Lärare och LT ute och cyklar på fel krigsstig

image4

 

I slutet av förra veckan(19/12) for en lärare ut i Länstidningen om att hon inte får använda stadsbiblioteket som skolbibliotek, utan måste boka tid för att komma dit med en klass. Redan nästa dag följde LT upp med en huvudledare i ämnet, där Tomas Karlsson leker äventyrsförfattare och målar upp en bild av skrämda barn som smyger omkring på biblioteket i rädsla för ”makten”. 

Tomas Karlsson har nog talang för att skriva äventyr för barn och ungdomar, men fiktion är fiktion om än i ledareform. Jag kan inte tänka mig att Tomas Karlsson är okunnig om fakta, dvs maktfördelningen i kommunen, men det är alltid lättare att sparka neråt än där den verkliga makten finns. 

Det låter på både läraren som vänt sig till LT och på ledarskribent en som om barn inte är välkomna på biblioteket, men det är ju bara nys. Barn är synnerligen välkomna på sin fritid OCH med sin klass, men när det gäller klassbesöken måste läraren boka besöket. Är det svårt?

Vore jag lärare skulle jag inte vilja komma med en klass till stadsbiblioteket, om det samtidigt var två andra klasser där. Ett kanske 70-tal barn på den ytan samtidigt. Hur pedagogiskt är det? Och hur kul? Ger det mersmak?

Jag vet inte hur många barn som går i Södertäljes grundskolor, kanske omkring 9 000. Klassbesök på biblioteket lär vara aktuellt ungefär 200 dagar om året. 

Ja, det är snarast ett matematiskt faktum att stadsbiblioteket inte kan ta emot oanmälda klasser bara för att de flesta rektorer inte anser sig ha råd med ett skolbibliotek. I kommundelarna finns skolbibliotek och Wasaskolan har också investerat i detta. Frågan är vilken viktigare resurs övriga har investerat i?

Jag undrar vilken syn Södertäljes politiker egentligen har på skolbibliotek i synnerhet och på bibliotek i allmänhet? Har de överhuvudtaget lånekort?

Flera skol/stadsdelsbibliotek(t ex Ronna och Hovsjö) har de lagt ner. Och dessutom minskat stadsbibliotekets yta med åtminstone hälften till förmån för systembolag och andra affärer. Tycker de inte att Södertälje ska ha ett bibliotek värdigt vår kommun? Som det nu är ligger Södertälje sämst i länets liga över antal bibliotekspersonal och medieanslag.

I den nuvarande regeringens budgetförslag fanns en satsning på ”läsfrämjande åtgärder”. Nu gick inte förslaget igenom, men tanken på något sådant innan alla landets elever har ett skolbibliotek, låter som att köpa champagne och ostron, för att man inte har råd med köttfärssås och spagetti.

Skolbibliotek är en investering. Det verkar som om rektorerna inte vet vilken resurs ett skolbibliotek är för en skola. Utbildningsnämndens politiker verkar inte heller förstå det. Det handlar ju inte om ett rum med böcker utan ett bibliotek med flera olika medier analogt och digitalt och med ett antal sökmotorer, varav en kallas bibliotekarie.

Nej, lärare, LT och andra hugade, sluta klaga på stadsbiblioteket! Gå på dem som verkligen har ansvar för att det inte finns skolbibliotek i merparten av Södertäljes skolor – trots att det faktiskt är stipulerat i lag:

Rektorerna, av vilka de allra flesta inte tycker att skolbibliotek är viktigt att investera i.

Utbildningsnämndens politiker, som inte kräver skolbibliotek av vare sig kommunala eller privata skolor.

Kommunstyrelsens politiker, som sitter på pengapåsen och borde ha klokare synpunkter på hur dess innehåll används.

Mailadresser till politikerna kan man få via kommunens växel. Telefon 08-523 010 00

Läs också svaret på LT:s ledare från bibliotekschefen och kommun- och fritidschefen infört den 23/12.

Text: Margareta Lithén

Foto: Göran G. Johansson

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

6 Kommentarer till “Lärare och LT ute och cyklar på fel krigsstig”

  1. Anders Andersson skriver:

    Tomas Karlsson tycker att han har alltid rätt och alla andra har fel

  2. Åsa Nilsson skriver:

    Det skulle ju kunna tänkas vara så att rigida regler inte kommer ur intet och i första hand. Det skulle ju kunna vara så att biblioteket för barnens skull har försökt styra upp skolbesöken i många år. Först med vädjanden om förbokning. Sen med enkla regler, hur lätta som helst att följa. Efter alltför många incidenter med tex sjuor som springer in och hoppar sönder borden och skrämmer åttaåringar som är där på bokad tid.

  3. Ulla troeng skriver:

    jag har arbetat på Södertälje stadsbibliotek i 16 år som barn- och ungdomsbibliotekarie och kan konstatera att klasser som velat komma regelbundet på besök alltid har varit välkomna under förutsättning att de bokat in tid. I de fall läraren har nonchalerat eller glömt bort att göra det, så har det varit en helt kaotisk situation med 50-100 extra elever som trängts runt hyllorna. Dessa elever är ju inte självgående utan de flesta önskar hjälp att hitta böcker av de få tillgängliga bibliotekarierna. Den barnbibliotekarierna som är i tjänst och tar hand om en inbokad klass har kanske dessutom visning och bibliotekslektion bland hyllorna. Då blir det omöjligt att ta sig fram där eller göra sig hörd över alla högljudda röster. Bland de elever som har ett inbokat besök, blandar sig andra klasser. Elever hejar på varandra och irritationen stiger. Vid informationsdisken ringlar sig köerna med besökare som vill ha hjälp att beställa eller hitta en bok och där ökar irritationen bland övriga besökare över trängsel och stim. Personalen upplever sig stressad över en ohållbar arbetssituation och frustration över att inte kunna göra ett professionellt jobb. Hur seriöst är detta ! För att lösa problemen finns två enkla åtgärder. Varje skola satsar på ett fungerande skolbibliotek och de klasser som önskar besöka stadsbiblioteket bokar sina besök. Utöver detta är varje barn självklart välkommen att besöka biblioteket på sin fritid. På så sätt är stadsbiblioteket ett professionellt och välkomnande bibliotek för alla besökare,

  4. Margareta Lithén Margareta Lithén skriver:

    Själva kärnan i problemet är att skolpengar går till annat än skolbibliotek och att stadsbiblioteket får ta konsekvenserna av det, utan vare sig yta, resurser eller uppdrag.
    Jag håller faktiskt med dig om att ett biblioteksbesök med klassen per termin är för lite, men barnen är ju välkomna dit själva eller med föräldrar – eller varför inte farmor? – när som helst under året.
    Under en övergångstid – medan skolorna verkligen investerar i egna bibliotek, eller går samman några grannskolor – så kanske stadsbiblioteket kan ta emot klasserna fler gånger – om lärarna kan tänka sig att boka tid.

  5. Göran G. Johansson Göran G. Johansson skriver:

    Från Hovsjö, Ronna och Fornhöjden är det inte ”nära” till Lunabiblioteket. Det fanns ju stora, fina bibliotek med bibliotekarier i varenda större skola förut. Varför måste utvecklingen gå bakåt? Varför prioriterar rektorerna bort denna viktiga resurs? Och varför kan Wasaskolans rektor ha bibliotek? Har han mer pengar än någon annan? (http://kulturdelen.nu/2012/wasaskolan-satsar-pa-biblioteket/) Jag tror det handlar om oförståelse för hur viktigt läsningen är, särskilt för barn med invandrarbakgrund.

  6. Tomas Karlsson skriver:

    Margareta Lithén har naturligtvis rätt i att den uppkomna situationen inte enbart är Stadsbibliotekets ”fel”. Skolbiblioteken blir allt färre och utbildningsväsendet i kommunen har utgått från att stadsbiblioteket ska finnas där vid behov. Skolinspektionen är tydlig i sin tolkning av lagen att bibliotek inte måste finnas i de fysiska skollokalerna om man har nära till ett annat bibliotek och kan komma dit kontinuerligt.

    Det är heller inget konstigt att klasslärare bör boka besök i förväg, för att undvika att många klasser kommer på besök samtidigt.

    Men Margareta Lithén väljer helt att bortse från själva kärnan i den kritik jag har. Den, i mitt tycke, extremt rigida bestämmelsen att skolklassen bara är välkommen på besök en gång per termin.

    Ett boklån i januari (om man får komma på besök då) och återlämnande på höstterminen är inte höjden av flexibilitet. Eller vad tycker du, Margareta Lithén?

Lämna en kommentar