Leker fram årets revy

Sångrepetition i logen med Anders Sibbe Holtz, Åsa Dellham, Torbjörn Westerberg, Hans Qviström, Lotta Köhlin och Owe Lidemalm. Nena Forsling bara njuter.

– Nej, det går inte. Det måste ju passa ihop med musiken också…

– Men vad är det jag säger där… Nena?

– Kan vi inte ta om bara den här lilla biten?

Repetitionerna är i full gång på Estrad. Skådespelarna repar sin sketcher, Lasse Karlsson, regissören, avbryter eller kommer med kommentarer efteråt och så på samma sketch igen. Många skratt, mycket lek och prövande. Stämningen är lätt, avspänd. Den 18:e ska allt sitta, men än så länge behövs Nena Forslings sufflerartjänster.

Om en dryg vecka har Täljerevyn premiär. Men det märks inte, höll jag på att skriva. (Jag blir så nervös.) Revygänget verkar hur coola som helst.

– Nja, det går i vågor, säger Nena Forsling som är revyns rekvisitös, sufflös… kort sagt alltiallo. Ibland känns det lugnt, ”Vi kommer att hinna”. Ibland är det kaos. Men det är rätt sorts kaos.


Gärna bättre

– Det känns bra, säger Lasse Karlsson, regissör och författare till en del av numren. Arbetet flyter fint, men visst drabbas man av den traditionella paniken ibland. Vi fick till det bra förra året och det skapar ju en press. Helst vill vi att det ska bli lika bra – gärna bättre.

Kaos. Panik. Det låter det, men det här gänget har varit med förr och vet mycket väl att panikungar föds då och då.

– Nu har vi kommit till det stadium då man måste fatta beslut, om ordningen och om något ska tas bort, säger Lasse Karlsson.

Skådespelarna måste också fatta beslut om hur de ska spela sina roller och när du, kära läsare, läser det här ska allt vara spikat. Sedan läggs inget till och inget tas bort. Helst.

Otäckt dramatiska scener måste repeteras noga. Regissören Lasse Karlsson sparrar en handgriplig Hans Qviström. Allt under överinseende av Torbjörn Westerberg och regissörens son August.

Nygammal i gänget

Åsa Dellham.

De känner såväl varandra som tillblivelseprocessen väl, men hur känns det för Åsa Dellham, som är ny?

– Det känns jättebra och det är sååå roligt. Det har inte varit svårt alls att komma in i gänget. Jag känner dem ju allihop och jag har faktiskt varit med i några av revyerna tidigare. Senast var 1995.

Får du ha något ord med i laget då?

– Inga problem. Jag är helt enkelt en sån person som tar mig ord.

Lasse Karlsson beskriver årets revy som en traditionell nummerrevy där åtminstone en del nummer har ett tema: nya personer på nya poster.

– Vi har nya kommunalråd, ny stadsdirektör, ny Scaniachef, ny Telgechef. Vi måste lära känna dem, men ännu har de inte hunnit göra så mycket, så vi har fantiserat en del.

Ändå har de sex författarna inte behövt hämta allt ur egen fatabur. Det har ju hänt en hel del sen sist – något som revyns namn skvallrar om. Dubbelspåret finns förstås med och där finns ju att ösa ur. Lite Täljenostalgi förstås, mycket musik och man har inte ens ryggat för den allra senaste tidens dramatiska händelser.

Djuren! Jag glömde fråga om djuren, men jag hoppas verkligen att de är med i år också.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Torbjörn Westerberg och Lotta Köhlin repeterar det gamla paret i en gosig pose vid sitt traditionsenliga kvällskaffe, men allt är inte guld som glimmar.

Läs mer på Täljerevyns hemsida.

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar