Månadens poet

Månadens poet heter Sara Höglund. Hon är 22 år, nyss fyllda, och bor i centrala Järna. Hon skriver mycket, särskilt på helger och när hon har ledigt. Mest blir det noveller.

– Men också poesi, oftast mest för mig själv, små noteringar av sådant som jag tycker är viktigt för stunden.

Sara Höglund var också med på sommarens skrivarläger för ungdomar på Frustuna gård i Gnesta.

– Det var det perfekta stället för att få ro till eget skrivande. En jättefint gård, lugn och inspiration. Ingen kontakt med ytter världen. Ingen teve, ingen radio, inga tidningar. Man var bara där. Nära till vatten, brygga och båt. Som en idyll. Att få komma dit och samtidigt ägna sig åt det man tycker om att göra, träffa nya människor och höra deras berättelser, var helt fantastiskt.

Något återkommande tema har inte Sara Höglund i sina texter.

– Det blir mest kring sådant som jag upplever för tillfället och som jag vill få ur mig. Jag vill att det jag skriver ska säga något, men inte direkt på. Så jag gillar att förmedla ett budskap, men beslöjat. Jag försöker gestalta det jag själv vill förstå och det jag tycker läsaren ska förstå.

– Det kan vara sådant som orättvisor som jag ser, som andra kanske inte har fått upp ögonen för. Jag försöker förstärka detaljerna så att läsaren ska se saker som hon eller han kanske annars inte bryr sig om. Och det man ser tolkar man ju genom de minnen och erfarenheter och känslor man har. På så sätt går det liksom inte att dra en rak linje mellan den inre och den yttre världen, de hör ihop i skrivandet.

Just nu läser Sara Höglund på universitetet, till jurist, och där får hon både tampas med orättvisor – kanske en anledning till att hon vill bli jurist, säger hon – och skriva. Det är en del av utbildningen att argumentera juridiskt i skrift. Men det är en annan sorts skrivande.

Det andra, det skönlitterära, är ett måste för henne, för att hon ska må bra.

– Jag lägger märke till någonting och måste få formulera det, få det ur mig. Det brukar vara så att jag får en första mening i huvudet och då vet jag vad min text ska handla om.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Privat

Som att färdas i tornadons

öga.

Världen roterar, fallerar,

jag svävar fram i

stillhet.

Ser de mig?

Blickar mot skärmar av

ljus.

Distraktion från verklighet,

som faller, som slår,

springer.

Kan man fly?

Fasader rämnar, stenar faller från

händer.

Sprickor i asfalten,

och jag brister

ensam.

Roterar du?

Sara Höglund

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar