Kyrkan i ny skrud

bänkar

Bänkarna för delvis en ny placering.

 

Det luktar nytt redan i vapenhuset. Per-Henrik Gustafsson, fastighetsansvarig för Svenska kyrkans del i Södertälje, har just låst upp den tunga porten i S:ta Ragnhildskyrkan för oss. Än så länge är det här en arbetsplats, det står ett stort plakat om det utanför, den är än så länge stängd för besökare. Här inne läggs sista handen vid renoveringen inför återöppnandet den 29 mars.

stakar

En mängd stakar som ännu inte placerats ut i kyrkan.

 

 

Det första vi lägger märke till inne kyrkan är golvet. Sist vi var här var det helt uppbrutet, de stora stenhällarna låg staplade i mittgången, prydligt numrerade och markerade. I grus och stenkross körde en grävskopa och arkeologer låg på knä och letade i skenet av stora bygglampor. Jättelika fläktar försökte skingra det värsta dammet och vi fick ha skyddshjälmar på huvudet.

Av detta inte ett spår. Golvet ligger åter på plats, nu med värme under. Det ser ut som om det legat där alltid. Utom för de vaksamma betraktare som minns hur gravhällsstenarna tidigare låg, för de är nu flyttade. Dels för att de ändå inte stämmer med vad som ligger under och dels för att både skydda dem och de besökare som annars skulle kunna snubbla.

 

Glänsande rent

Det skiner från taklampor och predikstol, målningarna är renoverade och allt guld putsat. Hela kyrkan är tvättad. Tak och väggar med svamp, sakta bit för bit, här har ingen gått över med skurborste precis. Nej, gamla kyrkor renoverar man enligt beprövade metoder och det görs av en konservator.

 

– Förr i tiden använda man bröd för rengöring av kalkväggar, berättar Per-Henrik Gustafsson.

x2

Detaljstudie av predikstolen och orgeln.

Att det under kalken skulle dölja sig några medeltida målningar håller han för osannolikt. Sådana har de inte funnit några tecken på alls, säger han.

Framför altartavlan står en hel rad med färgburkar, arbetet med att renovera den pågår in i det sista.

Bänkarna är åter på plats, samma som tidigare, längst fram några lösa rader och ut från den vänstra väggen (om man står riktad mot altaret) finns nu en rad med kompletterande bänkar.

 

Öppnas igen

Orgelläktaren har fått ny trappa och en ramp har byggts till Hackska kapellet, med sin dopfunt, en gång skänkt av husmodersföreningen i Södertälje.

– Det var nån gång på 50-talet har jag för mig, säger Per-Henrik Gustafsson.

Informationsskylten i kapellet har inte satts upp än, inte heller den på utsidan av kyrkan. Det återstår ännu lite finlir innan biskopen kan återinviga.

dopfunt

Per-Henrik Gustafsson vid den nya dopfunten.

– Inte återinviga, utan återöppna, korrigerar Ulf Sundblad (M), ordförande i pastoratets kyrkoråd. Han följer med oss en stund när Per-Henrik Gustafsson visar runt.

– Kyrkan har stått på sin plats även under renoveringen, så någon invigning är det inte tal om, förklarar han. Däremot finns det tre delar som är nya och de ska invigas, vilket kräver sin egen lilla ceremoni. Det är altaret, som är helt nytt och placerat en bit ut från altartavlan. Det är den nya dopfunten och det är barnaltaret, helt nytt det också.

 

Historisk mark

Vi kan inte låta bli att ställa oss alldeles till höger innanför ingången, där den ursprungliga kyrkporten låg, den som arkeolog Åsa Berger visade oss tidigare under renoveringen. Inte heller kan vi bara passera platsen där hon hittade kvarlevorna efter den kvinna, som vi döpte till Petra, som troligen dog av syfilis. Ligger hon kvar under våra fötter, tänker vi medan vi känner golvvärmen genom skorna på den plats där hon begravdes för sisådär 500 år sedan.

– Nej, säger Per-Henrik Gustafsson, alla kvarlevorna som hittades har begravts i en särskild kista i lovisinska gravkoret, längst ner i kyrkan. Det skedde i höstas vid en särskilt ceremoni med några av våra präster närvarande.

– Det stämmer, upplyser Åsa Berger senare och skickar oss en bild av Petras nya kista.

Petra

En ny kista har snickrats ihop för de kvarlevor man hittat under renoveringen. I det högra facket av de smala, ligger nu ”Petra”, som vi skrivit om tidigare. Foto: Arkeologikonsult.

– Hennes kvarlevor är inte blandade med övriga som vi hittade utan har ett eget fack, det högra av de smala. Man anar mössan om man tittar noga. I det smala facket allra längst ut till vänster ligger benen från de gravar som kom fram nedanför orgeln och som vi tror är från den gamla kyrkogården, det vill säga före kyrkans utbyggnad på 1590-talet. Min bedömning är att de är från 1400- eller 1500-talet. I det stora facket ligger alla de lösa benen som hittades vid schaktningen.

x2c

Ett nytt pentry gömmer sig under ett lock intill den nybyggda trappan till orgelläktaren. Uppe på läktaren väntar nya högtalare på att anslutas till nya digitala orgelfunktioner.

 

Läskedryck

Egentligen är förändringarna i kyrkan till synes inte så stora, mot hur den såg ut tidigare, tycker vi, mer än att den skiner lite mer. Det mesta som har gjorts handlar om funktion. Under orgeltrappan har byggts en toalett som också rörelsehindrade och föräldrar till barn som behöver ny blöja kan använda. Där finns också ett helt litet kafé, normalt ska det döljas inuti ett skåp och utrymmet omkring kompletteras med några kafébord för att man ska kunna dricka kyrkkaffe på ort och ställe, så att säga.

 

Hackska koret

Hackska koret.

Lamporna i taket är numera höj- och sänkbara så att ingen behöver kliva på höga stegar för att komma åt att sätta i stearinljusen. Ljudet har förstärkts, liksom ljuset för att församlingen bättre ska kunna följa med i psalmböckerna även under den mörka årstiden. Tavlorna och vapensköldarna är tillbakahängda, en del har fått byta plats av praktiska skäl.

Under renoveringen öppnades Hackska gravkapellet. Stenen som ligger för och väger ton lyftes bort. En av dem som gick ner i det var Per-Henrik Gustafsson.

– Det går att stå raklång där, avslöjar han.

– Det kändes verkligen som att kliva in i en annan tid. Gravkoret är stort, lika stort som kapellet det ligger under och där ryms ett tiotal kistor, kanske ännu fler. Vi hittade en burk med läsk, Zingo, som någon av dem som var nere och inventerade gravkoret nån gång på 70-talet hade glömt.

– Vi lät den stå kvar.

 

Kostnad

Vi talar om altartavlan, vars bild många, berättar Per-Henrik Gustafsson, uppfattar som så skrämmande. Men den får vi nog leva med, för i en kyrka får man inte ändra någonting utan tillstånd från Länsstyrelsen, tidigare från Riksantikvarieämbetet.

– Det gäller alla kyrkor i Sverige, byggda före 1940.

När kyrkan och staten skildes åt 1999 lovade staten att stå för en del av kostnaderna för att underhålla och bevara landets kyrkor (det finns 2 700 inom Svenska kyrkan), eftersom de anses som kulturhistoriskt intressanta byggnader, och eftersom inte de enskilda församlingarna skulle kunna mäkta med de kostnader detta innebär. Numera ligger den potten på 480 miljoner kronor om året.

x2b

En märklig detalj från det fint renoverade Hackska koret. I ett hörn står fortfarande en nyrenoverad oljemålning redo för upphängning.

Renoveringen av S:ta Ragnhildskyrkan budgeterades till 30 miljoner, upplyser Ulf Sundblad, mer kommer slutnotan nog att landa på innan allt är klart, tror han.

– En miljon gick nyinköpet av orgeln på. Om det stod det en politisk diskussion innan vi kunde besluta. Med rengöringen och stämningen kommer det nog att bli bortemot två miljoner.

 

90 procent av totalkostnaden ska församlingen själv stå för, och det genom den kyrkoavgift som alla medlemmar i Svenska kyrkan betalar. Tio procent av kostnaden skjuter staten till.

S:ta Ragnhildskyrkan återöppnas den 29 mars.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

 

 

 

 

S:ta Ragnhilds kyrka restes, tror man, av drottning Ragnhild på 1100-talet. Valven och sidoskeppen byggdes till på 1400-talet. Kyrkan har drabbats av två stora bränder, 1650 och 1881. Den har renoverats flera gånger, senast 1961. Och så nu, januari 2014 – april 2015.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

2 Kommentarer till “Kyrkan i ny skrud”

  1. Mona Lantzourakis skriver:

    Hej! Fint skrivet. Hör av dig om du vill ha texten som jag skrev till återöppnandet idag. Vänliga hälsningar Mona Lantzourakis, arkitekt för ombyggnadsprojektet, AIX Arkitekter AB

Lämna en kommentar