Utrensning i läsecirkeln

För någon vecka sedan träffades medlemmarna i Lunas läsecirkel igen. Den, som alla som vill är välkomna till! Den här gången hade deltagarna läst boken Utrensning av den finskestniska författaren Sofi Oksanen. Det är hennes tredje roman och en av förra årets mest omskrivna och hyllade sådana. För den fick hon Nordiska rådets litteraturpris 2010.

– Boken tar sin början 1991, strax efter Estlands frigörelse från Sovjetunionen, berättar Karolina Wiberg, bibliotekarie och den som håller i läsecirkeln.

– Handlingen är centrerad kring två kvinnor, Aliide, en estnisk kvinna som bor på landsbygden, och Zara, en flicka från ryska Vladivostok som fastnat i ett traffickingnät i väst. Genom tillbakablickar – från 30-talet och framåt, där vi också får andra världskriget och Estlands kommunistiska tid skildrad – tvinnas de två kvinnornas liv ihop.

Hopp i tiden

– Boken är inte alls kronologiskt upplagd utan hoppar friskt mellan tidsperspektiven. Det tyckte åtminstone en av läsarna är ett plus, boken skulle inta alls ha varit lika bra om historien hade serverats kronologiskt. Det ligger lite av en deckarkänsla över hur den är uppbyggd, man väntar med spänning på upplösningen, för satt se hur alla händelser hänger ihop.

– Grekiskt drama, var det en annan av läsarna som kom att tänka på. Handlingen byggs upp kring psykologiskt laddade händelser och omfattar, precis som i grekiska tragedier, starka känslor som besinningslös svartsjuka och total besatthet.

– I slutet får vi också mycket riktigt en rejäl katharsis, mer ska inte avslöjas här, säger Karolina Wiberg.

– Och apropå grekiska dramer, så påpekade en av läsarna att Utrensningen från början skrevs för teaterscenen, och omarbetades sedan till roman. Just nu går den som pjäs på två teatrar i Stockholm.

Sofi Oksanen. © Fotograf Toni Härkönen.

Stora skeenden

– Det som många fastnade för, fortsätter Karolina Wiberg, är Oksanens sätt att väva in sina karaktärer i ett verkligt historiskt skeende. Läsaren får veta hur livet kunde te sig i Estland under den totalitära Sovjettiden, med angiveri, tortyr och deportationer av oliktänkande till Sibirien. Här finns en del riktigt otäcka avsnitt.

– Och inte blir det mycket bättre för huvudpersonerna efter Sovjets fall. Nej, Oskanen skildrar övergången till kapitalismen och den girighet som släpps fri med den förnedrande förbrukning av människor som resultat. Skildringen av flickorna som fastnat i trafficking är riktigt vidrig; de blir kuvade, våldtagna och misshandlade så till den grad att de själva tror att de inte är värda bättre. Zaras hallick Pasja övar sig till exempel på att göra stora, motbjudande tatueringar på ”uttjänta” tjejer, dem han inte längre har någon användning för. ”Honom skulle man ha lust att skjuta!” sa en av läsarna i cirkeln och det var svårt att inte hålla med.

Och idag, då?

– Det var tydligt, fortsätter Karolina Wiberg, att boken väckte många tankar om politik och samhällsskeenden i världen. ”Den påminner om hur mycket hemskt som händer i världen hela tiden… Blir det aldrig bättre,” var några av kommentarerna jag la på minnet.

– Diskussionen slingrade sig vidare och vi jämförde skeenden i boken med de dramatiska händelser som sker i världen just nu, med bland annat revolterna mot totalitära regimer i arabvärlden, avslutar Karolina Wiberg.

Alla är välkomna

Nästa gång träffas läsecirkeln den 20 april kl. 18.00 i Lunabiblioteket, Café Blå.

Då ska deltagarna prata om Igelkottens elegans av Muriel Barbery, en (enligt förlaget) kärleksfull och filosofisk bok som nu också är filmaktuell.

Vill du vara med? Kom dit eller kontakta Karolina Wiberg så får du veta mer, tel: 08 – 5230 1614.

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar