Många ord men lite innehåll i kulturpolitisk framtidsdebatt

Staffan Jonsson, Anna Bohman och Eduardo Morris

Det skulle bli ett samtal kring kultur- och fritidspolitisk strategi för Södertälje, det trodde jag och säkert flera med mig som hade samlats i Cafe Blå på Luna Kulturhus på lördagsskvällen. Rubriken ”Kreativa Södertälje” ingav hopp.

Nu efteråt är jag väldigt fundersam över vad det var jag hörde.

Det hela var ett inslag i årets kraftigt bantade kulturfest, där Luna Kulturhus stod värd för ett antal föreningar och kulturevenemang.

Där framme på tre lite högre stolar satt Anna Bohman, Staffan Jonsson och Eduardo Morris. Bohman är socialdemokratisk politiker och ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Jonsson är högste tjänsteman för detta område och Morris är kommunikationsstrateg och skulle hålla ordning på diskussionen.

Vid caféborden satt publiken som förväntades komma med frågor, tankar och förslag.

Först fick vi veta hur mycket pengar Södertälje kommun satsar på kultur och fritid, nästa år över 200 miljoner kronor. Anna Bohman lyste av optimism. Staffan Jonson berättade om stora investeringar i idrottsanläggningar och om de många kulturhusen.

– Vi vill satsa mer och skapa förutsättningar för ett rikt kultur- och fritidsliv och där är föreningarna en viktig del, förklarade Anna Bohman.

Satsningarna är ett medvetet val, inget man tvingats till av lagar och förordningar. Bara bibliotekets verksamhet regleras delvis av lagstiftning.

– Men är det inte så att just biblioteket i Södertälje, jämfört med andra kommuner i Stockholms län, får allra minst pengar? Frågan som störde stämningen kom från Stina Thomsson, barnbibliotekarie.

Anna Bohman pratade länge och utförligt om kommunens dåliga ekonomi och tvånget att spara.

– Det har varit tufft och smärtsamt.

Förklaringen till neddragningarna var tydligen flyktingar. Fem gånger fick hon in hur kostsamma de är.

Hur var det då med biblioteksanslaget? Till sist kom ett klart svar. Pengarna till inköp av böcker och andra medier ligger, räknat per invånare, lägst i Södertälje av kommunerna i Stockholms län.

– Biblioteket är underfinansierat, förklarade kulturchefen med ett understatement.

Mer pengar behövs, men ”finns” inte. Däremot finns numera en plan för Södertäljes bibliotek.

– Det är en halv seger. Vi vill göra satsningar, förklarade Anna Bohman, vars optimism var tillbaka.

Hur görs avvägningen mellan de två områdena kultur och idrott?

– Det finns tydligen pengar till satsningar på idrott, men man hyvlar ner kulturen, sa Anna Rautio från ABF.

Anna Bohman ville inte ställa de två områdena mot varandra. Ändå slog hon fast att det finns en ekonomisk ”kaka” som ska delas i kommunens budget. Så olika områden ställs givetvis mot varandra.

Varför då så mycket till idrotten?

– Vi har många olika idrotter i Södertälje.  Då behöver vi hallar, banor och planer, förklarade Anna Bohman. Och framhöll att kommunen nyligen har fått pris som Sveriges främsta stad för elitidrott. Och så satte hon en förhoppning till näringslivet, och har till en del lyckats med att få ett företag att betala en del av nya ”Mötesplats Täljehallen”.

– Det har satsats även på kulturverksamhet. Vi har Berättarministeriet och El Sistema (musikverksamhet för barn).

Men, erkände hon, de största investeringarna har gjorts på idrottens område. Orsaken är att det i kommunen inte behövs nya lokaler för kultur. Uppgiften är att fylla de lokaler som finns med innehåll.

Strax därefter förklarade hon dock att ”vi vill bygga nya kulturhus”.

Det var svårt för lyssnaren att hänga med i denna slalomåkning.

Anna Bohman pekade på Botkyrka som en positiv förebild.

– De använder kulturen för att utveckla kommunen. Det vill jag att vi också ska göra.

Varpå hon konstaterade att idrottens organisationer är duktiga på att ”lobba”, dvs trycka på politiker för att få gehör för sina krav.

– Låt oss kulturengagerade människor också lobba.

Arbrush med Ung Fritid

Runt caféborden fanns en hel del oro. Birger Svantesson, fotograf och slöjdlärare, undrade över hur kommunen ser på de skapande ämnena i grundskolan.

– 40 procent av lärarna i slöjd, bild och gymnastik har inte pedagogisk utbildning. Snart får de inte sätta betyg. Vi får ett B-lag av lärare i dessa ämnen.

– Vilka konkreta satsningar gör kommunen för att dessa lärare ska få behörighet?, undrade en annan.

Frågan blev hängande i luften.

Skyddet av kulturbyggnader togs upp av Lars-Olov Lindgren, ordförande i Stiftelsen Saltskogs Gård. En inventering sattes igång för ett år sedan, var är resultatet, undrade han.

Hela utredningen är inte i hamn än, förklarade Jonsson och Bohman. En fråga som väntar på avgörande är om Torekällberget ska bli en egen förvaltning.

En annan oro gällde bildkonstens ställning inom kulturskolan. Konstämnets status håller på att sänkas, fruktade Rolando Perez, som själv i många år arbetat med detta. Även denna fråga blev hängande i luften.

Så börjar en ny publik fylla stolar och ståplatser. Det ska bli konsert och Anna Bohman får bråttom. Den utannonserade idén var utbyte av tankar och idéer för framtiden men hittills är det mest de tre där framme som pratat.

– Bombardera oss! säger Anna Bohman.

Hon vill ha ”medskick” som hon kallar det. Men tiden är ute, det blir ingen djupare diskussion och framför allt inget tankeutbyte.

En snabb överlämning och så ljuder de välkända tonerna och tre fantastiska sångare från Finska Pingstkyrkans gospelkör tar över mikrofonerna. ”Jag har drömt om en stad ovan molnen … jag har hört om ett land utan tårar …”

Kanske en sammanfattning av kvällens diskussion.

Text: Kerstin Ekberg

Foto: Kjell Carlsson

Assyriska Föreningens kör

Pensionär (67 år), tidigare journalist, främst i fackliga tidningar, i många år chefredaktör på Svensk Hotellrevy, Hotell- och restaurangfackets tidning. Har som pensionär fått många återfall i ungdomens intressen, som till exempel kanotpaddling, segling, pluggande. Läser historia på universitetet.

Lämna en kommentar