Bakom väggen

Hudson. Så hette ett av de cigarettmärken som Tobaksbolaget tillverkade i Södertälje. Miljontals med cigaretter hann de med. I höst sätts definitivt punkt för den industriepoken, då de tidigare lokalerna omvandlas till bostäder. Den gamla tobaksladan ska rivas, den som har prytts med en ovanlig graffitimålning.

På 1700-talet odlades tobak i Södertälje, i den dalsänka som så småningom blev kanal. Inne i stan, längs Storgatan och lite varstans fanns en rad enkla små tobaksfabriquer, som de kallades, mer lika verkstäder än vad vi menar med fabriker.

Det berättar Göran Gelotte, före detta stadsantikvarie i Södertälje. Vi har bett honom följa med till den gamla tobaksladan på Skogsgatan. Peab har lovat släppa in oss, vi blev nyfikna på huset när vi berättade om graffitimålningen för en tid sedan.

Någon gång tidigare har Göran Gelotte kikat in i huset, dörren stod öppen, men det är nu länge sedan. Och in har han aldrig släppts.

– Jag minns inte riktigt, men jag har för mig att det var en massa hyllor utmed väggarna och att det var där tobaken staplades. I stora, buckliga sjok.

Tändkulemotor

Vad han däremot med säkerhet vet är att huset byggdes just för att tobakstillverkningen behövde ett råvarulager. Det var lönsamt att göra cigaretter och företaget spottade ut rökverk i allt högre takt. Då gällde det att ha tillräckligt med råvara på plats.

Hela det här området kan han på sina fem fingrar, som det mesta i Södertäljes industrihistoria och byggnader.

– På slutet av 1800-talet, berättar han, anlade en man som hette Olof Olsson en motorfabrik här, i den del av gamla tidningshuset som ligger längst in mot Mälaren. Man kan fortfarande se på fasaden var hans hus slutade och var Tobaksmonopolet så småningom byggde till. Vid den tiden var inte kanalen utbyggd utan Olof Olsson kunde, om han ville, kliva rakt ut i vattnet  från sin fabrik.

Han var tekniker vid Centrifugen och hade redan konstruerat en separator när han kom på hur man skulle kunna bygga en tändkulemotor. Det visade sig vara en lönsam uppfinning och ända till elektriciteten 1918 kom till Södertälje med omnejd och förstörde hans affärsidé gick hans produktion för fullt och han var till och med tvungen att bygga till sin ursprungliga verkstad med ett båthus.

– Amis hette motorn, och den tillverkades med mellan 2 och 32 hästars motorkraft. Hade man väl fått igång den, sas det, så gick den på vad som helst, recinolja, paraffin, och den fanns på många gårdar runt om i landet, till tröskverk, sågar, separatorer, smedjor. En av hans motorer gick under namnet Sima och för dagens tekniknördar är det ett känt namn. Olsson själv överlevde elen och dog nån gång på 30-talet. Sin verkstad hade han redan 1923 sålt till Tobaksmonopolet som byggde ut i flera etapper, allra mest i slutet av 30-talet, då också ladan restes.

Fel ställe för kulturhus

Vi blir insläppta av några Peabkillar som passar på att göra oss sällskap. Efter sommaren ska de riva den gamla ladan för att ge plats åt nya bostäder. Den och bostadshuset intill ryker, liksom hela innanmätet av tidningshuset, där som själva cigarettillverkningen och dessförinnan (i en del) tändkulemotorer alltså tillverkades.

Ladan är byggd i tegel, det är det som gör ramen runt den långa graffitimålningen så levande. Troligen togs teglet från Lina tegelbruk, de hade en väldig kapacitet, berättar Göran Gelotte.

Utifrån ser ladan ut som ett platt magasin utan några som helst anspråk på annat än den funktion den byggdes för. På insidan är intrycket ett helt annat, med högt i tak och en otrolig rymd. Hade den inte legat så avigt till skulle man kunna föreslå den som kulturhus. Akustiken är enorm, här skulle konserter i sommarnatten för öppna fönster slå det mesta av musikupplevelser. Och så skulle man kunna ha ett kafé på kanalsidan och så skulle man …

Tiden har stannat

Klockan på väggen har stannat på tjugo i tolv. Några förskräckta ekorrar pilar fram ur vrårna. Taket är förstärkt med tjocka stålbalkar och halva golvet är mycket högre än resten, det ser ut som en lastkaj och luktar rå betong.

– Jag skulle anta att man körde in med bil och lossade tobaken, säger Göran Gelotte medan han går runt i det tomma huset. Den torkades, så vitt jag förstår, inte här utan det handlade om ren förvaring. Den blev cigaretter, bara cigaretter. Ett märke hette Hudson. De gjorde också Bill och Boy, men jag tror att det var i Härnösand eller Malmö. Tobaken kom från platser som Virginia och Sumatra, de stora odlingarna i Södertälje hade då varit borta länge. Den skeppades till uthamnen och kördes vidare hit ut med bil. Monopolet sysselsatte bortemot 150 man och i verkstaden fick de passera en vakt varje dag efter jobbet som såg till att ingen smugglade med sig något rökverk hem.

– Jag har ju varit mycket i Länstidnings-huset, avlöjar Göran Gelotte, jag var till och med anställd där en kort tid som annonsförsäljare i min ungdom och jag minns att det luktade tobak i trapporna.

1967 flyttade Tobaksmonopolet, som då hade bytt namn till Tobaksbolaget till Malmö och lokalerna övertogs av Länstidningen. Ladan blev lager åt LT förlag. Nu ska den alltså bort och därmed också konstverket som pryder den.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Kanalen på Mälarsidan byggdes på 20-talet, en första del mot inre Maren redan i början av 1800-talet.

Graffitimålningen på tobaksladan

Under några års tid har samhällsbyggnadskontoret arbetat med att ta fram en ny detaljplan för utveckling av bostäder i kvarteret Lejonet, det vill säga på platsen för det gamla Tobaksmonopolet. Under processen jobbade vi tillsammans med kultur- och fritidskontorets stadsantikvarie med att titta på hur vi kunde skydda de kulturhistoriska värdena på platsen och ändå samtidigt bygga välbehövliga bostäder i ett attraktivt läge vid kanalen.

Den nyare delen av industribyggnationen (med fasad mot kanalen) från 1938-40 är mest värdefull ur ett kulturhistoriskt perspektiv och denna del kommer att byggas om till bostäder. Övrig industribebyggelse kommer att rivas för att ge plats för ny bostadsbebyggelse.

Vid ett av våra besök på plats i området upptäckte vi att det hade tillkommit en ny graffitimålning av hög konstnärlig kvalitet på Tobaksladan. Graffiti och annan modern gatukonst är tidstypiska samhällsavtryck som är och kommer att vara en del av vår kulturhistoria. Det är därför viktigt att dokumentera och ta tillvara samtida kulturvärden av sådan kvalitet och konstnärlig särprägel som den här målningen. Tanken väcktes alltså därför att undersöka möjligheten till att bevara graffitimålningen. Varken samhällsbyggnadskontoret eller kultur- och fritidskontoret har dock pengar avsatta för den här typen av åtgärder och kommunen äger heller inte byggnaden på vilken målningen är utförd.

Precis under den här tiden (våren 2010) såg vi att det fanns statliga pengar att söka för gestaltning av offentliga miljöer. Det var ett samarbete mellan Statens konstråd, Riksantikvarieämbetet, Arkitekturmuseet och Boverket. Syftet med samarbetsprojektet var att utveckla nya metoder för att stärka och utveckla gestaltningen av offentliga platser. I detta metodarbete skulle samarbete ske mellan olika yrkesgrupper som t.ex. planerare, arkitekter, antikvarier och konstnärer. En viktig del var också att de boende i staden skulle få komma till tals i gestaltningsprocessen och barn och unga var där särskilt prioriterade.

Vi tyckte att samtliga kriterier som krävdes passade in på vad vi hade för ambitioner, så vi beslöt oss för göra ett försök och skickade in en ansökan.

I vår ansökan beskrev vi vad vi ville utveckla och vilka mål vi ville uppnå.
Våra mål var:
• Att utveckla metoder för att nå de grupper av kommuninvånare som vi normalt inte når genom ett vanligt plansamråd
• Att boende i kommunen (främst ungdomar) engagerar sig och deltar i utformningen av den fysiska miljön
• Att utveckla metoder och arbetssätt mellan de olika kommunala kontoren i frågor som rör gestaltning och byggande
• Att om möjligt bevara den graffitimålning som finns på en fasad vid Lejonet 6 (tobaksladan) och utveckla Mälareparken till en aktivitetspark
• Att få till en spännande konstnärlig gestaltning av området
• Att uppmärksamma den konstnärliga och kulturella kreativitet som finns i Södertälje

Att bevara målningen var alltså ett av de mål vi ville uppnå. Hur skulle det gå till? Jo, tanken var att om möjligt försöka flytta väggen till en annan del av närområdet, till exempel till Mälareparken. (Målningen kan inte vara kvar på plats eftersom den byggnaden kommer att rivas.) Målningen skulle klotterskyddas, men baksidan av väggen/muren var tänkt att bli ett levande konstverk där vem som helst inbjuds till att skapa, som en laglig graffitivägg.

Tyvärr fick vi inga statliga pengar och eftersom det inte finns några kommunala pengar för detta vet vi inte hur vi ska kunna gå vidare med projektet. Vi välkomnar förstås andra initiativ då det skulle vara väldigt roligt om det här blev verklighet. Om vi skulle kunna genomföra det här bevarandet och uppmuntrandet av graffiti som konstform så skulle Södertälje bli först i Sverige med detta och kanske till och med först i världen!

Maria Persson, planarkitekt, Södertälje kommun


Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Bakom väggen”

  1. Rodolfo (Molto) skriver:

    Hej!

    Vem ska man kontakta för att bli insläppt där? De där bilderna såg fantastiska ut och vi vill gärna få till en lugn spelning där innan kåken rivs.

    Vi behöver kontaktuppgifter, hjälp önskas!

    Tack på förhand!

    Rodolfo