Ger ut en Taube för alla

Utkastet för omslag till boken med nya Taubearrangemang.

I tonåren lärde sig Ralf Sandberg och Torhild Winnberg spela gitarr med hjälp av 50 visor till luta och gitarr av Evert Taube, en samling som kom ut i mitten av 1950-talet. Efter drygt 40 år som gitarrlärare på Kulturskolan, Musikhögskolan och i folkbildningen ger det äkta paret nu ut en moderniserad version på Gehrmans Musikförlag.

50 visor till luta och gitarr av Evert Taube, en samling som kom ut i mitten av 1950-talet.

– Vi har väntat länge på besked från förlaget och när vi fick det, åkte vi direkt till Taubes grav och tackade honom, berättar Torhild Winnberg. Sen åkte vi till Gyllene Freden för en middag och fick därefter en guidning av källarmästaren.

De är ena riktiga Taubianer. När de berättat om guidningen tar de fram och visar att de faktiskt sedan många år har två enkla stolar som är från Den Gyldene Freden.

– Kanske Taube har suttit på åtminstone en av dem, hoppas Ralf.

Manus är antaget av förlaget. Nu väntar vi bara på boken/böckerna.

Men hur i hela friden kommer man på att ge ut en bok med Taubevisor nu? Det finns ju hur många som helst.

– Ungefär så sa Taubesällskapets ordförande Lars-Göran Carlson också, berättar Ralf, och jag svarade att det inte går att spela gitarr efter arrangemangen i den ursprungliga 50 visor…. ”Nej, jag vet det”, sa han.

Både svårspelade och ogitarristiska är Ralf Sandbergs och Torhild Winnbergs omdöme om arrangemangen i 1950-talsutgåvan av boken även om dessa gör”viss rättvisa åt Taubes underbara visor”.

För paret är sanna gitarrianer också. Hör bara hur de beskriver gitarren i en faktatext de ger mig i samband med intervjun :

” Gitarrens genomskinliga silverklang och strängarnas varma och innerliga ton är förtrollande”.

Passar alla

Det de nu har gjort är gitarrarrangemang, som passar såväl amatörer som avancerade gitarrister. Arrangemangen är utskrivna på både noter och tabulatur så att även gehörsgitarristen ska kunna ta ut de mer invecklade ackompanjemangen med stämföring och baslinjer. Ackordsanalyser finns till varje visa och boken har också en ackordstabell. På det viset kan den även användas som lärobok i skolor och folkbildning.

Flera av visorna har dessutom fått gitarrsolopartier med klassiskt flerstämmigt fingerspel i melodistämma, basstämma och ackordiska mellanstämmor. De flesta arrangemangen kan också spelas som solostycken för gitarr i sin helhet.

Hur gick de till väga då?

– Vi har haft så många arrangemang i fingrarna efter alla år, så det har praktiskt taget bara varit att skriva ner dem, säger Torhild, som undervisat många Södertäljegitarrister i Musik- och Kulturskola.

Inte debutanter

De är inte heller debutanter, när det gäller musikböcker. Tidigare har de bland annat gett ut tre häften med visor och sånger som passar på dop, bröllop respektive begravning.

– Kanske Taubevisorna blir tre häften också, säger Torhild.

– Frågan är bara hur man ska dela in visorna tematiskt, funderar Ralf.

– Fritiof i Arkadien innehåller ju praktiskt taget hela vår kulturhistoria, utbrister Ralf Sandberg och hustru Torhild Winnberg håller med.

Båda har avsevärd utbildning och erfarenhet som gitarrister och gitarrlärare. De har till exempel studerat gitarr för Ulf G Åhslund han med TV-kurserna i gitarr på 70-talet, där Ralf förresten medverkade vid produktionen av kursböckerna.

Under åren och inför den här utgivningen har de också läst mycket om Taube och rekommenderar särskilt Olle Edströms omfattande forskning, t ex: ”Evert Taubes musik – en musikvetenskaplig studie”. Och vi pratar en stund om speciella Taubska kännetecken, som hans trioler, hans folkviseinspirerade för-slag och drillar. De kan sin Evert såväl i fingrar och stämband som intellektuellt.

Intuitivt

– Taube tonsatte intuitivt, men han hade en naturlig formkänsla och ett otroligt melodiminne säger Torhild. Han kunde komma ihåg en sång han hört en gång i en argentinsk bar 50 år tidigare.

– Musiken till Serenad i Prästgatan kommer t ex från Italien, inflikar Ralf. Men det är faktiskt bara sju procent av hans visor som har lånade melodier. Själv sa Taube om sin musik: ”Mina visor är inte originella, men de är äkta”.

Däremot finns influenser från 1600-talstonsättaren John Dowland, liksom andra klassiska referenser och en och annan wienervals, vilket de också tagit fasta på i sina arrangemang, som inte bara ansluter till melodins utan också till textens karaktär. Så har exempelvis Älskliga blommor små blivit ett fyrstämmigt lutstycke med mild barockklang; Pepita dansar, Invitation till Guatemala och Fritiof och Carmencita färgats med samba-, tango- eller salsarytmer; Den glade bagaren blivit livsbejakande italiensk; Stockholmsmelodi fått en touche av argentinsk tango medan Sommarnatt, Rosa på bal och Dansen på Sunnanö blivit wienervalser.

Ralf och Torhild berättar om Taubes bildningstörst, om att han gärna ville umgås med bildade människor och om hans strävan att bli erkänd som poet och som bildkonstnär. Men de återger också historien om hur hustru Astri – förmodligen tyngd av familjens ekonomiska problem – en gång frågade honom: ”När ska det bli något av ditt diktande?” Då svarade Evert bara: ”När ditt hjärta rörs därav”.

Litterärt bildad

De framhåller också hur bildad Taube var. Att han faktiskt var mer litterärt än musikaliskt bildad.

– Fritiof i Arkadien innehåller ju anspelningar på hela vår kulturhistoria, säger Ralf. Och Fritiof Anderssons paradmarsch skildrar litteraturens och musikens vägar till Europa.

Ibland har de Taubekvällar hemma i sitt vackra hus i Brunnsäng och de är också sanna folkbildare.

– Vi vill att alla ska kunna sjunga och spela gitarr och då är Evert Taubes sånger givna, inte minst för att förmedla hans kulturskatt till kommande generationer.

– Jag ryser ibland, när jag lär ut Taubevisor, säger Torhild. Till exempel Blå anemonerna… och Kom i min famn….

Fast jag vet att jag inte kommer att få något entydigt svar, kan jag inte låta bli att fråga om de har någon favorit bland visorna. Det har de förstås inte. Inte en. Flera. Och innan jag vet ordet av finns det plötsligt två gitarrer kring kaffebordet, några ackord ljuder och sedan börjar Torhild sjunga ”Där går en dans på Sunnanö...” och jag faller in och så sitter vi där och sjunger igenom visans alla verser.

– Visst har man ett härligt jobb, säger fotograf Olof och ler så att hans piggblåa ögon nästan försvinner…

Text: Margareta Lithén

Foto: Olof Näslund

Böcker de givit ut hittills:

Hej Gitarr 12 och 3: Ralf Sandberg och Torhild Winnberg, Notfabriken 2004.

Gitarrspel : Ralf Sandberg, Intersong 1980.

För kärlekens skull(för bröllop m m):Ralf Sandberg och Torhild Winnberg, Gehrmans 2008. Välkommen till jorden(för dop m m) Ralf Sandberg och Torhild Winnberg, Gehrmans 2009.

Det är vackrast när det skymmer(för begravning, avsked m m) Ralf Sandberg och Torhild Winnberg, Gehrmans 2010.

Anna Bergström och hennes musikpedagogiska gärning kring sekelskiftet 1900: Magisteruppsats. Torhild Winnberg, Kungl. Musikhögskolan 2004.

Musikundervisningens yttre villkor och inre liv: Doktorsavhandling. Ralf Sandberg, Stockholms universitet/Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 1996.

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar