Staffan Jonson, kultur- och fritidschef

Vill satsa stort trots besparingar

Att placera Södertälje på Sverigekartan som en levande kulturstad. Det är Staffan Jonsons vision. Han är kultur- och fritidschef i stan och det har han varit i fyra år.

Till Södertälje kom Staffan Jonsson från Kalmar, där han var chef för Byteatern. En tid basade han över Angeredsteatern i Göteborg.

– Det är väl som att svära i kyrkan, säger han, men teatern började kännas för trång. Jag ville ha ett större sammanhang att verka i.

Och så blev det Södertälje.

– Södertälje hade, och har, ett fantastiskt kulturliv, med spets och bredd. Oktoberteatern och Ytterjärna kulturhus kommer jag att tänka på när det gäller spetsen. Och konstnärer som Lenny Clarhäll. När det gäller bredden har vi hela vårt aktiva föreningsliv, och speciell för ungdomar fritidsgårdarna och Kulturskolan. Jag har själv varit kulturskolechef i Kalmar och vet hur viktig den verksamheten är.

Aktivt värre

– Det finns hur många aktiviteter som helst att välja på i Södertälje, man behöver inte vara sysslolös en enda dag. Kommunen har 300 egna kulturarrangemang varje år. På Luna, på Stadsscenen, genom ungdomskulturföreningen Molto. På Valborg, nationaldagen, midsommarafton. Vi har Pretzeltown och Kringelfestivalen. För att nu göra ett axplock. Vi har Saltskogs gård med stor potential att utvecklas ännu mer, vi har Torekällberget förstås och rådhuset med konstföreningen och utställningarna där.

Mindre pengar

Allt detta trots besparingar. Det här budgetåret tvingades kultur- och fritidsnämnden banta sin budget med 7,8 miljoner till totalt knappt 168 miljoner.

– Vi har försökt hålla fanan högt när det gäller verksamheterna, besökssiffrorna pekar uppåt, och där är vi rätt unika i landet. Vi har i stället skurit ner på lokalerna, där det har varit möjligt. Luna kulturhus är ett exempel, likaså en del av Gamla Flickskolan. Jag måste säga att vi lyckas förvånansvärt väl trots neddragningarna.

Så då gör det inget att ni fick mindre pengar?

– Jo, det är klart det märks. Vi effektiviserar hela tiden. Men mer än så här kan vi inte ta, egentligen har vi nog redan gått över gränsen. Vi är så slimmade som vi kan utan att verksamheten störs och vi är så trångbodda som vi över huvud taget kan vara. Inte minst i Luna.

Laxar

Du basar över både kultur och fritid/idrott, funkar det?

– Jag tycker inte att de båda områdena står i konflikt med varandra. De är i stället två sidor av samma mynt. Båda två behövs för att vi ska uppfylla målen med vår verksamhet.

– Och de är i huvudsak två och ska ses i ett långsiktigt perspektiv, säger Staffan Jonsson och visar med fingrarna.

– Det ena är att verka för folkhälsa och livskvalitet. Mental och social. För det ska vi skapa mötesplatser. Precis som laxen har sina lekplatser behöver vi människor sådana, för rekreation och tillväxt.

– Det andra målet är att profilera kommunen för att attrahera, så folk väljer att stanna kvar, så nya flyttar hit och att företag vill etablera sig. På så sätt ges sådant som skolor och socialtjänst möjlighet att fortsätta hålla hög nivå och klara av sina åtaganden.

Förstående

Staffan Jonsson är inne på skolan och socialtjänsten, han med. De där lagbundna verksamheterna som kommunen med sin skraltiga ekonomi har skyldighet att hålla igång. Och till vilka de pengar som tas från kultur och fritid bland annat går. Mot vilket han inte invänder.

– Nej, i det totala perspektivet är det inte så lätt att hävda vare sig kulturens eller idrottens behov. Dessa åtaganden är visserligen livsviktiga, men ändå frivilliga, medan skolan är en lagstadgad verksamhet som inte går att spara på.

Men du måste väl värna ditt ansvarsområde?

– Självklart. Men jag är tjänsteman, inte politiker. Min roll är att verka utifrån de ramar och förutsättningar som politikerna sätter.

Måste man nöja sig med det utan att protestera?

– Kommunen befinner sig i ett ekonomiskt kärvt läge och när skolan går på knäna är det svårt att få gehör för något annat.

– Men det är klart att vi har en livlig intern debatt, bland annat i kommunledningsgruppen där jag sitter med. Hela tiden. Kultur kostar egentligen inte så mycket i det stora hela. Även om vi skulle halvera vår kaka skulle det inte tillföra så mycket åt resten av verksamheterna.

– Kultur profilerar dessutom kommunen. Titta bara på Ytterjärna, som är helt unikt. Kan vi värna och utveckla kulturen ökar attraktiviteten. Det är min vision, att Södertälje blir nationellt känd som kulturstad och då med satsning på främst barn.

Dans

Staffan Jonsson har alltså varit teaterchef och regissör, jobbat med film och teater, bland annat i USA, där han skaffade sig en mastersexamen i film.

När han rekryterades till Södertälje kände han till Oktoberteatern och Järna med antroposofiska verksamheterna och det var också i Järna han slog sig ner. Bland annat just för antroposofin. Han läser mycket, säger han, gärna existentiell litteratur och han lockas av antroposofin. Kallar sig själv buddhist, kristen buddhist.

Han tar del av kulturlivet så mycket han hinner, han har en sexårig dotter. Konstutställningar är något han prioriterar, likaså teater förstås, särskilt med dansensembler. Just dans var något han tillförde Byteatern. Han lyckades till och med få pengar till en 10 miljoners satsning med flera dansare.

Musik är han också intresserad av och en gång i tiden spelade han fiol själv.

Han kommer från Lund.

Han är också idrottsintresserad, går på gym ett par gånger i veckan. Har ägnat sig åt både fäktning och karate.

Framtid

Vi återvänder till kulturlivet i stan. Mycket av den myckna aktiviteten Staffan Jonsson nämner är sådant som redan finns.

– Ja, och som ständigt utvecklas, påpekar han. Kulturlivet växer, Galleri Zebra har tillkommit, Kulturhuset i Ytterjärna och Stadsscenen har hela tiden nya spännande arrangemang. Vi hoppas få till ett Hilma af Klintmuseum i Järna. Berättarministeriet etableras i Södertälje i höst och vi står för lokalerna. Den 26 maj sa nämnden ja till dem.

– Vi ska också driva ett musikprojekt, med Göteborgs symfoniorkester som förebild, som i sin tur har inspirerats av den venezuelanske musikern José Antonio Abreu, som bjöd in barn och hela deras familjer för att lyssna till klassisk musik och också vara med och spela. Det blev väldigt framgångsrikt och ska ses som ett kombinerat integrations- och kulturprojekt. Vi räknar med att behöva tillsätta två tjänster för detta projekt, och att vi ska kunna hitta externa sponsorer.

– Just nu förhandlar vi med andra kontor om hur vi ska gå vidare med planerna. Ingenting är klart än.

Engagerad

Men till något Telgewood, en ny filmstad, på Almnäs räcker inte satsningarna. Inte ens till den utredning som förslagsställaren Tomas Lindell ville göra.

– Kommunen kan inte gå in och stödja ekonomiskt en sån här stor satsning för filmbranschen. Däremot, om den kan bära sig själv kommersiellt, är vi gärna med och försöker skapa förutsättningar för en sådan etablering.

Är det roligt? Ditt jobb?

– Ja, jätteroligt. Både roligt och livsviktigt. Kultur är ingen lyx, det är i stället jästen som får degen att växa.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar