Kultursommarjobb: Gycklare på stan

Johnny Nilsson, clown och jonglör.

Lång ringlar kön till Kringlans norra ingång. Nu är det inte Kringlan som drar alla barn och föräldrar utan chansen att få bli häxa, clown, monster, prinsessa eller kanske bara få en sårskada eller några fjärilar i ansiktet.

Jennifer Sandström.

Carolina Mohringe Gustafsson har fullt upp. Sitter där vitmenat gycklarsminkad i sin bjällermössa och frågar vänligt barnen hur de vill bli sminkade.

Jennifer Sandström vill ha slingor och fjärilar. Det får hon – på ena ansiktshalvan. Tåligt och stilla som en stenstod väntar hon tills det är dags för spegeln. Ett leende är på väg att spricka fram, men hon hejdar det – rädd för sminkets skull.

Carolina Mohringe Gustafsson sminkar Jennifer Sandström.

Carolina och hennes kolleger Johnny Nilsson och Ylva Nerdell har sommarjobb som gycklare. Gågatan, Lunagallerian och Stadshuset är några av de platser där de visar konsterna de fått lära sig i Kulturskolan under terminerna. Samtidigt gör de reklam för/informerar om sin fritidsskola.

Clowner är uppenbarligen inte rädda för monster.

Johnny har fullt upp som fotomodell. Många föräldrar vill fotografera barnen med den gladsminkade clownen. Ändå hinner han jonglera med käglor eller ha några bollar i luften. Han har gått på teaterkurser i Kulturskolan i 6 år och det senaste året har han jobbat med clowneriet.

– Det passar mig ganska bra. Jag är en glad person och tycker om att få uppmärksamhet.

Och han trivs med sitt sommarjobb.

– Det är rätt roligt. När barnen skrattar lyser det upp ens dag.

Nog väcker Ylva Nerdell uppmärksamhet. En och annan åskådare hjälper i andanom till att hålla balansen.

Elicia Marina Isaac blir dubbelfotograferad med styltisten Ylva Nerdell mamma Rivan Yousef håller.

Här måste han avbryta för att hjälpa Ylva Nerdell. Hon behöver hjälp att få på sig styltorna. Hon behöver ett par extra händer för att spänna på sig sina styltor, som är ordentligt höga och har remmar som ska dras. Och efterdras. Hon segar sig upp lutad mot Stadiums skyltfönster, står och trampar på stället ett tag och tar sedan större och större steg ner mot Kringlan.

Jag är imponerad, för styltorna är höga. Hon är nog totalt sisådär 2.50 lång. Är hon inte rädd?

– Nej, säger hon. Visst kan man ramla eller snubbla till, men jag har tränat mycket, först med stöd, sedan utan, längre och längre sträckor och fallteknik dessutom, så jag är faktiskt inte rädd.

Ett par timmar i taget kan hon gå på de höga styltorna och nog väcker hon uppmärksamhet, men inte alltid av det positiva slaget.

– En del barn blir rädda, när de ser mig och en del vuxna verkar riktigt konfunderade.

Carolina Mohringe Gustafsson.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Se Kulturskolans film!

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar