Boel Godner om kultur

Boel Godner tror inte på skattehöjning för att få mer pengar till kulturen.

Södertälje fick i juli 2011 ett nytt kommunalråd. Boel Godner heter hon och hon efterträdde Anders Lago som kommunens högsta politiker, med S som partifärg. Kulturdelen stämde träff med henne för att prata om Södertälje i största allmänhet och om kultur i synnerhet.

Vi träffas i stadshuset, mellan två av Boel Godners andra möten, vårt nya kommunalråd är en mycket upptagen person.

– Ja, jag försöker träffa så många som möjligt nu, människor, föreningar och företag. Än så länge har jag inte lärt mig prioritera, så det är minst sagt fullt upp.

Småländska

Boel Godner är från Kalmar, jobbade på chokladfabrik till hon var 22 år, berättar hon. Gick med i SSU, för övrigt uppmuntrad av Håkan Juholt, han är från Oskarshamn och de tillhörde samma distrikt.

Hon fick tidigt politiska uppdrag, var bara 18 år när hon satt med som första ersättare i kommunfullmäktige i Kalmar och i fastighetsnämnden.

– Jag var rätt lätt infångad, skrattar hon, jag har alltid varit engagerad i en rad sakfrågor, alltid med rättviseperspektiv. Kärnkraften, gruvstrejken på 80-talet i England, i ANC, den afrikanska motståndsrörelsen mot apartheidsystemet.

Stort och svårt

1991 flyttade Boel Godner till Södertälje, hennes man hade fått jobb här och hon jobbade hos SSU i Uppsala län. Senare lärarhögskolan och hon var nästan färdigutbildad när hon lockades tillbaka till partiet där hon haft lite olika jobb, nu senast som ansvarig för it-frågor och sociala medier på central nivå. En anställning som hon nu är tjänstledig från. För att vara kommunalråd i Södertälje.

– Det är stort och svårt, säger hon. Och roligt. För det mesta. Det blåser rätt friskt kring öronen ibland, nästan som en fysisk känsla. En del svåra frågor hamnar hos mig. Det var jag beredd på, det ingår. Men många beslut rör ju människors vardag.

Hon är alltså kommunens högsta politiker, ordförande i kommunstyrelsen och dessutom närmaste chef för kommunens allra högsta chefer, nämligen de två stadsdirektörerna. Dagens organisation där en av kommundirektörerna samtidigt är vd för Telge AB – det kommunala bolag där flera av kommunens åtaganden är samlade – är hon inte så förtjust i.

– Det är inte bra med den kopplingen och det ska vi ändra på när vi nu ska tillsätta ny stadsdirektör.

För kulturens del handlar det många gånger om eldsjälar, inte pengar.

Teater och musik

Om Södertälje tycker hon. Mycket. Hon bor här själv och är engagerad i stadens framtid, vill verka bland annat för att den ibland missvisande bilden utåt kan förändras.

– Vi är bättre än vårt rykte, konstaterar hon.

Och så kulturen då?

–Livsviktig, säger hon. Som fritidsintresse, men teater, konst och musik ger upplevelser som är viktiga för människan. I en välfärdsstat hör kulturen till och är lika viktigt som utbildning.

Själv har varit med i en teatergrupp hemma i Kalmar, spelat både gitarr, piano och fiol och sjungit i storband, Brass Work hette det. Där varvade de jazz med 60-talspop.

– Det var där jag blev bullerskadad, konstaterar hon. Inte tänkte vi på att vi skulle ha hörselskydd.

Numera hinner hon inte, inte ens att som publik gå på konserter eller teater i den utsträckning hon skulle vilja. Tiden räcker helt enkelt inte till – inte än så länge i alla fall.

– Att stå på scen och att vara politiker har en del likheter, säger hon.

– Jag trivs framför folk, har inga problem att prata inför och med många åt gången. Men jag vill gärna vara påläst.

Bra kan bli bättre

– Södertälje är på många sätt en rik kulturstad. Vi har museer, säger hon och nämner både Torekällbeget och Biologiska museet vid sjukhuset. Det för visserligen av ekonomiska skäl en tynande tillvaro men än så länge har det inte slagit igen.

Vi har en stadsscen och Ytterjärna kulturhus, Estrad där det händer något i princip varje dag. Vi har konsthall och, som Stig Parborn på sin tid tog mig runt och visade, mycket offentlig konst. Glöm inte bort den, sa han. Och vi har Kulturskolan där avgifterna ändå har hållits nere på rimlig nivå.

Har de det? Många av Södertäljes barn är fattiga.

– Ja, jag vet. Ett av fem Södertäljebarn lever i familjer som är fattiga enligt barnkonventionen.

Så då har vi gjort allt vi kan vad gäller kultur?

Kulturskolan är en av Boel Godners hjärtefrågor.

– Nej det är klart vi kan göra mer. Jag tycker vi har ett gott kulturutbud, men det är inte beständigt. Vi kan byta ut, göra nya saker, det är en huvudpoäng. Att kulturlivet ska vara dynamiskt och levande.

Några mer pengar till kulturen tror Boel Godner inte på.

– Det räcker ändå aldrig.

Att omfördela mellan förvaltningarna menar hon inte är rimligt. Och alternativet med en skattehöjning, som ju vore ett sätt att tillföra medel, tror hon inte alls på.

– En sådan kan bara motiveras om folk kan koppla den till en märkbar standardhöjning och en sådan skattehöjning torde bli rätt hög.

– Kultur- och fritidsförvaltningen gör mycket för lite pengar och de är väldigt alerta. Men jag tror att vi kan bli bättre på att söka andra samarbetspartners. Om vi får hit nån dyr utställning till exempel så ska vi kunna söka samarbete med någon annan institution som därmed kan sponsra. Vi har hittills varit dåliga på det, men det ser jag som en framkomlig väg. När man tänker i de banorna öppnar sig fler möjligheter.

Visioner då?

– Jo visst. Jag vill att kulturen ska vara tillgänglig och möjlig för alla att delta i. Vi människor behöver igenkänningsfaktorer, nya intryck för att växa. Vi behöver njuta också, vara glada och lyckliga.

– Jag skulle vilja att kulturskolan skulle nå fler barn. Finnas ute på skolorna mer, att det inte är så hänger på resurserna. De kanske till och med skulle kunna vara ute i de olika kommundelarna. Jag vill helt enkelt att alla ungar ska få möjlighet att lära sig spela ett instrument.

– Vision nummer två är att skapa fler mötesplatser för kulturevenemang, där olika folkgrupper kan mötas. Ju fler sätt vi kan hitta för sådana möten desto bättre är det. Kulturen är en del i att påskynda integration på alla planhalvor. Vi har många med icke-svenskt ursprung i Södertälje och det har vi haft sen mitten av 60-talet med den aktiva invandringspolitiken.

Några konkreta förslag?

– Nej, vi pratar lite grann med varandra här i korridorerna och i olika forum om kulturens roll i det här sammanhanget, men något färdigt förslag finns inte. Men vi samverkar förstås redan på flera sätt, kommunen och de olika föreningarna. De söker bidrag och då har vi automatiskt kontakten. Kulturförvaltningen träffar så många av dem som möjligt då och då och vi politiker träffar kyrkornas styrelser, de samlar ju stora grupper av våra invånare och är viktiga samarbetspartners.

Biograf

En tredje vision är det där med bilden av Södertälje, att den ska förändras och därmed locka till sig fler besökare utifrån. Ett sätt är att göra centrum mer levande och vackrare, menar hon, med fler bostäder mitt i stan, med ett ombyggt Marenplan, utan McDonalds och nuvarande kiosk. I stället skulle man, menar hon, kunna göra något fint av vattnet, ett vattenspel till exempel.

– Vi har i flera år talat om att göra kanalpromenaden ända ute från Östertälje in till och förbi centrum vackrare, men det har liksom aldrig blivit av.

Och en biograf i centrum?

– Javisst, om den klarar sig på egna ben, folk måste vilja gå på bio.

Men en sådan skulle väl kommunen kunna stötta för att på så sätt få ett mer levande centrum?

– Det får vi faktiskt inte göra, det vore att sätta konkurrenslagarna ur spel. Föreningar får vi däremot stödja.

Fritiden

Så vad gör hon då, Boel Godner, när hon inte träffar grupper eller människor som har med hennes uppdrag att göra?

– Jag har två vuxna döttrar och en nioåring som jag försöker göra mycket tillsammans med. I övrigt gillar jag att surfa, jag är en sån där it-användare som kan sitta länge framför datorn.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Not

Senast lästa bok: Harpo talar, av Harpo Marx.

Senaste film: The King´s speach

Senaste teaterpjäs: Revyn vid Hebbevillan i somras

Senaste konsert: Sven Zetterberg i Trombon

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

1 kommentar till “Boel Godner om kultur”

  1. jonas skriver:

    Inie underligt att Sverige sjunker som en sten.