Tänk om …

 

bro05

 

Ett medborgarförslag som inte anammas skulle kunna lägga sig ner och döden dö, förslagsställaren acceptera ett avslag. Men det händer att ett förslag liksom inte finner sig i sitt öde utan fortsätter engagera folk. Just nu pågår en diskussion, på Facebookgruppen Stadsutveckling Södertälje, om ett sådant: Pelarsalen vid Södertälje Södra. Att det gläder mig särskilt har sina skäl. Så här var det:

Hösten 2012 lämnade jag in ett medborgarförslag till Södertälje kommun om att göra något bra av den skog av betongpelare som brobygget vid Södertälje södra skulle resultera i. Idén kläcktes visserligen av mig, men vi var många som stod bakom. I själva verket röstades förslaget fram vid en kulturträff i Gamla flickskolan.

Till den hade vi på Kulturdelen.nu tagit initiativ. Vi hade nämligen noterat en håglöshet bland en del av de många kulturutövare vi träffade. De hade suckat över egnas och andras idéer: Bra, men nej, det går inte, det är ingen idé att försöka, det finns inte pengar, inga visioner hos dem som bestämmer.

Ett sådant klimat ville, och vill, vi på Kulturdelen inte vara med om, att förlora visionerna, att inte ens tycka det är mödan värt att lägga fram sina idéer, vad händer då?

 

Gemensam vilja

Så vi samlade, tillsammans med utvecklingscoachen Åke Andersson, folk från stans olika kulturnätverk för att visa att det visst går, att det finns sätt att komma med förslag, sätt som kommunen måste överväga: Medborgarförslag.

Under den här kvällen kläckte vi gemensamt idéer och förslag, satte ord på våra visioner. Utan minsta tanke på om de var realiserbara. Det enda som var förbjudet under kvällen var att säga eller ens tänka: Det går inte.

Så klistrade vi upp de många idéerna och viljorna på väggen och röstade på det som vi ville gå fram med som medborgarförslag. Det blev Pelarsalen, att utnyttja den nyskapade och väldigt unika miljön till någon form av konstutställning.

Nu gick det inte att skicka in ett medborgarförslag som grupp så jag ensam fick stå för förslaget. Detta sagt för att visa att vi var, och är, många som står bakom.

Förslaget hamnade efter en tid på tidigare kulturhuschefens bord tillsammans med en påminnelse från hans nämnd om att så här stora investeringar hade de naturligtvis inte råd med. Han kom fram till ett nej, vilket också KF så småningom sa (ett medborgarförslag tar plats i hela den demokratiska beslutsprocessen).

x3

 

 

Tänk om

Att kommunen inte tände på förslaget får man leva med, här pratar vi om jätteinvesteringar och mångmiljonbelopp. Det kanske inte ens skulle gå att genomföra, av alla möjliga skäl.

Men att kommunen inte tillsatte en regelrätt och förutsättningslös utredning för att inventera intresse och möjligheter, det var lite surt.

Vad skulle ha hänt om de verkligen hade tillsatt en arbetsgrupp, en samtalsgrupp? Med lokala konstnärer (en i många delar outnyttjad resurs – finns det någon lämpligare grupp i ett sådant här sammanhang?), med lämpligt folk från kommunen, näringsliv, markägare, SJ, Banverket, Trafikverket, med någon ekonom som är haj på extern finansiering. Om de hade satt sig ner och inventerat möjligheter och intresse? Och först därefter sagt nej, eller – tänk om – de hade sagt ja. Tänk om. Tänk om de förutsättningslöst hade diskuterat möjligheten med bara ett förbehåll: Ingen får säga: Det går inte, inte förrän vi har lyft på varje sten.

Då hade det varit lite enklare att se hur Pelarsalen stå där den står, som en outnyttjad resurs, en betongöken. Att blunda för klottret på pelarna och inse att man åtminstone inte är besökare i stan, att man slipper möta Södertälje för första gången med den bilden på näthinnan.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.

1 kommentar till “Tänk om …”

  1. Arne Larsson skriver:

    Jag rör mig i området ganska ofta, och visst är det en fascinerande miljö, men bullrig.

    I artikeln finns några fakta som jag vänder mig emot. Som möjliga medfinansiärer nämns Banverket och SJ. Banverket upphörde som myndighet 2010.

    Och varför skulle SJ ens fundera på att vara med? SJ är ett företag bland många andra (ex.vis MTR, Tågab, Skandinaviska Jernbanor, Transdev) som bedriver persontrafik, men som inte ens kör på de berörda spåren.

    Mest är det ju Stockholmståg som bedriver trafik där åt sin uppdragsgivare SL, samt godsoperatören Green Cargo. Och på gatorna SLs och SLTs bussoperatörer.

    Men jag är kanske för petig …?

Lämna en kommentar