Vådan av byten

Idag är det julafton. Igen. Den 24 december, och enligt kristen tradition har Jesus födelsedag i morgon. Alldeles precis i morgon, den 25 december, punkt slut. För födelsedagar är ju inget man går och ändrar på så där hipp som happ. Utom när man råkar fylla på skottdagen, den finns ju bara vart fjärde år.  Nu kan man ju fira Jesu födelsedag symboliskt som väl många kloka kristna gör, men om man hävdar att det var just i morgon som han föddes då för länge sen, så kan det vara fel.

Vi har nämligen inte haft samma almanacka alltid, inte räknat årets dagar på samma sätt sen vår tideräknings början – och innan dess fanns också sätt att hålla reda på tiden. Den 24 februari 1582 ändrade påven Gregoris XIII på förslag från en farbror som hette Aloysius Lilius hela den då gällande kalendern med sin bulla Inter gravissimas. Den nya fick, efter sin upphovsman, heta Gregorianska kalendern eller Nya stilen och därmed var tiden för den tidigare Gamla stilen, eller Julianska kalendern all. Men inte i Sverige. För vi gillade inte en ordning som en påve kom och ville pådyvla oss. Vi hade ju fullt upp med reformationen och omvandlingen av vår statsreligion till den lutherska. Så vi sa nej och därmed hjälpte vi till att skapa förvirring vad gällde tideräkning i åtminstone västvärlden, vilket kanske inte hade så väldigt stor betydelse på 1500-talet. Ingen behövde komma rätt dag och i tid till något flyplan eller synkronisera digitala klockor med sina on line-arbetskamrater i Indien.

Inte trilskas

Men ändå. En som tyckte detta var för tokigt var professorn i astronomi i Uppsala, Anders Spole, som föreslog att man från och med år 1700 i princip skulle införa samma ändring som påven fastställt, men inte för att han hade sagt det, utan bara för att, och då kunde man ju utgå från midvintersolståndet, 10 dagar före nyår, så skulle effekten bli ungefär densamma.

Nu blev det inte så, men kanske hade hans förslag ändå en isbrytande effekt för 1753 föll vi till föga och inrättade oss efter den Gregorianska kalendern. Skillnaden mot den Julianska kalendern är en dag på 3 000 år, kanske mer, beroende på hur inbromsningen av jordrotationen fortskrider, det pågår en sådan nämligen. Så om Jesus inte föddes den dag vi kallar 25 december så kanske det rent av var idag, 24 december eller i övermorgon. Snart i alla fall. Eller alldeles nyss.

Vådligt att ändra

Att ändra på saker i juletid kan ha konsekvenser även med den Gregorianska kalendern. En vän och kollega räknade härom året ut att om en enda i hans närmaste familj skulle vilja ändra sina planer på julafton – ni vet, vem som ska vara var och med vem och när på julafton – så skulle denna enda lilla ändring få konsekvenser för trettiotre personer. Familjen bestod då av honom själv, hans fru och två barn. En före detta make och en före detta maka fanns med i kretsen, samt deras barn i olika förhållanden. Samt en hel drös av mor- och farföräldrar, nuvarande och före detta svärföräldrar och så vidare. Om dottern plötsligt vill äta jullunch med sin pappa måste han anpassa sig och inte följa med till nya fruns mamma, som i sin tur faktiskt hade tänkt åka till landet med nye mannens styvbarn. En helt vanlig familj, på 2000-talet, med andra ord.

Lite allmänbildning

Förresten: Anledningen till byte av kalender var att genomsnittsåret i den då gällande (julianska) var 365,25 dygn och det genomsnittliga solåret 365,2422. Därmed skulle kalendern så småningom komma i otakt med årstiderna. Den tidigare reglerade en del av detta med skottår, vart fjärde år. Det gör ju som bekant den nya också, vart fjärde år kan vi kvinnor fria. Men inte om årtalet infaller på ett jämnt århundrade, om årtalet inte är jämnt delbart med 400. Då hoppar vi över det. År 1800 och 1900 skulle ha varit skottår, men var det således inte. Däremot år 2000, som går att dela med fyra. Enligt den Gregorianska kalendern, som vi alltså tillämpar, har året i snitt 365,2425 dygn, vilket idag ger ett fel på bara ett dygn per cirka 3000 år, under förutsättning alltså att solen beter sig som vi har förutsatt. Så nu vet vi det.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar