Kulturskolan under lupp

I många sammanhang nämns Kulturskolan som ett gott exempel på Södertäljes kulturliv. Men är det så mycket att vara stolt över? Enligt en undersökning som Lärarförbundet har gjort hamnar Kulturskolan i Södertälje på 242:a plats av 290 möjliga på en skala med 1 som högsta poäng och 290 som sämsta.

Kulturdelen har lusläst Lärarförbundets rapport och försökt tränga bakom vad som döljer sig bakom siffrorna. Först fakta från Södertälje:

Kulturskolans biträdande rektor Viveca Adler

– Vi har cirka 1 700 elever i vår kulturskola, berättar biträdande rektor Viveca Adler. 99 procent av dem är ungdomar i skolåldern och några få är små barn. Eller vuxna, vi har verksamhet även för dem, i steelpan och dragspel till exempel. De allra flesta av ungdomarna spelar något instrument eller sjunger, mest populärt just nu är gitarr, piano och sång. Där är tillgången på platser mindre än behovet. Nån egentlig kö har Kulturskolan inte längre, så att jämföra antalet platser med det uppdämda behovet går inte. Finns det plats när man anmäler sig kommer man med, det är det som gäller.

Kulturskolan hette tidigare musikskolan och den byggde på blåsorkestrarna när den en gång grundades, 1948 var det.

Numera kan elever också välja andra estetiska ämnen på Kulturskolan, som teater, dans, konst och digitala medier, där till exempel film ingår.

Mötesplats

På Kulturskolan möts ungdomar från olika folkgrupper, uppskattningsvis 42 procent av eleverna har annan än svensk bakgrund, berättar Viveca Adler.

– Det allra mesta av undervisningen sker i Kulturskolans egna och lokaler uppe på före detta Västergårdsgymnasiet, fortsätter hon, en del kan uppleva det som bökigt att ta sig dit, men där är å andra sidan lokalerna väldigt ändamålsenliga. Vi har också en del verksamhet ute på skolorna i Mölnbo, Hölö och Järna och på några få skolor inne i stan.

Och avgifterna?

– Det kostar mellan 440 och 2 000 kronor per termin. 880 för de allra flesta under 20 år och om de är från Södertälje. 440 för de yngsta som är med i någon grupp och allra mest för vuxna och för ungdomar utanför Södertälje. Därtill kommer eventuell instrumenthyra, 420 kronor, och konstmaterial, 250.

Hur många undervisar på Kulturskolan?

– Vi har för närvarande 34 lärare. Nästan 100 procent är utbildade pedagoger, en del av dem har valt att arbeta deltid för att få tid över att själva spela.

Bakom siffrorna

Det låter väl hur bra som helst, hur kan Södertälje ha hamnat på en så usel plats i Lärarförbundets mätning?

Den utgår från tre kriterier. Det första är de ekonomiska resurser som varje kommun lägger på sin kulturskola, räknat i kronor per invånare i åldrarna 7 till 15 år. Det andra är den avgift som varje elev måste betala för att få vara med. Den varierar mellan 0 och 1 700 i landet. Det tredje avser den andel av alla kommunens invånare i åldrarna mellan 9 och 16 år som går på Kulturskolan.

Inom alla de här kriterierna har alla kommunerna rankats från 1 till 290 och därefter har alla tre av dessa resultat slagits samman, kommun för kommun. Den med lägst poäng har då vunnit. Det gjorde i år Bollnäs och jumboplatsen knep skånska Perstorp. Då är inte det tiotal kommuner som inte har någon kulturskola alls med, Arjeplog, Nora och Surahammar som exempel.

Södertälje hamnar alltså långt ner på listan (plats 242), lägre än i fjol (plats 239). Kommunen ligger lågt i alla de tre olika kritieriegrupperna, allra sämst beträffande andelen elever, där vi landat på 247:e plats. Vad beträffar de ekonomiska resurser som kommunen satsar på kulturskolan placerade Södertälje sig på plats 184 och för avgifterna till kulturskolan låg vi på 230:e plats. Fortfarande är poängen räknade på en skala från 1 till 290, med 290 som sämst.

– Lärarförbundet har inte gjort någon bedömning av kvaliteten, säger Viveca Adler, vi har väldigt hög kvalitet i vår Kulturskola.

Överblick

Håkan Sandh, tidigare rektor på Kulturskolan.

Håkan Sandh var tidigare rektor på Kulturskolan och finns nu på något som heter Smok, Sveriges musik- och kulturskoleråd. Där har de varit kritiska till Lärarförbundets mätning av flera skäl.

– Det kan vara missvisande att jämföra resurserna som de olika kommunerna ger sina Kulturskolor, säger han.

– En del har stor grundskoleverksamhet, som kulturskolorna har i sin egen budget. De får alltså pengar för grundskoleverksamhet som i statistiken ser ut som om det avser den friviliga kulturskoleverksamheten. Man jämför äpplen, inte med päron utan elefanter.

Viveca Adler håller med, det är sättet att redovisa resurserna till kulturskolan som återspeglas i undersökningen, säger hon, inte de verkliga resurserna.

– Södertäljes Kulturskola har numera väldigt låg grundskoleverksamhet, fortsätter Håkan Sandh och det förklarar varför kommunen ligger hyfsat dåligt till just vad beträffar de ekonomiska resurserna. Vi kan annars här på Smok se att kulturskolebudgeten totalt i hela landet ligger ganska stilla. Kulturskolan i någon kommunkrisar ena året och nån annan ett annat år, men i princip är det samma pengapåse varje år.

Större förr

– Vi klagade på mätningarna för att de bara var baserade på ekonomi och då la man till det där tredje kriteriet, med andelen barn som går på Kulturskolan. Men även här måste man se vad som ligger bakom siffrorna.  Att Södertälje hamnar på en så dålig plats kan ju bero på att kommunen är barnrik, då ska andelen barn i Kulturskolan jämföras med ett högre tal.

På Håkans Sandhs tid på Kulturskolan, var verksamheten mycket större.

– Vi hade 83 heltidstjänster, om jag minns rätt, och nästan 80 procent av alla våra lärare hade timmar ute på skolorna. Där var verksamheten väldigt stor. Sen blev Nykvarn en egen kommun och fick klara sig själva. Därefter slutade grundskolorna att köpa tjänster från Kulturskolan. Vi fick avskeda 16 lärare på ett bräde.

– Här är Södertälje unikt, fortsätter Håkan Sandh, kommunerna överlag ökar sin samverkan med grundskolan. Jag är just nu i Falun för att diskutera med en grupp av rektorer hur de ska kunna gå tillväga. De har kommit på att de måste ha hjälp med att anställa behöriga musik- och bildpedagoger i sin verksamhet.

Ändra kurs

– Det är trist att Södertälje har gått i motsatt riktning.

– Tyvärr. Säger Viveca Adler, vi har en djup önskan att grundskolan skulle avsätta medel så att vi skulle kunna vara mer ute i skolorna.

Kan Smok göra något åt det?

– Nej, inte direkt, säger Håkan Sandh. Det är ju kulturskolorna som är våra medlemmar, vi ägs alltså av kommunerna och vi kan ju inte kritisera våra ägare. Men vi propagerar för behovet av kulturskolorna och talar om vad vi tycker är bra, vi försöker hitta goda exempel och visa upp dem.

Inget av dem är hittills från Södertälje.

– Att Kulturskolan inte är med på kulturnatten, det tycker jag är trist, fortsätter han. Annars tycker jag nog att de klarar sig rätt bra, utifrån de resurser de har. 1 700 elever på drygt 30 lärare är ju rätt okej.

– Men jag undrar varför de inte erbjuder alla som vill en plats på Kulturskolan, om man nu vill profilera sig. Så gör Nacka, de gillar ju det här med fri konkurrens och de har löst det med sju olika musikskolor. Alla som vill garanteras en plats och varje skola får skolpeng från kommunen för antalet elever. I Södertälje borde alla barn ha rätt att gå på kulturskolan. Det skulle hjälpa till att minska segregationen. Och garanterade platser för dem som vill skulle öka motivationen i skolan att jobba med rekrytering till kulturskolan i alla stadsdelar, vilket långa köer motverkar. För varför ska en lärare försöka jaga elever till kulturskolan om hon eller han vet att köerna är långa? Och låt oss säga att garanterade platser skulle ge plats för 2 000 elever i stället för 1 700, det är inga jättepengar det rör sig om.

Avgiften

Det kostar alltså pengar att få lära sig spela eller dansa eller något av det andra som Kulturskolan erbjuder. I sammanhanget kan nämnas att vart femte barn i Södertälje, enligt kommunalrådet Boel Godner (S), lever i familjer som är så fattiga att barnen omfattas av den så kallade barnfattigdomen, det vill säga familjen lever på det som förr kallades existensminimum. Det är de barnen som sjukanmäler sig när klassen ska på utflykt för att de inte har kunnat ta med sig den hundralapp som behövdes, eller inte kan lägga en tjuga till frökens blommor vid skolavslutningen.

Kostar gör det att vara med i Kulturskolan i de flesta andra kommuner också, mest i till exempel Danderyd, Täby och Lidingö och i några Norrlandskommuner. I en handfull kommuner har man valt att inte ta ut någon avgift alls. En av dem är Sundsvall, där Annelie Luthman (FP) är ordförande i ungdomsnämnden som har kulturskolan under sina vingar. Sundsvall har 90 000 invånare, är alltså lite större än Södertälje och har 1 500 ungdomar och 43 lärare i sin Kulturskola. De har valt att förlägga mycket av sin undervisning ute i skolorna, dagtid och den undervisning som äger rum kvällstid sker i ett hus mitt i centrala stan.

Kostar noll

– Vår strategi att värna en avgiftsfri kulturskola är mycket medveten, säger Annelie Luthman, och vi har behövt kämpa för den med näbbar och klor i flera omgångar. Det är dels en lokal angelägenhet för att vi vill nå våra ungdomar, även de som inte skulle ha råd annars. Dels en riksangelägenhet, kultur är en av de främsta delarna i svensk export.

– Vår linje skulle ju kunna innebära att elever hoppar av, att de anmäls lite lättvindigare än om deras föräldrar måste betala. Men jag kan inte säga att vi har märkt något av det.

– I stället tror jag att avgiftsfriheten har ett högt signalvärde. Men inte bara det. Ska man bredda deltagandet måste man också hitta vägar till de ungdomar som traditionellt inte hittar till oss. Det är själva tricket för att nå stora grupper.

Ska trigga

Lärarförbundets pris Bästa musik- och kulturskolekommun instiftades 2009. Med det vill sätta fokus på ungas möjligheter att ägna sig åt sådant som bild, dans, musik, teater och vilken betydelse det har för kunskapsutvecklingen. Syftet med priset är, som de säger, också att lyfta fram de kommuner som satsar på sin musik- och kulturskola och inspirera fler att göra detsamma.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar