Aldrig för sent med körsång

Körsång handlar om att våga. Att våga tillsammans. Att vara med i en kör handlar om att våga utlämna sig, men också att inrätta sig i ledet, det vill säga kören. En rätt fascinerande kombination, egentligen. För körsång är en kollektiv handling i ordets rätta bemärkelse, och det kan ibland kanske vara svårt att ta till sig, i vår tävlingsinriktade och individualiserade värld.

Man måste våga satsa, men samtidigt invänta de andra. Koncentrera sig på vad man gör med sin egen röst, och samtidigt lyssna på de andra.

Friskvård

Att sjunga är nog naturligt för människan. Eller borde vara det, kanske man ska säga. Varför då? undrar någon. Jo, man mår bra av det, man stärker självkänslan bland annat. Tänk på riktigt små barn; för dem är det helt naturligt att sjunga både högt och lågt.

Att sjunga, är att ge sig själv en stunds friskvård. Man får bättre andning, hållning, och blodcirkulation.

Som ett motionspass, då? Jo, fast utan skador, brukar jag tillägga. Man träffar nya vänner, övar upp koncentrationen och lär sig att ta hänsyn till andra.

Sen lär man sig historia, språk och att träna nerverna, ja listan kan göras hur lång som helst!

Lockelse med förhinder

Men alla kan väl ändå inte sjunga, sager en del.

Jo, men vi har ju naturligtvis olika förutsättningar.

Men jag har inte sjungit sen skolkören, sager andra…

Då är det väl dags nu, eller hur?

Men jag läser inte noter…

Det måste du inte, många i kören gör inte det, de lär sig på gehör…

Hur då?

Genom att lyssna och sitta tillsammans med andra som sjunger.

Men ni sjunger så svåra sånger.

Vem säger det?

Alla, typ.

Man ska inte lyssna på alla.

Men min fröken i skolan, sa till mig: Du kan inte sjunga ställ dig längst bak …

Men du är ju vuxen nu, eller hur? Inte bryr du dig om vad din fröken sa?

Men mina polare skulle nog tycka att jag var knäpp.

Dina polare, sjunger aldrig dom?

Jo, men bara på matcherna…

Då så! Då sjunger ni ju!

Men jag kan inte sjunga så där högt…opera, typ …

Vi sjunger inte opera.

Men jag vågar inte provsjunga, jag blir så nervös

Vi har inte provsjungning i kören. Man får komma och pröva att sitta med och känna sig för.

Äh… jag vågar inte…Men jag har en dotter… Signe, hon är sju år hon älskar att sjunga, och Axel han är nio.

Ta hit dom då, och låt dom prova att vara med!

Men Axel har ju fotbollen, så det funkar nog inte. Men Signe kanske…

Attityder

Liknande samtal har jag haft många gånger under mina drygt tjugofem år som körledare. Män och sång, småkillar och sång. Ja det är ett kapitel för sig. Och det handlar om attityder.

Tänk, alla småkillar i tre-, fyraårsåldern, som jag mött på vårt musiklekis. Dom ser sjungandet som helt naturligt, précis som sina tjejkompisar. Man öppnar gapet och ut kommer sången!

Både mammor och pappor är stolta. Två år senare har man praktiskt taget slutat sjunga. Vad är det som hander med framför allt killarna?

Jo, i regel är det fotbollen och hockeyn som tagit över. Och självklart ska barn röra på sig! Men varför ska det vara så svårt att kombinera?

Det har hänt, att jag har haft småkillar som har varit med och sjungit. På repetitionerna. Men när det är söndag och dags för framförande, då är det fotbollsmatch!

Och det måste jag väl förstå ”att inte kan man vara borta från matchen heller?”

Men när vi sjunger i kören och uppträder, då har vi också ”match”.

Att repetera varje torsdag och sen aldrig få sjunga upp för publik och möta responsen på sitt sjungande, det kan ju få vem som helst att lägga av.

Ja det är sorgligt att konstatera att man tappar väldigt många bra pojk- och mansröster. Ofta på grund av attityden att det inte är manligt att sjunga. Trots att vi internationellt sett är en stor sångarnation!

Fullt opp

I Enhörna församling finns det i dag fyra körer; två barnkörer, en ungdomskör och Enhörnakören som är en flerstämmig kör för vuxna, med fyra stämmor. De är sopran, det ljusa läget för kvinnor. Alt, det mörka läget för kvinnor. Tenor, ljus mansstämma och bas, låg mansstämma.

Enhörnakören är i grunden en kyrko- och hembygdskör. Det betyder att vi sjunger både sakralt, alltså kyrkomusik, i kyrkan, och profant, till exempel vid Valborg och andra liknande högtider.

Vi samarbetar ofta med andra föreningar och körer. Och ibland gör vi riktiga storsatsningar. Som nu i höst, då vi ska samarbeta runt Mozarts Requiem med körerna Dur och Moll och Chorus Noveau från Stockholm för ett uppförande I St Ragnhilds kyrka.

Till dej som kanske länge har funderat på att sjunga, men inte kommit till skott:

Ta steget. Du kommer inte att ångra dej! Och kom ihåg: det är aldrig för sent att pröva!

Text och foto: Helena Cronholm, körledare i Enhörna församling

Den svartvita illustrationen är gjord av Göran G. Johansson

PS. I torsdags dök det faktiskt upp en liten kille till en av körerna! Så man ska aldrig sluta hoppas!

Kyrkomusiker och skådespelerska. Startade Enhörna Teaterförening och är ledare för bl.a Enhörnakören. Brinner för körsång och kulturdebatter.

1 kommentar till “Aldrig för sent med körsång”

  1. Helena Cronholm skriver:

    Hej,

    Lite för dålig för Chorus Nouveau

    men ok försöker gärna igen

    Sjöng i er kyrka förra året och kanske kan du ge någon lektion, skulle vara trevligt

    Om det då aldrig är för sent kanskee även jag kan klara det,
    utan att ha sjungit så mycket på 40 ÅR
    men I Stockholms Gosskör fick jag ju trots allt en hygglig utbildning. Behöver dock mycket övning så om du har tid…

    Mvh

    Göran