Ledare februari

Vår oomkullrunkelige statsminister. Givet att han får sitta kvar, vilket vissa tycker vore ohemult.

Fredrik Reinfeldt kommer att bli ihågkommen för mycket. För oss som gillar ord för ett alldeles särskilt uttryck: givet att. Han använder det ofta, i nästan varje sammanhang han uttalar sig, så ofta att numera är det det jag sitter och väntar på när jag hör honom, i Rapport eller Agenda eller något annat sammanhang. Och jag behöver sällan vänta länge! Han använder det i betydelsen ”förutsatt att”. Den gångna veckan har jag hört det användas av även andra.

En gång i tiden utsåg jag en nära släkting, en kär sådan, numera avliden och jag hann aldrig be om ursäkt för mitt tilltag. Men jag utsåg henne till försöksobjekt. Jag bestämde mig för att testa om ord kan sprida sig, om man genom att använda ett för samtalspartnern ovanligt ord kan få henne att ta efter. Det måste vara ett ord hon begriper, men inte använder så ofta. Jag bestämde mig för ”väldeliga” minns jag. Ett något gammaldagst klingande, men ack så vackert ord. Ett ord som dessutom låg nära ”väldigt”, ett ord som min släkting använde i var och varannan mening.

Nästa gång vi träffades pepprade jag samtalet med väldeliga. Och si! Det tog nån timme, sen kom första väldeliga. Och därefter flera på rad.

Med ord kan man ha hur kul som helst. På en redaktion där jag jobbade länge roade en kollega och jag oss med att ge varandra ovanliga ord som vi skulle använda i givna sammanhang, baka in dem i våra texter utan att det kändes konstruerat. Han fick en gång ordet ”oomkullrunkeligt” av mig, ett av de få ord som jag tycker svenska språket klarar sig rätt väl utan. Han var då sportjournalist. Men han lyckades. I en bildtext visserligen, men ordet användes och i rätt sammanhang och han fick godkänt. Av honom fick jag samtidigt ”ohemult”. Jag prånglade ut det i en text om fyren på Öja, minns jag. Det var inte helt enkelt men jag har för mig att det blev rätt okej.

Därmed hade vi vågat spänna bågen, använda några av de slumrande orden i vår språkskatt, hjälpt till att vårda möjligheterna och värna omfånget. Kanske är det det Fredrik Reinfeldt gör. Givet att han är medveten om processen alltså.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Bilden på Fredrik Reinfäldt är tagen i Ronnaskolan under hans första officiella besök som nybliven statsminister 2006.

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

9 Kommentarer till “Ledare februari”

  1. KÅSE skriver:

    PS/ Det lustiga var att jag faktiskt fick två träff på ordet ”oomukullrunkeligt” när jag Googlade. Den ena var på Ledaren här ovan, men det fanns ytterligare ett. Månne ledarskribenten även skrivit på http://www.kulingvarning.nu? /DS

  2. KÅSE skriver:

    Korrekturläsning är aldrig lätt. En läsare som ser texten ffg märker emellertid direkt den extraordinära stavningen av ordet ”oomukullrunkeligt” — ett nog så väsentligt ord i detta sammanhang — som insmugit sig i Ingrids brödtext.
    I bildtexten är stavningen däremot UA.

  3. Göran G. Johansson Göran G. Johansson skriver:

    Marie: tack för påpekandet, härmed åtgärdat!
    Om du varit ännu mer observant hade du lagt märke till att jag, som skrev bildtexterna, inte använde ordet ohemult 100 % korrekt heller.

  4. Marie skriver:

    Mycket trevlig läsning om vikten av våra ordval!

    (Ser, till min förvåning, att Fredrik R har blivit stadsminister också. I Södertälje då, eller?)

  5. Kicki Dahlström skriver:

    Underbart!
    Ord är viktiga. Jag arbetar som förskollärare och försöker vara en medveten språklig förebild, det är en utmaning.
    Just nu är det bl.a. kolumn, kalkylator, avbitartång och demokrati som jag lyfter lite extra.

    /Kicki