareta Lithén

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar