Sälja poesi på bibblan?

Kursändring noterad

I Stockholms stadsbibliotek har man i ett år kunnat glädjas åt ett särskilt poesirum, Bokbazar Poesi kallar de det, med plats för ett tjugofemtal besökare. Dessa har kunnat lyssna på uppläsningar, träffa livs levande poeter och botanisera bland de poesiböcker som trängs på hyllorna. Inget annat än poesi. Allt detta för att stärka poesins åtkomlighet, enligt initiativtagaren och poeten Magnus William-Olsson.

Problemgenre

För det är ett problem, det här med poesi. Alltid en förlustaffär för förlagen som kan skatta sig lyckliga om de lyckas sälja ens ett par hundra av en ny guldklimp i den genren. Svårt också för en poesiälskare som kan få leta länge i bokhandeln eller antikvariatet efter just poesi. Och så det där att många hellre skriver något som de åtminstone själva vill kalla poesi, hellre än de läser andras.

Nu har Bokbazar Poesi också börjat sälja poesiböcker. I stadsbiblioteket. Visserligen inte över disk, men via en lättåtkomlig dator med direktkontakt med en nätbokhandel som basaren inlett samarbete med. Ett så kallat win win-koncept alltså, där poesiälskaren får sitt, förlagen får sitt och biblioteket får hjälpa till att sprida läsningen.

Kursändring

Det hade inte varit möjligt för bara fem år sen, att poeter och bibliotek slår sig samman så här med en kommersiell bokhandel. På ett kommunalt bibliotek. Och att ingen reagerar. Men idag är det tvärtom fullkomligt förutsägbart.

Tänker jag och minns det samtal med en musikvetare jag hade för några veckor sedan. Det handlade om frågan om samtiden kan sägas speglas i dagens kulturliv. I musiken till exempel. Jodå, nog är det 2010-tal, även i musiken menade han. Inte speciellt i texterna eller i något visst ljud eller något identifierbart uttryck som kan sägas härstamma från vårt årtionde. Snarare i mångfalden, som i sin tur har tekniken att tacka för sin existens. Var och varannan unge sitter hemma i sitt rum och komponerar en låt och lägger ut den på nätet, tillgänglig för hela världen inom en kvarts sekund. En del av det är bra, det mesta inte. Sa han. Men det berikar mångfalden, vi influeras, lyssnar, tar till oss och låter olika genrer korsbefrukta varandra.

Kommersialismen

Det mest anmärkningsvärda, menade han vidare, det som vi på lite håll (för samtiden syns bäst på håll) definitivt kommer att kunna konstatera det är att vi har accepterat det kommersiella. Vem minns inte stormen kring Abba på sin tid, den som vattendelade befolkningen värre än Röda havets bibeldike. Hur vi en gång bojkottade den kommersiella musiken och schlagerfestivalen och hur ingen idag ens höjer på ögonbrynen åt sådant som teveprogrammet Idol.

Själv var han ett levande exempel på kursändringen. För vem tror att någon komponerar bara för att tjäna pengar, sa han.

Ja, vem tror det?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson (Bilderna har ingenting med någonting att göra, men man måste ju bildsätta texten, annars ser det för tråkigt ut. Jag letade i arkivet efter bilder som ”såg poetiska ut”, som kunde tänkas illustrera en diktsamling. Fotografens anm.)

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Sälja poesi på bibblan?”

  1. [...] att tjäna pengar? Om detta skrev journalisten Ingrid Sjökvist för ett par månader sedan på Kulturdelen.nu, hemsida för det idella och politiskt obundna projektet Kulturdelen i [...]

  2. [...] att tjäna pengar? Om detta skrev journalisten Ingrid Sjökvist för ett par månader sedan på Kulturdelen.nu, hemsida för det idella och politiskt obundna projektet Kulturdelen i [...]

Trackbacks

  1. Luspank och idérik » Blog Archive » Om ändrad attityd till det kommersiella
  2. Om ändrad attityd till det kommersiella | Mikro Business

Lämna en kommentar