Tango med Rolando

Under kulturnatten bjöds på film. I relativt blygsam skala. Det var konstnären Rolando Perez som i en stor gammal radioapparat hade bytt ut fältet för det gröna ögat och Bruxelles och Luxembourg mot ett litet fönster där man kunde kika in på hans film ”Tango”.

Mer än en tittare åt gången var det svårt att tränga in framför apparaten, för dagen placerad på en piedestal i ögonhöjd. I radions innandöme rullade hela kvällen en skruvad stumfilm om vådan av att vilja men inte kunna dansa tango. Till konstverket hörde tangodansören själv som stod vid sidan om, som om han hade hoppat ur sin film, och övervakade tittandet.

Öde hus

Sin radioapparat hade Rolando Perez ställt upp i foajén till gamla flickskolans annex, ett sorgligt lite använt hus, som dagen till ära hade öppnats för allmänheten och för en rad musikframträdanden. Folkmusikgruppen Pivo spelade, likaså gruppen Wha och trubaduren Peppe Ekberg.

Dessutom fick de som hade letat sig dit möjlighet att titta på de övergivna och stora, luftiga och fina lokalerna med stora speglar och ledstänger längs väggarna, anpassade för dansundervisning. Vuxenskolan har sedan september förlagt just sina danskurser dit och är där flera dagar i veckan, eftersom deras egna lokaler har vattenskadats. I övrigt står huset oanvänt. Någon plan för dess framtid finns inte, så vitt på Kulturdelen har kunnat utröna. Huset förvaltas av Telge Fastigheter.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar