Orgeltoner utan kyrka

Det enda som är annorlunda för Martin Olsson när han nu ska vänja sig vid den här digitala varianten, är – förutom att S:ta Ragnhildsorgeln har fyra manualer - förarbetet. Det tar längre tid.

I januari stängdes S:ta Ragnhildskyrkan i Södertälje för renovering. Kyrkoverksamheten har under tiden flyttat in i S:ta Ragnhildsgården som nu också fått en orgel, för att den temporära kyrksalen åtminstone ska låta som i kyrkan.

Den ser ut som en fin, lite nätt, möbel, den nya orgeln i S:ta Ragnhildsgården, hyrd medan kyrkan renoveras, digital och med tre manualer.

Organisten Martin Olsson är nöjd. Visserligen är anslaget inte riktigt det samma som på en mekanisk piporgel, där man liksom känner när ventilen till pipan öppnar och stänger. Ljudet är det inget fel på och om man blundar när han demonstrerar kan man lätt föreställa sig att man egentligen sitter i kyrkan.

Väldigt nöjd

Att det skulle bli så bra, hade han knappt vågat hoppas på.

– Det här rummet är så torrt, men det funkar över förväntan. Till och med med efterklang, visserligen digital sådan, men ändå.

– Den digitala tekniken är rätt enorm, konstaterar han och berömmer just den orgel han sitter vid, en så kallad Allen-orgel, made in the USA. Den är laddad med ljud/stämmor från alldeles riktiga piporglar, det är så Allen-fabriken arbetar.

– De åker runt och lyssnar på olika orglar och lånar med sig ljud/stämmor, de tar helt enkelt med sig stämman/pipan och ”samplar” ljudet i ett ljudisolerat rum. Det vill säga, de översätter ljudet till digitalt språk så att det låter precis likadant som den riktiga pipan. Alla toner i orgeln han har framför sig i S:ta Ragnhildsgården har på det sättet hämtats från kyrkor och orglar från hela världen.

Det finns till exempel en orgelstämma, berättar han, som är så unik i sin klang att den bara går att höra i en enda kyrka utanför Paris. Den ingår nu i den digitalt kopierade ljuden och därmed är den räddad.

– För tänkt om kyrkan brinner upp eller orgeln förstörs, då skulle den vara borta för alltid.

Teknik på hög nivå

– En sak är att få in tonerna i orgeln, sen är det en annan sak hur man ska få ut dem, fortsätter Martin Olsson och pekar på de stora högtalarna längst bak i rummet och för att demonstrera dammar han på med både händer och fötter så hela rummet vibrerar.

Att komma på idén att hyra en större orgel till gudstjänsterna och musikverksamheten i S:ta Ragnhildsgården i stället för att utnyttja befintlig flygel (eller för den delen den digitala mindre orgeln som i vanliga fall finns i rummet) är fullständigt självklart, menar Martin Olsson.

– Till kyrkomusik ska det vara orgel, ett typiskt allsångsinstrument. En orgel är byggd för just den funktionen, genom att den förstärker de så kallade övertonerna, vilket gör klangen väldigt omfångsrik.

Inne i en orgel bor en hel orkester, som man lockar fram genom de olika stämmorna och tangentborden, här hör vi klarinetter, oboe, stränginstrument. Just den här orgeln har medfört en del bonus, berättar Martin Olsson, och demonstrerar både harpa och cembalo. Och så den starka solotrumpeten som kräver en egen högtalare.

Martin Olsson spelar i strumplästen när han ska visa, men bakom honom ligger hans orgelskor, det finns speciella sådana, med sulor så tunna och följsamma att han kan känna pedalerna genom.

Smidigt

Så tungt är instrumentet heller inte, utan Martin Olsson brukar svänga lite på det så att de närvarande vid konserter kan se honom snett bakifrån och därmed följa hur han spelar.

– Det är en klar fördel att sitta så här framför församlingen eller åhörarna i stället för gömd på orgelläktaren, menar han.

– Dels tycker jag det är roligt och dels ser alla att det faktiskt sitter en riktig människa och spelar. Det gör till exempel att de flesta gudstjänstbesökare lugnt väntar under postludiet innan de börjar prassla med sina ytterkläder.

Orgeln bars på plats för ett par veckor sedan av en flyttfirma som vet hur man hanterar instrument av den här dimensionen.

– Jag var mer orolig när de skulle baxa upp den lite mindre digitalorgeln som stod här innan, en trappa upp i en svindlande spiraltrappa. Men det gick hur bra som helst.

– Till kyrkomusik ska det vara orgel, ett typiskt allsångsinstrument. Det säger organisten Martin Olsson.

Förarbete

Att hyra en orgel var ett bra val, för att köpa en digital orgel i den här storleken måste man punga upp med runt halva miljonen. Än dyrare är det att bygga en riktigt stor piporgel, den stora orgeln som byggs i Piteå just nu har en budget på cirka 35 miljoner. Så ska den också hålla århundrade efter århundrade.

Det enda som är annorlunda för Martin Olsson när han nu ska vänja sig vid den här digitala varianten, är – förutom att S:ta Ragnhildsorgeln har fyra manualer – förarbetet. Det tar längre tid.

– Jag måste göra fler inställningar under tiden jag spelar. På piporgeln gjorde jag allihop innan jag satte igång och sen var det bara att peta med foten på en pedal så kopplades alla förinställningarna på plats. Nu måste jag räkna ut var någonstans i noterna jag har ett finger i närheten för att kunna trycka på rätt knapp vid rätt tillfälle. Ett moment till med andra ord och jag måste tänka lite mer.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund


Martin Olsson berättar om sitt instrument: ”Alla orgelns ’knappar’ representerar en stämma. Drar man i stämman oboe så öppnas lufttillförseln till alla piporna som hör till den stämman. Man släpper alltså in luft i lådan där oboen står och när man då trycker på tangenten så går luften in i pipan. Det innebär att varje stämma har en pipa för varje tangent. Det finns till exempel 56 pipor av just stämman oboe, en för varje tangent. Och så är det med varje stämma, det är därför det blir så många pipor. Tio stämmor innebär alltså 560 pipor. Därutöver finns det dessutom stämmor där man har flera mixade pipor på varje tangent, så kallade klangkronor. Där kan det finnas fyra-sex pipor på varje ton och det är ren övertonsförstärkning, de stämmorna går inte att använda själva då de bara omfattar övertoner, ingen grundton.”

S:ta Ragnhildskyrkan förväntas öppna igen först till advent.

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar