Vrider verkligheten i Vargatider

_DSC0074

–Fördelen med att vara satiriker är att vi inte behöver vara sanna, så när året som gått inte bjudit på några jätteskandaler, vrider vi verkligheten ett par varv så att den blir tydligare.

Det Täljerevyns regissör Lasse Karlsson säger låter lovande. Kulturdelen träffar honom under en lunchpaus ett par veckor före premiär. Han är ganska lugn trots att så mycket jobb återstår, men han har ju varit med ett tag, över 20 år som regissör.

– Första gången för mig var 1990, men då var jag med som skådis, 22 år gammal, berättar han, så det är kul att se Gustav Gälsing nu. Känner igen mig i mycket även om han är mycket mer begåvad än jag var.

Som exempel på vriden verklighet ger han revyns nummer om kommunens städavtal för skolorna och vargarna i Mölnbo.

_DSC0266Flera djur

Apropå djur så är Torekällbergets menageri med i år igen efter förra årets sabbatsår och nu berättar de om 1800-talsveckan.

Under vårt besök på Estrad repeterar de koreografi med Linda Kumlin. Det handlar om bilparkering och dess följder. Hela ensemblen jobbar i detta nummer och det är armar åt ett håll och fötter åt ett annat och fram och bak och runt. Och allt med text. Och melodi – i stämmor. Multitasking på hög nivå, alltså.

– Peta gärna individuellt på oss också, uppmanar Åsa Dellham Linda Kumlin. Ibland tror jag att jag gör rätt fast jag gör fel.

–  Jag gör alltid rätt, påstår Hasse Qviström.

En gång till från början, säger Linda Kumlin, men avbryter efter en stund:

–  Ni var för tidiga där. Ta om det sista!

–  Men jag gjorde rätt, försöker Hasse Qviström.

Ja, repetitionsarbetet är både lättsamt och seriöst, med andra ord högst professionellt.

_DSC0051Tidig koreografi

–  I år satsar de mer på koreografi, berättar Linda Kumlin för mig i en paus. Framförallt har jag fått komma in tidigare i repetitionsarbetet och det betyder oerhört mycket.

–  Tidig koreografiträning förbättrar också melodi- och textinlärning. Ju fler sinnen man kan involvera, desto bättre, fyller Anders ”Zibbe” Holst i. Han är som så många år tidigare kapellmästare och jobbar med rejäl bredd i musiken.

– Vi har med såväl örhängen som nyare musik.

Och som vanligt har han arrangerat sångerna i många stämmor, men nytt för året är att han har sjungit in varje stämma, så var och en kan träna hemma på kammaren utöver repetitionerna. Dessutom har alla fått noter, något som Gustav Gälsing studsade inför som ny i ensemblen.

–  Jag blev så imponerad! Inte bara de två sångerskorna, utan alla stod där med noter i hand, minns han från den första sångrepetitionen.

Så sången är en av de stora utmaningarna för honom i det här jobbet. För ett jobb är det, säger han, ett stenhårt jobb.

–  Under föreställningarna sedan kan det se ut som om vi bara är där på scenen och har roligt ihop. Och det har vi förstås, men det ligger ett stenhårt jobb bakom.

_DSC0250

Gustav Gälsing är ju känd för Södertäljepubliken från flera STA-produktioner, främst musikalen ”Cabaret”, där han gjorde konferencieren. Men många har också träffat honom på Torekällberget där han spelar dockteater både nu och då. Numera jobbar han för ”Kultur 365” och hade i somras en mycket rosad husvagnsturné ”Från beredskap till Waterloo” med Sandra  Karlung.

Gustav var faktiskt tillfrågad redan förra året, men då hade han alldeles för mycket att göra inför sin sökning till scenskolan. I år hörde han av sig själv. Och stortrivs.

– Det är skiltkul att jobba med det här gänget. Väldigt utvecklande för mig.

Teater har han mycket erfarenhet av. Inte lika mycket av revy, men från dockteatrandet är han van att växla mellan olika roller.

Och jag har faktiskt spelat alla sju dvärgarna i en uppsättning av Snövit.

 

Gälsing injektion

Lasse Karlsson tycker att Gustav Gälsings medverkan är en bra injektion för ensemblen.

– De skärper liksom till sig lite extra.

Under repetitioner blir det alltid en del dötid. Är det inte skor som ska provas ut i skoaffären, så är det kostymer som ska provspelas. Lena Linnér som är kostymör är på plats för att se hur kostymerna fungerar i agerande, koreografi och scenbyten.

– Du måste dra fram huvan mer!

–  Och Du måste ta på dig mössan.

– Men det har jag ju gjort!

–  Nej, ordentligt. Du ska knyta den också. Har du aldrig sett en barnmössa förut?

Ja, det är mycket att tänka på, t ex hur man blir glitterelegant efter att ha varit kanin eller gris. Lyx som påklädare finns inte i Täljerevyn. Och behöver kaninen nya tänder för att replikerna ska höras bättre? Och fungerar det att ha dubbla kostymer i den sketchen …?

_DSC2637Innan jag lämnar repetitionen pratar jag med Lasse Karlsson om det svåra med att få ironi att fungera.

– Det är en balansgång så att ingen känner sig kränkt utan att alla skrattar i stället. Vi tar ju upp också allvarliga ämnen, som flyktingsituationen. Där gäller det att hålla tungan rätt i mun. Men humorn är en kraft. Att skratta är att gå upp till ytan och andas.

– Som konstnärer kan vi bara välja en humanistisk människosyn. Vi har inga lösningar på svåra frågor, utan vår intention är att öppna upp och förhoppningsvis gjuta mod i folk.

Text: Margareta Lithén
Foto: Göran G. Johansson

 

 

Margareta Lithén kom till Södertälje som fyraåring. Efter Journalisthögskolan jobb på bl a Norrbottens-Kuriren och Sydöstra Sveriges Dagblad, Radio Södertälje och som frilans. Margareta är också sångerska och har framträtt med några visprogram i Södertälje med ganska vid omnejd.

Lämna en kommentar