Vargatider – en utsökt årgång med fem rävar och en valp

_DSC0537

Förväntningarna på årets revy laddar luften redan innanför Stadshusets rondelldörr och sprider sig uppför trappan till förminglet och in i Estrads salong. Där de infrias. Med besked. Det här är en av Täljerevyns bästa årgångar.

Inledningen med sin visionära inramning är förtjusande, lekfull och spännande. Ett fräscht grepp av Lasse Karlsson som har skrivit de flesta av talnumren i årets revy.

Gustav Gälsings presentation av de fem revyrävarna slår an en nästan familjär ton för vi, publiken känner dem ju. Och vi VILL känna igen oss i VÅR revy, så vi njuter när arkeologerna vid utgrävningen bakom Gamla Rådhuset får heta Göran och Charlotte. Det revynumret är förresten riktigt vasst i sina stycken – också närhistoriskt.

_DSC0463

Och vi njuter av att djuren på Berget är tillbaka. Tack för det. Dessa underbara karaktärer som gestaltas så fint av rävarna (!). Och SSK. I år får tränaren Mats Waltin en kärleksförklaring som två sensuella vampar (Lotta Köhlin och Åsa Dellham) sätter direkt i krysset. Assist Owe Lidemalm. Ett genialt text-melodigifte!

Scania är förstås med, eller Sania som revyn troget kallar företaget efter kiosken som låg vid Gjuteriporten. Detta får väl anses vara den sista hyllningen till VD:n Martin Lundstedt, en hyllning som förvandlas till sin motsats, eftersom han lämnat Scania för Volvo. Komik på hög nivå serverad av Åsa Dellham, Lotta Köhlin, Hasse Qviström och Owe Lidemalm.

Valpen, Gustav Gälsing, har fått en oväntat framskjuten plats i flocken. Revyrävarna låter honom inte bara hållas utan ta ut svängarna också. Och det är klart. Varför inte använda en sådan begåvning? Vilken valp! Vilken revydebut! Närvaro, plastik, sång… han får till och med göra en egen Karl Gerhardreferens och det gör han med den äran.

_DSC0481

_DSC0130

Vi vet ju att vi kan lita på Täljerevyn och nu får vi också reda på varför P-avgifterna höjts. Dessutom hur man kvalificerar sig för handikapparkering. Där har Lasse Karlsson skruvat till verkligheten flera varv och Gustav Gälsing och Hasse Qviström skräder varken ord eller rörelser där.

Rörelser. Hasse Qviström. Också i årets revy låter han oss njuta av sina otroliga kroppsliga övningar. Min ögonmakeup försvann redan i början av hans halsbrytande åkskola.

Ensemblen sjunger om att de blandar högt och lågt och visst finns det en liten del som är lågt, en del mittemellan men faktiskt mer högt än det brukar vara.

_DSC0208

Framför allt finns det flera allvarliga inslag – välbehövligt i dessa vargatider. Som när tiggerskan ber oss att inte spotta i hennes kopp utan förstå att hon kämpar för sin heder. Åsa Dellham behöver inte sjunga länge, innan man praktiskt taget kan höra håren resa sig på publikens armar. Vilken text! Vilket framförande!

Också andra aktens inledning, som med otroligt vacker stämsång välkomnar världens alla flyende, bjuder på ett laddat varmt allvar. Tyvärr går inte hela texten fram i den vackra men komplexa stämsången. Får man önska stämsång bara i refrängen till sådana viktiga texter framtiden, Herr Kapellmeister Anders” Zibbe” Holst?

_DSC0283

Musikaliskt brukar Täljerevyn ha hög nivå, men frågan är om de inte når ännu högre i år. Musikerna, som ingår i scenografin, är oerhört skickliga, men märks inte så mycket, eftersom de och ensemblen hörs som ett enda eget, härligt sound.

Den här revyn innehåller inte bara tillbakablickar på året som gått. Den har ett längre tidsspann och jag kommer på mig med att fundera över hur framtiden kommer att se tillbaka på våra nuvarande vargatider och hur vi hanterar dem.

_DSC0432

Till och med Leif GW Persson får vara med även om han bara är på gränsen till lokal, men roligt är det i sin enkelhet. Lite riksnytt ska ju finnas med i en lokalrevy och här finns också en god dos rikspolitik med fint bett. Owe Lidemalm som Statsminister och Gustav Gälsing som en söt liten Fridolin. Ett härligt nummer där Torbjörn Westerberg, som lieman tar ut svängarna mycket mer än han brukar.

_DSC0352

Lotta Köhlins Boel Godner har skaffat sig ett dyrbart språkbruk både i samtal med stadsdirektören och med parkeringsvakten. Och Sverigedemokraternas ledar- inklusive bostadsproblem får en rejäl avhyvling.

Men vargen då? Jo vargen i Molstaberg finns med, även om jag tycker att den kunde fått ett något större revir. Också som varg överraskar Torbjörn Westerberg med stora gester och grymma vrål.

_DSC0272

Under hela föreställningen är premiärpubliken med på noterna. Med skratt, visslingar och rop. Ibland klappar vi spontant i takt för att det svänger så och när sista tonen klingat ut har inte slutapplåderna hållit på länge, innan publiken reser sig som en våg från de främre bänkraderna till de bakre.

”I dessa vargatider måste man kunna le”, sjunger ensemblen med Owe Lidemalms ord. Så sant , så sant. Och ler gör vi allihop, när vi går ut från Stadshuset. Vilken Vargatidsrevy! Själv både ler jag och ylar hela vägen hem fast det är molnigt…

Text: Margareta Lithén
Foto: Göran G. Johansson

Täljerevyn 2016 deltagare

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar