Bioperapremiär på Estrad

Huvudrollen, Anna Bolena sjungs gripande och äkta av Anna Netrebko.

Digital opera demokratisk

– Det här är det nya. Den tekniska utvecklingen slår isär skillnaden mellan biograf och finkultur. En demokratisering av operan, kan man säga, när man kör Åsa-Nisse och Donizettis Anna Bolena på samma projektor, säger Per-Eric Nygren från Mölnbo Folkets Hus och Park.

Det är Mölnboföreningen, som arrangerar livesändningarna på Estrad av opera från Metropolitanoperan i New York. Sändningarna tas emot av en speciell parabol på stadshusets tak.

Ett hundratal personer har hittat till premiären, många väl förberedda för PRO och ABF har en studiecirkel igång, där Lars Sjöberg, kulturjournalist, librettotolkare m m, berättar om opera och artister.

Per-Eric Nygren är inte precis operavan. En gång har han varit på opera.

– När jag gick i lågstadiet, var det en fröken som tog med oss på La Bohème och jag kommer fortfarande ihåg orkestern, dofterna och att det var riktiga människor. Men sen dess har jag inte varit på opera.

Skumpa och snacks

Premiär är det verkligen, med skumpa och snacks och kulturnämndens ordförande Anna Bohman kommer i lång silvrig klänning med glittrande schal.

– Är det premiär, så är det.

Kulturhuschef Anders Lerner säger några ord, Per-Eric Nygren också och Anna Bohman, och hon håller med om att livesändningarna innebär en demokratisering av operan, eftersom biljetterna inte är så fasligt dyra.

- Jag tycker det är kul att sådant här händer i Södertälje, säger Barbara Berin i publiken.

– Jag gillar operamusik och tycker det är kul att sånt här händer i Södertälje. Jag har tidigare varit på en Metropolitansändning i Nyköping och tyckte mycket om det. Musikupplevelsen är stark och man får närbilder på sångarna också.

– Men Anna Bolena visste jag inget om, trots att jag har varit på Operan kanske 10-15 gånger. Inför det här har jag slagit lite på Wikipedia.


Metpubliken

Metpubliken verkar helt ovetande om att de sänds ut över världen. Har man tur kan man få se en New Yorkbo peta sig i näsan.

När vi går in på Estrad ett par minuter i starttid kan vi se publiken gå in på Met (som jag skriver i fortsättningen. Det låter så initierat). Jag sitter en stund och bara tittar på Metpubliken, som verkar helt omedveten om att de och deras miner sänds ut över världen. Med lite tur skulle man kunna få se en New Yorkbo peta sig i näsan.

Så, äntligen kommer Maestro in till pulten och hela salongen brister ut i rungande applåder. På Met. Inte på Estrad.

Att gå på opera är att kika in i ett stycke känsloverklighet med mycket kraftiga utspel – speciellt kraftiga eftersom de måste gå fram till bakersta bänk och upp på åtminstone andra raden. Att gå på bio är tvärtom att njuta av de små gesternas konst. Den starkaste känsla går fram via en darrning i ett ansiktes minsta muskel.

Biopera vill jag kalla det. Inte bio, inte opera utan ett mellanting eller för all del ett samspel mellan de båda konstarterna.

I min smak ger biopera för många närbilder och halvbilder. Jag får inte tillräckligt med rumskänsla. Jag förlorar kika-in-känslan för många gånger och kan inte säga att jag minns mycket av scenografin. Kostymerna däremot. Sådär 1500-talskt överdådiga med alltifrån sammet, pärlor och siden till botgörande svart.

Henrik VIII (Ildar Abdrazakov) lovar sin älskarinna Jane Seymour (Elina Garanca) att han ska gifta sig med henne.

Polarprisvinnare

Men det är inte fy skam att bli guidad av 2008 års Polarprisvinnare Renée Fleming, som berättar om just den här operan, intervjuar artister… ja hon är vår värdinna på Metropolitan, vars scen hon sjungit från otaliga gånger.

Anna Netrebko sjunger med sin ljuvliga sopran och sitt äkta utspel huvudrollen, Anna Bolena, eller Anne Boleyn som vi är vana att kalla Henrik VIIIs andra hustru.

Anna Netrebko har jag hört tidigare och känner hennes kvaliteter, men ny för mig är Stephen Costello, som sjunger hennes älskare, Lord Richard Percy. Ojojoj! Det är ont om sådana tenorer.

Sångarna är alla av mycket hög klass, liksom dirigent, musiker och övriga medverkande.

Det är också en mäktig känsla att veta att så många människor följer föreställningen samtidigt. Märkligt bara att ingen av oss på Estrad kommer oss för att applådera efter de finaste prestationerna. Gång efter gång hör vi hela Metropolitanoperan skalla av applåder, men på Estrad är det tyst. För mig var det nog den tydligaste skillnaden mellan att vara på operan och att se direktsänd opera.


Inte HD-kvalité

Och så var det ju det där med bildkvalitén. När jag klagar på bristande rumskänsla säger min fotograf att det säkert beror på den dåliga bilden och klagar i sin tur på att det inte är HD-kvalité, som utlovat. Så efteråt kontaktar han Pieter Hounslow, teatertekniker på Estrad, som förklarar saken:

– Störningen orsakades av stark solaktivitet över Nordamerika. Detta i sin tur påverkade våra mottagare så att de, när vi fick in stabil bild och ljud, levererade vanlig TV-upplösning i stället för HD.

– Kontrast och ljus skulle ha kunnat justeras, säger han. Problemet var att störningen gjorde att vi inte hann göra någon som helst kontroll, innan det var dags att släppa in publiken. Och sedan ville vi ju inte stänga av bild och ljud mitt i föreställningens andra akt. Jag tror inte att publiken hade velat det.

– Det var alltså inte sändningen det var fel på, utan Metropolitanoperan sänder med högupplöst bild 1920×1080 * och mellanleverantören i England skickar den vidare också okomprimerad och oförändrad.

Nöjd men störd

Per-Eric Nygren, Mölnbo Folkets Hus och Park.

Själv ringer jag upp Per-Eric Nygren någon dag efter föreställningen och han är nöjd med premiären:

– Det känns härligt. Jag var riktigt upprymd av föreställningen och jag har fått många telefonsamtal och e-mail från folk, som tackar för den.

– Föreställningen var fantastisk, trots den stress, som jag som arrangör kände. Hon som sjöng Anna Bolena sjöng ju som en gudinna och storyn var gripande.

– Däremot var jag störd av bildkvalitén. Det var annonserat som HD, men det var inte HD. Det visade sig vara ett ganska enkelt fel och till Mozarts Don Giovanni som vi ger på Kulturnatten ska det vara fixat. Då är det HD, lovar han, men tillägger: Peppar, peppar måste jag väl ändå säga, eftersom det är direktsändning.

Text: Margareta Lithén

Foto och teknisk research: Göran G. Johansson

* En 2K-projektor, som Estrads projektorer kallas,  har en horisontell upplösning på 2 046 pixlar.

1 920×1 080 pixlar kallas full HD-upplösning. HDTV sänds alltid med digitalt ljud (oftast Dolby Digital 5.1).

En vanlig europeisk tv har en horisontell upplösning på 625 pixlar, en amerikansk något sämre.

Datorskärmen jag skriver detta på har 1 680 X 1 050 pixlar.

En 35mm filmruta består av ca 6 000 pixlar.

Peter Mattei behöver inte hoppa in som Don Giovanni

Världsbarytonen Peter Mattei från Luleå, som fick hoppa in i titelrollen Mozarts Don Giovanni på Metropolitanoperan, behöver inte, som tidigare meddelats,  vikariera på lördag. Den polske sångaren  Mariusz Kwiecie, som ådrog sig ett diskbråck i en fäktningsrepetition strax före premiären, är nu såväl opererad som rehabiliterad. Läkarna är förvånade men tror att orsaken är att sångare har så  starka magmuskler.

När föreställningen sänds live till Estrad på lördag är det Mariusz Kwiecie, som sjunger Don Giovanni. Han missade sin stora premiär och en föreställning till, men sjöng redan i tisdags.

Peter Mattei gjorde sina två inhopp med den äran. New York Times’ kritiker beskriver honom som ”a rising Met star”  och är rent lyrisk när han berömmer Matteis frasering och intensitet.

Och under Kulturnatten kan man alltså se Mozarts ‘Don Giovanni’ på Estrad, direktsänd från Metropolitan i New York.

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar