Biblioteksdöden: Brottet

Bjarne Paulson har tjänstgjort på biblioteken i både Ronna och Hovsjö, och i många år som ungdomsbibliotekarie på Lunabiblioteket. Numera delar han sin tid mellan Luna- och Mölnbobiblioteken.

Södertälje bryter mot bibliotekslagen

Alla kommuner i Sverige måste sedan 1 januari 2005 ha en biblioteksplan. Det finns inskrivet i bibliotekslagen. Men någon sådan finns inte i Södertälje. Det beror på att utbildningskontoret inte vill röra rektorernas makt att själva bestämma om de vill lägga pengar på ett skolbibliotek, tror Bjarne Paulson, mångårig bibliotekarie i Södertälje.

Stora förändringar

Bjarne Paulson började som bibliotekarie i Södertälje 1987.

– Då, säger han, på 80-talet, fanns ett välutbyggt biblioteksnät i kommunen. Stadsbiblioteket hade en samordnande roll för inköp och en gemensam katalog över böckerna på skolbiblioteken. Det fanns en mediacentral som bland annat hjälpte till att boka och samordna författarbesök. Alla kommunens grundskolor och alla gymnasieskolor hade bibliotek. Det fanns bokbuss. Det fanns Boken kommer, ett projekt som gick ut på att äldre människor kunde få låna böcker hemma. Det fanns bibliotek på servicehus, det fanns arbetsplatsutlåning på våra stora arbetsplatser, det fanns en förnämlig biblioteksverksamhet på Hall och det fanns bibliotek på sjukhuset. Och så filialbiblioteken i Hovsjö, Ronna, Nykvarn, Järna, Hölö och Mölnbo.

Mycket av det där är borta nu.

– Fram för allt fanns ett politiskt styrdokument som sammanfattade den politiska viljan, och den var stark. Mot den planen skulle alla förändringar i biblioteksverksamheten ställas. Men den har upphört att gälla.

Kommundelsreformen förstörde

– Första spiken i kistan var kommundelsreformen, 89, då kommunen splittrades upp i ett antal delar, menar Bjarne Paulson.

– De centrala resurserna flyttades ut till kommundelarna, som var och en skulle omfatta alla kommunens serviceområden. Biblioteksorganisationen revs därmed upp och ansvaret för biblioteksfilialerna och skolbiblioteken las över till var och en av kommundelarna. Som allt annat. Kulturnämnden, med Stig Parborn (S), som siste ordförande, avskaffades och kompetenta och engagerade kulturpolitiker skingrades.

– Det här var början till slakten. Skolbiblioteken hamnade under varje enskild rektors ansvar. Hon eller han fick en pengapåse och den skulle sen räcka till allt. I praktiken drabbade det biblioteken. Och naturligtvis elevhälsovården, men det är en annan femma. De centrala politikerna frånhände sig ansvaret. Och det blev förödande. Lönsamhetskrav kan aldrig ställas på kultur, lika lite som på skolor.

Friskolereformen

– Nästa stora steg i biblioteksslakten, efter kommundelsreformen, var friskolereformen, fortsätter Bjarne Paulson.

– Idag har ingen av Södertäljes friskolor på grundskolenivå något bibliotek. Och bara en gymnasiefriskola, Sankta Ragnhildsgymnasiet.

Situationen i de kommunala skolorna är också dyster, undan för undan har de lagts ner eller krymts. Men det finns ljuspunkter: den nya Hovsjöskolan som nu byggs för fullt och som ska vara klar till årsskiftet. Den kommer att ha även skolbibliotek.

– Ja, det är bra. Men Brunnsängsskolan, kommunens – och åtminstone för några år sedan Sveriges – största grundskola var en av dem som la ner sitt bibliotek med hänvisning till att eleverna ju skulle kunna använda Lunabiblioteket. Men det fungerade naturligtvis inte och de har nu byggt upp ett eget igen. Fast i väldigt liten skala.

Luna drabbat

– Alla krympningar på skolbibliotek och övrig biblioteksverksamhet har skett parallellt med nedskärningar på stadsbiblioteket i Luna, men där är det en annan mekanism som har styrt, nämligen Telge Fastigheters ambition att bygga om sina shoppinggallerior, fortsätter Bjarne Paulson.

– Icke desto mindre har även Lunabiblioteket drabbats.

Under Bjarne Paulsons tid har det genomgått ett antal ombygnationer och varje sådan har knaprat på den tillgängliga ytan. Det senaste är beslutet i kultur- och fritidsnämnden maj i år om att upplåta halva tidskriftsrummet till Berättarministeriet .

Inget rättesnöre

– Det värsta är att ingen kan säga om de här förändringarna är bra eller dåliga. För ingen vet, fortsätter Bjarne Paulson.

– Det finns inget styrdokument längre, ingen biblioteksplan att bolla utvecklingen mot. Till grund för den biblioteksplan som fanns fram till kommundelsreformen låg Stig Stenboms och Lennart Anderssons biblioteksutredning, dåvarande aktiva politiker (S) i Södertälje. Biblioteksplanen antogs av kommunfullmäktige och speglade således en bred politisk vilja.

– Men därefter finns ingen sådan, ingen politisk helhetssyn vad gäller biblioteken.

Lagen föreskriver

Och detta trots att det finns en paragraf i den nationella bibliotekslagen (1996:1596, § 7) om att varje kommun från 2005 måste ha en biblioteksplan*). En sådan ska fungera som ”ett redskap för att strukturerat och i samverkan ta tillvaka de biblioteksresurser som finns, skapa beredskap för framtidens krav och för att stimulera till utveckling”.

Till yttermera visso tar den nya skollagen (2010:800) som började gälla den 1 juli i år, under rubriken ”Lokaler och utrustning och tillgång till skolbibliotek” i två paragrafer upp kravet på tillgång till bibliotek. I någon mån § 35: ”För utbildning ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska uppfyllas” och därefter tydligare § 36: ”Eleverna i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ska ha tillgång till skolbibliotek”.

Men inte här

– Men någon biblioteksplan finns alltså inte i Södertälje, upprepar Bjarne Paulson.

– Vi är i stället inne på vår tredje utredning för att komma fram till en sådan. Jag hoppas verkligen att den blir klar snart, att det därmed byggs skolbibliotek på varje skola, att det återinförs klara direktiv vad gäller personal och böcker. En medveten kulturpolitik, med andra ord. Utan en systematisk och planmässig sådan är det lätt att ta till ”fyrverkerier”, spektakulära projekt som genomförs vid sidan om den pågående, långsiktiga verksamheten. De som går upp som en sol och ner i tysthet. Som Storstadssatsningen, den har vad jag vet inte utvärderats. Inte heller vad kommundelsreformen hade för inverkan på kulturen.

– 89 började politikerna sluta bestämma över hur kulturen ska se ut.

Men vi kanske inte ska ha ett bibliotek?

– Jo, säger Bjarne Paulson, ett starkt samhälle måste ha ett levande kulturliv för att balansera upp den fria marknaden. Biblioteken har där en given plats för att göra läsningen tillgänglig för alla.

Biblioteksutlåningen av böcker sjunker, i hela landet, i stället köper vi pocketböcker som aldrig förr. Bibliotek och skolbibliotek som har lagts ner eller krympts påverkar förstås också statistiken.

– En utredning från mitten av 20-talet ”Läsning i den digitala tidsåldern” visar att it-tekniken inte i någon högre grad har förändrat våra läsvanor.

– För Lunabibliotekets del går det att åtminstone anta att minskade utlåningssiffror har med ombyggnationerna att göra**). Säkert har också bristen på politisk vilja hjälpt till att förvärra situationen, tror Bjarne Paulson.

Varför är då läsningen så viktig?

– För det första: En av samhällets viktigaste uppgifter är att göra invånarna till medborgare med förmåga att sätta sig in i vad som händer i samhället. Man måste alltså kunna läsa och ta till sig och värdera information. Om vi ska ha en demokrati.

– För det andra handlar böcker om de existentiella frågorna om att vara människa. Genom litteraturen lär vi oss att bearbeta dem. Har man fötts av ”rätt” föräldrar som läser och får barnen och förstår böckers värde och har man en eldsjäl till lärare som anstränger sig för att låta barnen låna böcker regelbundet så är dagens situation rätt okej. Annars drabbas man hårt. Södertälje uppvisar faktiskt bland landets sämsta skolresultat.

– Till syvende och sist är tillgång på böcker och läsning en klassfråga, menar Bjarne Paulson.

Text: Ingrid Sjäkvist

Foto: Göran G. Johansson

*) Svensk Biblioteksförening definierar så här:

”Med en biblioteksplan aves ett politiskt förankrat styrande dokument som omfattar en analys av det samlade biblioteksbehovet i en kommun och åtgärder för hur dessa behov ska tillgodoses. Denna biblioteksplan skall förutom folkbiblioteksverksamheten också innefatta biblioteksbehovet vad gäller utbildning, omsorg, vård och näringsliv.”

**) Utlån på Lunabiblioteket:

År 2000 = 352 000

År 2003 = 358 000 före ombyggnaden

(Den stora ombyggnaden, när bibliotekets nedre plan ersattes av systembolaget och diverse butiker, genomfördes hösten 2005 – sommaren 2006.)

År 2007 = 323 000 (efter ombyggnaden)

År 2010 = 260 000

(2010 sades en hel våning med personalutrymmen upp ovanför biblioteket och utrymmena flyttades ner en våning på bekostnad av det publika utrymmet. Under ombyggnaden var biblioteket stängt.)

Siffrorna är hämtade ur kommunens så kallade driftstatistik för biblioteken.

Lästips om biblioteksväsendet i Södertälje:

  • ”Södertälje stadsbibliotek, bakgrund och utveckling”, Inger Mattsson och Stig Stenbom, 1978. Går tillbaka ända till 1820-talet.
  • ”Södertäljes kulturliv, en undersökning”, Per Sundgren, biträdande förvaltningschef för dåvarande bildningsförvaltningen. 1994

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

1 kommentar till “Biblioteksdöden: Brottet”

  1. […] Läs mer om hur det går för biblioteken här. […]

Trackbacks

  1. Berättarministeriet – flipp eller flopp? | Kulturdelen

Lämna en kommentar