Sommarledare

Kära läsare,

Regnet det bara öser ner. Typisk svensk sommar, säger till och med metrologerna, men jag håller inte med. Jag har hunnit uppleva en hel del somrar och under väldigt många av dem har jag kunnat vara utomhus utan regnställ och stövlar betydligt mer än i år.

Men vad gör det om det regnar, man flyttar in med sin bok bara, en tämligen enkel operation. Själv har jag bland en del andra titlar plöjt en storpocket med den uppfordrande titeln ”Framtiden är nu”, en riktig tjockis som det var all möda värd att ta sig igenom. Bara titeln stämmer till eftertanke, framtiden – ja visst är det den som börjar nu. Jag återkommer till innehållet i separat artikel men vill berätta varför mina ögon föll på just den här titeln:

Kulturdelen initierade ju, som vi tidigare har berättat om, en kulturnätverksträff tidigt i våras. På Gamla flickskolan i STA:s lokaler. Temat för den kvällen var ”Det är visst idé” och det kom sig av att vi har märkt en viss uppgivenhet bland många av stans kulturarbetare och det har med pengar att göra. Det är ändå ingen idé, suckar de när vi frågar varför de inte för fram sina idéer. Nej, usch, det finns ju inga pengar, säger de. Så det blir inget ändå.

Den här uppgivenheten måste ju vara mycket värre än bristen på pengar, resonerade vi och bjöd in till träffen. Resultatet blev ett medborgarförslag som vi nu följer på dess väg genom byråkratin. Just nu ligger det på utbildningsförvaltningen för utredning, märkligt nog gick det bara till en förvaltning, trots att förslaget omfattar verksamheterna i två, nämligen också kulturförvaltningen. Men man får anta att de är kloka på utbildningsförvaltningen och förstår att de kan ha glädje av att involvera kulturen i samtalet. Mer om förslaget kan läsas här. http://kulturdelen.nu/2012/ide-omsatt-till-forslag/

Nåväl. Det är visst idé-kvällen gav förstås tankar, som gav tankar, som gav tankar, det är ju det som sker i goda samtal. Ur dessa tankar föddes en ny idé, nämligen att göra en konstutställning på temat Kulturens kraft. Vi pratade med kulturhuschef Anders Lerner som gillade idén och gav oss en plats bland utställarna i stadshusets utställningshörn. Den 6 november blir det vernissage. Utställningen ska ge exempel på att kultur inte är någon grädde på moset som man kan ta till när man vill piggas upp lite, utan att kulturen i sig omfattar en inneboende kraft och att det kan löna sig, både mänskligt och ekonomiskt att inse det. Det här vet redan väldigt många av till exempel kommunens kulturarbetare, -tjänstemän och politiker och många andra har det på känn. Men vi vill att Södertälje ska bli kommunen där man inte bara anar kulturens kraft, utan där man vet.

Vi återkommer om utställningen längre fram, under tiden kan du förslagsvis notera datumet i din almanacka. Vi hoppas kunna bjuda in till seminarier några av kvällarna. Utställningen kommer att hänga en och en halv vecka och på den tiden hinner man en del.

Nu tittar jag längtande på min sjöblöta balkong och den lässtol som står uppallad mot väggen, så sorgligt tom. Än så länge.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar