Månadens poet

Att skriva dikter är ett sätt att få inspiration till eget låtskrivande, säger Pär Lindberg, månadens poet i Kulturdelen.

Pär Lindberg

Januari månads poet heter Pär Lindberg. Han tycker om att skriva, uppsatser i skolan och på fritiden blir det dikter.

– Att skriva dikter har blivit en hobby, det är ett bra sätt att skingra tankarna, säger han. En framtidsdröm är att bli krönikör i någon tidning, men annars har jag ingen som helst ambition att bli författare, eller diktare heller för den delen.

Musiker däremot, fast det är inget man kan räkna med, konstaterar han. Men spelar gitarr och framför allt sjunger gör han. Rätt bra, förstår vi. Han brukar framträda vid olika lokala arrangemang i Södertälje, som på internationella kvinnodagen i fjol och på fem i tolv-dagen. Får han välja repertoar blir det helst soul eller bluespop, gärna Sam Cooke eller Aretha Franklin.

Pär Lindberg är uppväxt i Södertälje och bor i Roselund. Han är sjutton år och går på St Ragnhildsgymnasiet., naturvetenskapliga programmet med siktet – just nu åtminstone – inställt på att bli läkare. Musicera gör han på Kulturskolan, bland annat för sångpedagogen Niclas Steeve.

Det häftiga med att skriva, tycker han, är att man själv får bestämma hur allting ska vara.

– Man får bygga upp personer, känslor, miljöer, ja hela städer och skeenden. Helt och hållet skapa eget.

Att vara så ung och kille och skriva dikter, det är rätt ovanligt. Åtminstone om man dessutom gör det öppet och vågar publicera sina alster.

– Jaha, säger han, jag har inte tänkt på det. Jag skriver mest för min egen skull.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Lys upp

Lys upp, som den stjärna du är
Räds inte allt som väntar där utanför
Låt världen se ditt ljus, och sätt en prägel på det
Låt människor märka
när det är ditt ljus som skiner

Det finns bara en person som är du
och ingen annan har det ljus du har
Därför är det så viktigt
att låta folk se ditt ljus
Hur skall de annars veta att du, är just du?

Hur ska du veta
att du sätter dina fötter rätt på stigen
om du inte har något ljus
som lyser upp vägen?

Du kan låta andra lysa upp vägen åt dig
men till slut
måste ditt eget ljus räcka till
Annars kan ett enda tillfälle
bestämma ditt livs riktning
Och finns där då inte ljuset
finns där bara mörker

Omge dig därför av ljus
och låt deras ljus få dig själv att lysa
Att lysa upp
som den stjärna du är
Den enda stjärnan
som är du

Av Pär Lindberg

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar