Avslag för medborgarförslaget

Nej, medborgarförslaget om samarbete mellan skola och kultur kommer inte att antas. Anledningen är inte så trist som det kan verka. Maria Hjernerth på utbildningskontoret, som har berett ärendet, motiverar i stället sitt förslag till beslut med att den extra struktur som medborgarförslaget ville få till stånd redan finns.

Arbetssättet i kommunen har nämligen ändrats i enlighet med ett beslut i kommunfullmäktige förra året att arbeta efter den så kallade LEAN-modellen för att ständigt kunna effektivisera sina åtaganden. I Södertälje kallar men detta för Växthusmodellen. Den innebär att kommunens åtaganden är indelade i tre huvudgrupper, med medborgarna i fokus. Den första heter ”Resan från barn till vuxen” och omfattar alla Södertäljebor från att de föds till att de lämnar grundskolan. På liknande sätt omfattar nästa grupp åldrarna fram till pensionen och den sista tiden därefter.

Flödesgrupper

För den yngsta gruppen, alltså den med barn och ungdomar, vilken medborgarförslaget också omfattar, kommer de tre ”instanserna” som arbetar med barnen; nämligen Kultur- och Fritidskontoret, skola och socialen nu att samarbeta. Förvaltningscheferna i dessa tre ingår i vad som kallas en flödesgrupp som i sin tur tillsätter relevanta arbetsgrupper. Det var just ett övergripande samarbete mellan skola och Kultur- och Fritidskontoret som medborgarförslaget syftade till, så att skolan i fortsättningen inte ska kunna tillsätta speciallärare för att komma tillrätta med sina akuta problem utan att åtminstone ha konfererat med kultur- och fritid om möjligheten att i stället använda sig av kulturens kraft.

Skolan anställde

I förra budgeten fick nämligen alla nämnder mindre pengar att röra sig med, utom skolan som fick fem miljoner extra, öronmärkta för kompetensutvecklande insatser. Bland annat har man för pengarna anställt utvecklingslärare. Och det var kanske alldeles rätt, men det fördes, så vitt vi har förstått, aldrig något allvarligt samtal mellan skola och kultur om en omdisponering av resurserna för att verkligen kunna använda sig av kulturens kraft i stället. Eller också.

Utbildningskontoret anser alltså att den del av medborgarförslaget som rör ett stärkt samarbete kommer att lösas inom Växthusprojektet. Däremot vill de inte att Kultur- och Fritidsnämnden skulle få en ”överprövande roll” vid fördelning av resurser eller organisatoriska frågor. De menar i stället att kompetensen inom Utbildningskontoret är den bäst lämpade för att bedöma vad som är rätt åtgärd för att öka skolans måluppfyllelse, med tillägget att ”vi kan lyckas bättre om vi även använder den kompetens som finns inom Kultur- och Fritidskontoret”.

Lita på kunskapen

Att Växthusprojektet ska få som effekt att man använder sig av mer kultur i skolan förutsätter fortfarande att de som ingår i flödesgruppen verkligen förstår att resurserna kan finnas alldeles framför näsan, att man vet att kulturen har en otrolig kraft, att man känner till forskningen och litar på den.

Det är just det vi på Kulturdelen vill förmedla. Det gör vi – till en början med – i en utställning i Stadshusets foajé 7-21 november på temat Kulturens värde. Den ingår i Kulturdelens samtalsserie. I stadshuset kommer en del av alla forskningsrapporter att presenteras och flera av forskarna att medverka i öppna seminarier och samtal.

Vidare i byråkratin

Avslaget på medborgarförslaget är utredaren Maria Hjernerths tjänstemannaförslag och det har föregåtts av samtal, berättar hon, med anställda på både Utbildnings- och Kultur- och Fritidskontoret. Hennes förslag ska upp för beslut i utbildningsnämnden i oktober och det ska mycket till för att politikerna går emot det.

Därefter återförs beslutet till kommunfullmäktige som ju gav utbildningsnämnden i uppgift att utreda. Sista ordet kommer kommunfullmäktige att ha.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson (Illustrationen föreställer Lars-Eric Berg i rollen som Domaren i Södertälje Teateramatörers sommarteaterföreställning Momo eller kampen om tiden som spelades på Torekällberget 1999.


Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar