Lovande författare på bokcirkeln

Än en gång får vi sitta med i läsecirkeln på biblioteket som små flugor och lyssna på de resonemang de för runt en given bok. Den här gången är det novellsamlingen Båten av Nam Le de pratar om.

Båten är en uppmärksammad och kritikerrosad novellsamling, och – för att vara det – något så ovanligt som författarens debut. Den har vunnit inte mindre än elva litterära priser. Novellerna utspelar sig i så skilda miljöer som Japan, Vietnam, Australien, Colombia, Iran och USA. Författaren heter Nam Le och är född i Vietnam.

Nästan alla lovprisade

– Större delen av läsecirkelns deltagare stämde in i hyllningskören, berättar bibliotekarie Karolina Wiberg, som håller i läsecirkeln.

– Det är en riktigt bra novellsamling som verkligen skildrar hur det är att vara människa, oavsett var i världen man befinner sig. Många var imponerade av den stora bredd som författaren visade prov på, då han skildrar så många olika levnadsöden på så skilda platser. Han måste ha varit med om väldigt mycket, trodde en deltagare, som också tyckte att han skriver väldigt ”existentiellt” för att bara vara trettio år. ”Han har verkligen en speciell blick på världen”, citerar jag den deltagaren.

– Den fascinerande novellen om en tonårig yrkesmördare i Colombias slum tyckte vi alla var lika trovärdig som skildringen av några ungdomar i en sömnig, australisk fiskeby.

Relationen far – son

Den novell som fascinerade läsecirkeln mest var dock samlingens första med sin långa titel, Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja. Den förefaller vara självbiografisk. I den får läsaren möta en ung man vid namn Nam Le, född i Vietnam och uppvuxen i Australien, numera boende i USA. Han har hoppat av sina juriststudier för att ägna sig åt sitt författande. När Nam Le drabbas av skrivkramp möts han av en oförstående omgivning, som tycker att det är väl bara att skriva om Vietnam. Etnisk litteratur är så gångbar just nu, tycker de, och det är dessutom ett bra sätt att sticka ut i mängden av författare. Nam Le ställer sig först tveksam till detta, men blir till slut desperat. När hans far kommer på besök övertalar Nam fadern att berätta om sina rysliga erfarenheter av Vietnamkriget och massakern i Song My, så han kan få stoff till sin text.

Vad får man skriva?

– Det väckte frågan hur mycket man får använda andra människors liv som stoff till sitt eget skrivande, berättar Karolina Wiberg. Det var tydligt att fadern inte ville att hans historia skulle berättas vidare av sonen i någon text. ”Är det över huvud taget okej att använda andra människors traumatiska upplevelser i litterär text”, undrade en deltagare.

Just relationen mellan pappan och sonen i den första novellen hade fascinerat många av deltagarna. Varför var deras relation så konstig? Varför hade pappan varit så grym mot sonen under hans uppväxt? Kan man rättfärdiga faderns beteende med det traumatiska han upplevt i sin barndom? Varför kom pappan på besök till sin son egentligen?

– Vi upplevde den här novellen som ett avstamp för resten av novellerna. Det var den som fastnade.

Elände, elände

Trots att större delen av gruppen såg Nam Le som en framtida Nobelpriskandidat fanns det dock andra röster; ”Negativ, med alltför mycket fokus på elände och fattigdom, han skildrar verkligen baksidan av tillvaron.” Visst är det bra att alla får tycka som man vill i en bokcirkel? slutar Karolina Wiberg sin sammanfattning den här gången.

– Nästa bokcirkelträff blir onsdag 16 mars kl. 18.00 i Café Blå, och tills dess läser vi Utrensning av Sofi Oksanen, hälsar hon. Vill du vara med är det bara att komma dit, eller ta kontakt med Karolina Wiberg, 08-5230 1614. Eller tyck till om Nam Le och hans Båten här på Kulturdelen.

Text: Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

1 kommentar till “Lovande författare på bokcirkeln”

  1. Jonas skriver:

    Läste ”Båten” för ett tag sedan, men blev inte imponerad. Den kändes alldelse ”för bra”, ”för välskriven”. Elegant hantverk, mycket elegant, men inget liv. Möjligtvis i den första novellen sken det igenom, men annars var det som att äta bakelser när jag ville ha bröd (trots eländesskildringarna).