Ställer ut mitt i Rom

 

åke t02

 

Nykvarnskonstnären Åke Törnqvist har bråda dagar. I april ställer han ut både tavlor och skulpturer i Rom. Mitt i centrum. Att han skulle få en sådan möjlighet hade han inte kunnat drömma om för bara något år sedan. Men tack vare Facebook har intresset för hans konst spridit sig runt om i världen.

Vi stämmer träff med Åke Törnqvist i hans ateljé i Nykvarn. Den ligger i ett industriområde, det står Svea Betong o armering på väggen. Det är svårt att gissa att det innanför väggarna ryms också en konstnärsateljé, en stor och ljus sådan med gott om utrymme. Här har han hållit till i åtta år.

Utrymme är, så vitt vi förstår så fort vi kliver in i hans ateljé, precis vad Åke Törnqvist behöver. Här är det allra mesta stort, tavlorna rejält tilltagna och penseldragen ser ut att ha varit både vida och kraftfulla, det är mycket färg. Överallt färg, han har lovat lägga nytt golv den dag han flyttar ut, skrattar han.

Ena fönstret står på vid gavel, det är en av de riktigt första tödagarna, det droppar från taket. I fönsterkarmen tejprullar av olika storlekar, tänger och mejslar, släggor och hammare, limburkar och några kartonger med skruv av olika sorter.

Alla ytor är mer eller mindre belamrade, den här ateljén används aktivt, det är inte tu tal om den saken.

åke t04

– Jag gillar det stora formatet, och snabbt går det. Säger Åke Törnqvist.

Robust

– Jag gillar det stora formatet, säger han, och snabbt går det. Jag jobbar otroligt fort när jag sätter igång, håller oftast på med ett par, tre tavlor samtidigt. Den ena ger inspiration till den andra och så vidare.

– När jag sitter så här framför en tavla, visar han och sätter sig på sin låga pall på hjul framför en målning, ja då kan jag i ögonvrån se en av målningarna intill och plötsligt få syn på vad som fattas i den.

– Jag tänker aldrig före, vad jag ska måla eller skulptera. Det ger sig efterhand. Om jag börjar hugga i ett marmorblock så lossnar bitar efterhand och visar mig något som gör att jag vill gå vidare. Samma sak med tavlorna. Det är betraktaren som sen målar klart tavlan.

 

Tävlingen satte fart

åke t08

Under arbetets gång, ibland med flera tavlor samtidigt, får Åke Törnqvist ideér på vad han vill lägga in i bilden. Såsom hästhuvudet som gömmer sig i den här tavlan.

För ett par år sedan deltog han, trots att han alltid har sagt att man aldrig kan tävla i konst, i en konsttävling, International Visual Art Contest, som han hade hittat via facebook på nätet. Den samlade 800 deltagare och Åke Törnqvist var en bland vinnarna. Nästa år var de

1200 konstnärer från hela världen som var med, även då vann han.

Han fick certifikat, massor av PR och kontakter. En av dem undrade om hon fick förmedla kontakten med en gallerist i Rom.

– Det tog inte en vecka, så hörde de av sig, berättar han.

Galleriet Collezione Saman ligger på Via Giulia mitt i stan, där det vimlar av turister och flanerande italienare. Bättre läge får man kanske leta efter.

 

Nordiskt för hela slanten

Det verkar heller inte vara vilket galleri som helst.

Utställningen med Åke Törnqvists konst är en separatutställning, han betalar inte särskilt mycket för hyran av galleriet, som han säger, och någon provision behöver han inte räkna med.

– I stället undrade de om jag ville beställa till något av allt de kan erbjuda. Teve- eller videofilmning, kanske? Att bjuda in en konstkritiker eller skådisar som gestaltar konstverken? Buffé för 200 eller 800 personer?

Men nej, kommer man åkandes med norrskenet i bagaget, med nordiska vidder, då duger inte vare sig parmaskinka eller soltorkade tomater.

– Jag tar med mig tilltugg själv. Det blir ren- och älgkött. Fem kilo av vardera har jag beställt.

Till hur många är ju svårt att avgöra, men galleriet har i alla fall lovat att skicka ut 10 000 inbjudningsmejl inför vernissagen, den 11 april.

åke t09

Bilar ner

Till dess ska Åke Törnqvist ha packat sexton av de stora tavlorna i sin Mercabuss, just nu håller han på att montera en hopfällbar säng i den. Till Rom tänker han köra själv, och ta hyfsat gott om tid på sig, passa på att hälsa på gamla vänner i Polen och en ny konstnärsvän, som han träffat på nätet, i Ungern, snedda ner genom Slovenien och vidare ner mot Italien.

I bussen ska han också ha med sig tre skulpturer. En av dem finns inte än, men ska huggas ur mörkgrön Kolmårdsmarmor. Marmor är ett av de material han gillar bäst, och han sticker ut hakan lite när han åker ända till marmorlandet Italien och visar svensk sådan. Den italienska Carraramarmorn är vit rakt igenom medan vår är melerad, berättar han och visar på en av sina färdiga skulpturer, där man kan se snäckor i ytan om man tittar riktigt noga.

En del den marmor han använder kommer från Slite, dit han åker ett par gånger om året. Där driver en tidigare Södertäljebo stenhuggeri, där Åke Törnqvist brukar både botanisera bland möjliga bitar och grovhugga dem innan han fraktar dem hem för vidare bearbetning i Nykvarn.

 

Hektiskt tack vare nätet

Utställningen i Rom pågår 11 – 25 april. Därefter är han hemma en månad, och sen ska han till konstnärsgruppen Variablerna i Köpenhamn där han som enda icke dansk är medlem, och ställa ut på Ströget, mitt i stan. Ett galleri i Rio de Janeiro har hört av sig och vill ställa ut några av hans litografier.

Bara några timmar innan vi klev in i hans ateljé sms:ade en arkitektfirma i Manilla på Filippinerna och ville ha några av hans tavlor som offentlig utsmyckning i en större fastighet. Allt tack vare den spridning som den digitala tekniken gjort möjlig.

 

Från barnsben

Hur länge har han då hållit på med konst, undrar vi och betraktar hans stora tavlor. Abstrakta, och robusta, men med överraskande skira inslag, en tunn och fladdrande tråd eller ett tunt membran som åke t01tycks sväva fritt.

– Hur länge jag hållit på? Ja, den frågan får jag alltid. Och jag brukar tänka, när kan man kalla sig konstnär egentligen?

– Jag vet i alla fall att jag tecknade redan som barn, säger han och visar på ena väggen, där några avbildade djur stirrar på oss. På den tiden tecknade jag naturalistiskt, ville avbilda. Och det har jag nytta av idag, fortsätter han och nickar mot det stora hästhuvudet i ena hörnet av ateljén. I några av hans tavlor återkommer djuren, med ett öga eller ett halvt ansikte.

– Jag idrottade mycket som ung, spelade rugby. Två B-landskamper för Sverige, till och med. Vi hade flera lag i Södertälje.

Han kommer från Södertälje och bodde där till 1986, då han flyttade till Nykvarn.

– Jag arbetade under mina idrottsår som truckförare och en dag ramlade jag så illa att jag bröt ryggen. Då tänkte jag att nu eller aldrig. Jag sökte till konstskola, Nyckelviksskolan på Lidingö och kom in, där fick vi prova olika material och tekniker och det var riktigt bra. Efter skolan började jag med grafik, den ligger närmast tecknandet. Sen har det liksom rullat på och efterhand har jag släppt loss och hittat mitt sätt.

 

Brödfödan

Försörjer sig på sin konst gör han inte, utan nattetid arbetar han på ett boende för mentalt handikappade i Nykvarn. Det har han gjort i tjugosex år.

– Har man fyra barn så får man se till att man får ihop till mat på bordet. Så är det bara. Men jag ska snart pensionera mig och då ska jag verkligen satsa på min konst.

1982 hade han sin första utställning, ett femtiotal har det blivit hittills. Den italienska icke inräknad.

sländan

Gjutning av Sländan utanför Åke Törnqvists ateljé, sommaren 2013. Foto: Svea Betong & Armering

 

Sländan

För många blev han bekant 2013 när hans nio ton tunga skulptur Forssländan invigdes i Nykvarn. Att det blev just en slända och just där beror på att den unika forssländan finns i Nykvarn, tillika i kommunvapnet.

För att färdigställa den behövde han egentligen ett halvår, men han fick bara drygt fyra månader på sig.

– Jag höll på att gå åt. Jag jobbade dag och natt och hade jag inte fått hjälp med armeringen, putsning och diamantslipning av betongkillarna här nedanför, då vet jag inte hur det skulle ha gått. En kilometer armeringsjärn 8 mm är det i Sländan.

 

Tar ut svängarna

Han är ensam i sin ateljé, nästan jämt.

– Tur är det, säger han. Jag brukar ha musik på, gärna Nordman, och jag dansar runt för mig själv. Jag har faktiskt funderat på om jag ska ha musik med mig till Rom, och spela lite lågt så att den inte tar över konsten. Galleriet erbjöd sig att anlita, mot ersättning förstås, allt från en ensam spelman till en hel orkester.

– Det här med Rom, förresten, det är hur stort som helst, skrattar han.

åke t03

 

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

Lämna en kommentar