Ringaren i Telge

Förra torsdagen var det många som stannade upp en stund, de som befann sig i centrala Södertälje. För plötsligt började klockorna uppe på rådhusets tak att låta, visserligen bara med en tonskala upp och ner, men det lät. De grövre klangerna först, följt av de ljusare. Och precis då var vi många som drog oss till minnes att javisst, det var länge sen. Precis på samma sätt som man inte hör fläkten förrän den stängs av.

Fyra gånger

Klockorna på rådhustaket spelar normalt fyra gånger varje dag, men nu har de varit tysta i flera veckor. Kulturnatten, var det meningen, skulle invigas med klockspel, men det gick inte att få igång något sådant, berättar Mats Eriksson, Södertäljes klockare. Det är något elektriskt fel och det har tagit tid att lokalisera det.

Strålande utsikt

Kulturdelen följde med honom upp på taket och till de tunga bronsklockorna, de syns nerifrån torget. 21 stycken är de, av olika storlek. Men det är inte där uppe han arbetar.

Nej, någon klubb för klockare i Sverige finns inte, säger Mats Eriksson.

– Ånej, den som är här när klockspelet är igång är ett steg närmare domedagen, säger han och visar genom det genomskinliga taket ner till en av rättssalarna.

– Där pågår inga förhandlingar den tid då klockspelet låter, det skulle inte gå att vistas där då.

Något långt rep som man kan se i filmer drar han heller inte i. Han behöver faktiskt inte ens vara i närheten av klockorna för att de ska spela precis som han vill. Och när han vill. Han styr dem med datorns hjälp.

– Jag spelar på ett enkelt keyboard, berättar han när vi har flyttat oss ner ett par våningar till ett vanligt litet kontorsrum, det som en gång i tiden var vigselrum på den tiden då tingsrätten genomförde borgerliga vigslar.

Han har lyft fram lådan med keyboardet som stuvas undan i en skrubb när han inte behöver det.

Musiklärare

Till vardags är Mats Eriksson musiklärare på Kulturskolan och Eneskolan i Järna. Piano, keyboard och altfiol är hans instrument och han arrangerar, komponerar och producerar också musik. Och så är han tekniskt intresserad, vilket gjorde att han nappade på erbjudandet att bli Södertäljes klockare, en titel som han inte delar med så förfärligt många i Sverige. Däremot finns det många i övriga Europa, särskilt i Holland, klockspelens förlovade land där man ska ha väldig otur om man inte kan höra klockspel ett par gånger i timmen från offentliga byggnader av olika slag.

– Att vara klockare är ett roligt komplement till vad jag gör för övrigt, säger Mats Eriksson.

Södertäljes klockspel på rådhuset är ett av de större i Sverige, Västerås leder ligan.

Hur lät det då?

Klockorna på rådhuset har hängt i sin ställning på taket sedan 1970-talet. Efter en brand i maskineriet på 90-talet återinvigdes klockorna 2007. Det gamla klockspelet styrdes de med hjälp av en lång plastremsa med utstansade hål i så kallat hålkort. Kvar från den tiden är en hopsmält, brandskadad hög med en oskadd liten snutt med 2,5 melodier på, men den går inte att spela.

– Sörmlandssång står det att det ska vara, men när jag försöker tolka hålen så får jag det inte att stämma, säger Mats Eriksson, som skulle bli väldigt glad om någon kunde minnas vad som brukade höras från klockorna när det begav sig och tala om det för honom.

Förutsättningarna för klockspel har förändrats radikalt sedan Ringaren i Notre Dames dagar.

Datoriserat

Idag klingar klockorna med hjälp av datorn. De arrangemang som Mats Eriksson arbetar fram på sin keyboard lagras i en dator som styr magnetkläppar inne i klockorna. De är kraftiga magneter och när en klocka ska ljuda slår magnetkläppen mot kanten av klockan.

Klockorna hänger tätt, som metallhuvor, och hela konstruktionen vilar på en järnram med 20 centimeter tjocka I-balkar. Den allra största klockan är säkert 70 centimeter i diameter i underkant och den minsta nån decimeter. De två största bär tonen C och D därefter är alla stämda kromatiskt enligt den så kallade kromatiska skalan, 21 toner in alles.

Säreget instrument

Klockspel liknar inget annat instrument, fortsätter han.

– Man måste förstå hur klockor fungerar för att kunna arrangera. En klocka har bara en volym, antingen på eller av. De går alltså inte att variera eller nyansera styrkan, inte heller att stänga av klangen, den måste självdö. Klangen ligger kvar längre än för andra instrument och därför måste man spela långsamt för att inte allt ska flyta ihop i ett enda sammelsurium.

– Med de 21 tonerna går det ändå att göra hur mycket musik som helst, men kompositionerna kan inte vara för komplicerade och inte spelas alltför snabbt. Ibland när man arrangerar för klockspel går det att lägga en andra stämma tillsammans eller mellan meloditonerna, Bastonerna kommer oftast emellan. Ibland kan arrangemang för klockspel låta lite konstiga men då får man försöka hålla melodin i huvudet. Det är både spännande och kul när man hör alla stämmorna.

Byter ut

– Det knepiga med själva inprogrammeringen är att det inte går att sudda en ton som blir fel. Måste spela rätt hela vägen tills stycket är slut.

Tre gånger varje år byter Mats Eriksson ut repertoaren. Just nu – när spelet fungerar vill säga – kan vi höra både Höstvisa och Gabriellas sång.

Till första Advent kommer repertoaren att bytas ut och följande melodier kommer att höras i Södertälje centrum: alla dagar klockan 9.02 på morgonen är det Blott en dag därefter Tänd ett ljus klockan 12.30 och 17.20 och Ser du stjärnan i det blå spelas klockan 20.02.

På helgerna spelar klockorna två gånger extra. Klockan 14.02 får man höra Nu tändas tusen juleljus och 16.02 Mats egen och många andras julfavorit Jul, jul strålande jul. För nu ska det funka, nu ska felet vara reparerat.

Allt får spelas

Några juridiska begränsningar i vad som får spelas finns inte.

– Förra året ville Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att vi skulle lägga in Internationalen och så skulle den spelas med en och en halv timmes mellanrum lagom till deras respektive första maj-tåg.

– Men då protesterade lagmannen och påpekade att rådhuset ska vara värdeneutralt och att det finns många människor i Södertälje som förknippar Internationalen med förtryck. Så jag sa nej.

En och annan fanfar finns till hands, den som skulle inviga kulturnatten var fyra minuter lång.

Får inte krocka

Det där med längden på musikstycket är viktigt. För S:ta Ragnhildskyrkan har också klockor och de ska spela ungefär samtidigt. För att de inte ska kollidera är de båda systemen dels styrda med atomur och dels synkroniserade så att kyrkklockorna alltid slår på varje heltimme och rådhusklockorna spelar 2 minuter senare!

Den som vill höra sin favoritlåt från rådhustaket får gärna ta kontakt med Mats Eriksson, han är öppen för alla melodiförslag. Epost eller 08-523 06 521.

Text: Ingrid Sjökvist
Foto: Göran G. Johansson


Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Ringaren i Telge”

  1. Ringaren skriver:

    Tack för en bra artikel! Mats

  2. Margareta Lithén Margareta Lithén skriver:

    I början spelades musik av tonsättaren Lars Edlund, som då bodde i Södertälje. Vem vet, kanske det är hans sörmlandssång som finns på remsan?
    Jag tror att han flyttade till Västerås sedan.

Lämna en kommentar