På torsdag, den 23 februari, sammanträder kultur- och fritidsnämnden igen. Bland frågorna finns kulturskolans nya taxor och en eventuell ny biograf till Södertälje.

Mötet börjar kockan 17 och är öppet för allmänheten. Det hålls denna gång i Hovsjö fritidsgård. Den ligger snett bakom affären i något som ser ut som ett stort och inglasat lusthus. Handlingarna inför mötet är offentliga och kan hämtas här: http://www.sodertalje.se/Kommun-demokrati/Politik-och-paverkan/Namnderna/Kultur_och_fritid/Sammantradeshandlingar/2012-02-23/

Vid nämndmötet kommer kultur- och fritidsförvaltningen att informera om sin utredning av en ny biograf enligt Järfällamodellen i Södertälje.

Vad är det för någonting, Anna Bohman (S), ordförande i kultur- och fritidsnämnden?

– Jo, alla tyckte ju att det var synd att den sista biografen i Södertälje fick stänga, de fick det inte att gå ihop ekonomiskt. Vårt kontor fick då i uppdrag att tillsammans med näringslivskontoret titta på frågan om det skulle gå att på något annat sätt få hit en ny biograf.

– Filmbolaget Euorstar har ju funnits på Estrad en tid, fortsätter Anna Bohman, och de hade hoppats kunna etablera en egen salong i centrum. Men det stupade dels på rätt lokal och på att de hade svårt att få nån ekonomi på sina filmvisningar. Trots att de hade ytterst förmånliga villkor på Estrad. Men de annonserade inte i tidningen, bara på sin hemsida och det räckte inte.

– Jag var för en tid sedan på en konferens om digitala biografer och där fick jag kontakt med folk från Järfälla. De har funnit en lösning, där man visar kommersiell film på kvällstid och på dagtid används salongen av kommunen för dagfilm.

Så det skulle kunna locka ett kommersiellt filmbolag?

– Nja vem som skulle vara intresserad vet jag inte, det kan kanske var en förening. Jag vet heller inte vad förvaltningen har kommit fram till, men de har uppenbarligen börjat sin utredning för de ska informera oss på torsdag om hur det går.

Höjda avgifter

En annan fråga som kommer upp är kulturskolans taxor. Där har förvaltningen föreslagit, vilket Kulturdelen tidigare berättat, en reglering. Det innebär dels en utjämning så att de allra yngsta får betala lite mindre och de äldre betydligt mer. Och det innebär framför allt att de allra flesta av kulturskolans elever får betala tjugo kronor mer i terminsavgift. Detta på grund av minskade anslag.

Kulturförvaltningen har nu föreslagit att nämnden ska gå med på denna förändring, som därefter ska slutligt klubbas av kommunfullmäktige.

Kommer ni i majoriteten (S, V, Mp) att föreslå att nämnden antar förvaltningens förslag?

– Vi vill absolut inte höja några avgifter, utan helst sänka generellt, men med den budget vi har går inte det. Nu har kulturskolan kommit med förslag som förvaltningen ställt sig bakom och höjningen måste enligt deras bedömning till för att kulturskolan ska kunna behållas.

Så ni kommer att tillstyrka?

– Nämnden har ju inte haft sitt möte än och vi kommer säkert att föra ett resonemang. Vi vill på sikt sänka avgifterna.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Hovsjöskolans stora hall. Receptionen/cafeterian till vänster, bokrummet i grönt bakom glasdörrarna till höger. Bilden tagen dagen före den officiella öppningen av skolan.

Den gamla Hovsjöskolan hade ett kombinerat folk- och skolbibliotek. I den nya har folkbiblioteksdelen tagits bort. För att den skulle bli för dyr. För att det aktuella rummet ligger fel i byggnaden och för att, som bibliotekschefen Anja Dahlstedt säger: Vi vill gärna ha folkbibliotek i alla stadsdelar, och det är svårt att motivera att just Hovsjö skulle prioriteras.

Nya Hovsjöskolan är färdig, eleverna har flyttat in och undervisningen är i full gång. Skolan är byggd enligt den så kallade Södertäljemodellen, där väggarna är få och de som finns företrädesvis är genomskinliga. Alla ska kunna se alla, med andra ord.

Navet är den stora gemensamma ytan mitt i byggnaden. Där cirkulerar elever och lärare i en strid ström. Där finns också biblioteket. Ett sådant kombinerat folk- och skolbibliotek, var också planerat. I investeringsbudgeten för nybygget fanns det med, av biblioteksutredaren Olar Skinnars uppskattat till två miljoner, baserat på ett antagande om antalet böcker plus inventarier som datorer och möbler.

Vill satsa rätt

Bibliotekschefen Anja Dahlstedt

Att det inte blev ett kombinerat bibliotek, där också allmänheten skulle kunna långa böcker har följande bakgrund, berättar Anja Dahlstedt:

– Kultur- och fritidsnämnden ansvarar för driften av kommunens folkbibliotek, medan utbildningsnämnden ansvarar för driften av kommunens skolbibliotek. Från och med halvårsskiftet 2011 ska alla elever enligt skollagen ha tillgång till skolbibliotek. Eftersom få skolor i Södertälje numera har bibliotek blir konsekvensen att varje rektor måste bygga upp et sådant genom att prioritera om sina befintliga resurser.

– Biblioteket i gamla Hovsjöskolan fungerade uteslutande som ett skolbibliotek trots att det på pappret var ett kombinerat folk- och skolbibliotek. Antalet besökare från allmänheten kunde under en vecka räknas på en hands fingrar. Hela biblioteket finansierades av kultur- och fritidsnämndens anslag.

Varit med och planerat

– Kultur och fritid har deltagit i projekteringen inför bygget av nya Hovsjöskolan, fortsätter Anja Dahlstedt, men våra önskemål och krav för att kunna bedriva bra folkbiblioteksverksamhet hörsammades inte. Bland annat vad gäller bibliotekets placering i skolbyggnaden. Men det har också funnits önskemål från skolans håll om använda biblioteksresursen på ett sätt som inte skulle ha varit förenligt med folkbiblioteksverksamhet. De ville att bibliotekets böcker skulle vara en del av det öppna torget i mitten av skolan, att det under skoldagarna skulle flyta ut utanför bibliotekslokalen. Det låter som en fin idé, men är mycket svårt att praktiskt förena med en folkbiblioteksverksamhet där det krävs att vi vet var böcker håller hus och där det är mycket viktigt att alla lån verkligen registreras. Man hade också förlagt bemanningen av bibliotekslokalen till receptionen/cafeterian vilket vi inte tyckte var en godtagbar lösning.

– Kultur och fritids gör därför bedömningen att bibliotekslokalen i Hovsjöskolan är mycket väl lämpad som skolbibliotek, men inte som folkbibliotek. Eftersom alla skolor behöver se över, och i många fall bygga upp, en skolbiblioteksverksamhet, är det en viktig principiell fråga att skolbiblioteken finansieras av utbildningsnämnden.

– Till saken hör också, fortsätter Anja Dahlstedt, att Kultur och fritid har haft ständigt minskade ramar under ett antal år och att Luna kulturhus 2010 fick en nästan tioprocentig minskning av sitt anslag. Detta talade för att avstå från att återuppbygga folkbiblioteket i Hovsjö, vilket skulle ha fått stora konsekvenser på verksamheten på Stadsbiblioteket i Luna, som redan är hårt ansatt av besparingar. Eftersom Kultur- och fritidsnämndens uppdrag inom den kommunala biblioteksstrukturen är att driva folkbibliotek är det inte försvarbart att prioritera att driva ett skolbibliotek i Hovsjö framför folkbiblioteksverksamheten i Luna.

Önskar fler filialer

Anja Dahlstedt skulle allra helst önska att det kunde finnas biblioteksfilialer i alla stadsdelar.

– Men skulle vi ha pengar för att driva bara en filial i en stadsdel, som till exempel i Hovsjö, ja då skulle vi hellre lägga de pengarna på att återuppta en bokbussverksamhet som skulle kunna nå alla stadsdelar.

En bokbuss är också en av de saker som den pågående biblioteksutredningen tittar på.

– Med kommundelsbiblioteken i Hölö, Järna, Mölnbo och Enhörna är situationen annorlunda, berättar också Anja Dahlstedt. Dem driver Kultur- och fritidskontoret på uppdrag av respektive kommundelsnämnd. Över kommundelsbiblioteken har Kultur- och fritidsnämnden ingen inverkan rörande pengar eller verksamhet.

Bokrum

Nu har Hovsjöskolan ett rum med böcker och i den nya skollagens mening är alla krav därmed uppfyllda. Lagen säger nämligen ingenting om bemanningen, det räcker att tillhandahålla ett rum och att förse det med medier, som böcker och datorer.

Att anställa en bibliotekarie till Hovsjöskolan finns det heller inga planer på. Det berättar rektor Tom Hagman, som för egen del hade hoppats på ett kombinerat folk- och skolbibliotek. Nu bidde det inte så, utan i stället ett rum som lärarna visserligen kan gå till med sina klasser men som i övrigt hålls stängt. Men böcker ska det finnas, och nyinköp ska göras, hur många sådana som ryms i skolans budget går inte att säga än, säger Tom Hagman.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Georgio Sezgin och Guy Ndikuriyo tillhör de flitiga boklånarna på Wasaskolan.

– Jag tycker om att läsa, säger Guy Ndikuriyo på Wasaskolan.

Han befinner sig tillsammans med Georgio Sezgin mellan ett par av hyllorna i biblioteket och letar bland titlarna. Helst ska det vara en bok som ser spännande ut för att han ska låna den.

– Jag tycker också om böcker, säger Georgio, man lär sig en massa nya ord.

Boken om Zlatan har Guy Ndikuriyo och Georgio Sezgin just läst båda två.

– Den var både bra och intressant, säger Guy.

– Och man fick veta mycket om hela hans liv i detalj, säger Georgio, vi som har läst den har pratat en del om den.

Schemalagt

De båda killarna går i nian och har just idag, när Kulturdelen är på besök, en timme schemalagd bibliotekstid.

– Ja, så har vi bestämt att ha det här på Wasa, säger Raili Vieru.

Hon är biblioteksassistent och har byggt upp ett nytt bibliotek från grunden med resterna av vad som blev kvar sen Bårstaskolan las ner och med nyinköp. Många nyinköp. Mellan 1 500 och 2 000 titlar om året fyller Raili Vieru på med, klassuppsättningar av engelska böcker och skönlitteratur, en del av titlarna på både arabiska och svenska. Många lättlästa.

Oftast är det rätt fullt inne i biblioteket, av klasser på de schemalagda tiderna och i övrigt av elever som vill låna, berättar Raili Vieru.

Tvång har hjälpt

Raili Vieru själv kom också från Bårstaskolan med uppgift att rusta biblioteket i Wasaskolan som då låg i malpåse och att utveckla det.

Hon jobbar heltid på biblioteket och håller öppet varje dag från åtta till två, tre. Alla klasser har alltså fasta och schemalagda tider där och då är det stängt för övriga. Eleverna botaniserar tillsammans med sina lärare och med benäget bistånd av Raili Vieru, som föreslår titlar och visar nya böcker.

– Jag har till och med tvingat några högstadieelever. Läs den här, har jag sagt och så kommer du tillbaka när du har gjort det så ska vi prata om boken. Och det har funkat, när första boken är läst fortsätter de med nästa. Det är sådana upplevelser man lever länge på.

Tillgång

Helst skulle hon vilja ha bokprat ute i klasserna också men det hinner hon inte med. Sagostunder däremot och läsläsning för lågstadiet några timmar i veckan.

Lärarna vänder sig också till henne när de vill ha hjälp med böcker på något särskilt tema och om hon inte har något passande på Wasa så skickar hon efter från Luna.

– Vi har ett gott samarbete, lärarna och jag, säger hon.

– Dessutom har vi har samma utlåningssystem här som Luna och det gör att man kan låna på ett av ställena och lämna tillbaka på det andra och det är lätt att lägga beställningar.

Bland böckerna är just Lasse-Majaböckerna bland de populäraste, förutom Zlatan då. Likaså böcker om Riddarpojken Tam.

– Många läser mycket, särskilt låg- och mellanstadiet, där läsningen är en självklar del av undervisningen. De lånar otroligt mycket.

Bokinköpen bestäms av en bokgrupp där flera lärare ingår. De har nu bestämt att också satsa mer på faktaböcker.

– Det behövs nya, och moderna. Om länder och historia särskilt.

Bibliotek är grunden

Bokinköpen ser rektor Lasse Fröidstedt inte som en belastning för skolans budget.

– Nej, en skola måste ha ett fungerande bibliotek. Det är något av en grundinstitution, säger Lasse Fröidstedt.

– Det ska vara ett bibliotek med mycket skönlitteratur och det ska vara bemannat av bibliotekspersonal. Särskilt på en skola som vår med många elever med utländsk bakgrund. Av flera skäl. För det första ska skolan erbjuda den läsning som kanske inte hemmen kan uppmuntra. I många hem talas ett annat modersmål och därmed behöver skolan duscha eleverna med det svenska språket. De ska också ha möjlighet att ta med sig böcker hem, vilket i sig kan sprida ringar på vattnet. Vi jobbar mycket med svenska språket och vi har bestämt oss för att fullkomligt överösa våra elever med språk. På alla möjliga sätt.

Nya lokaler

Wasaskolan ligger i Geneta. Sen 2010 omfattar den elever från förskolan till och med nian. För tre år sedan byggdes den om och till och då skapades också den lokal som skulle bli biblioteket, i direkt anslutning till den stora och ljusa entréhallen. Det består av dels bokdelen och dels mediateket med datorer för informationssökning. Skapandet skedde samtidigt som Bårstaskolan lades ner och i det sammanhanget ärvdes mycket av biblioteksböckerna, många av dem var gamla och måste makuleras.

– Vi har försökt bygga upp ett bra bibliotek, fortsätter Lasse Fröidstedt, vi köper böcker, moderna böcker. Jag har ingen fast summa för medieinköp, vår totala budget beror på antalet elever, men jag lägger in så mycket jag över huvud taget kan. Jag ser det som en prioriteringsfråga och där har jag hela personalen med mig. Vi diskuterade bibliotekets funktion noga innan vi bestämde oss för att satsa på det.

Varför är det då viktigt att läsa?

– När jag jobbade som lärare, byggde jag i princip all min undervisning på skönlitterära texter. Att läsa en skönlitterär text är som att gå i möte med en eller flera människor och träna sig i att leva sig in i hur andra människor tänker, utan att möta dem öga mot öga. Det ger en större förmåga att sätta sig in i andras liv. Läsandet ger också förebilder till hur man ska skriva.

Satsar på läsningen

I ett av hörnen i Wasabiblioteket, som är ett renodlat skolbibliotek och inte kombinerat som folkbibliotek, sitter Mikhael Mikalides med en elev framför en uppslagen bok. Läsningen är för honom a och o i undervisningen och hans elever får läsläxa varje dag.

– En del av dem är ju inte särskilt skolmotiverade och gör kanske inte så många knop på andra lektioner. Men de kan läsa och kan formulera sig.

Något han själv menar är nyckeln till att klara sig.

– Det ska jag säga, poängterar han, att ska man bara satsa på en enda sak under din skoltid så ska det vara att läsa.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Avgifterna höjs. Lokaler sägs upp. Det är några av effekterna när nu också Kulturskolan drabbas av nedskärningar.

– Det är en smärtsam historia, suckar Kulturskolans kulturskolechef Ola Bjerding.

På pappret ser det ut som om Kulturskolan ändå har kommit relativt lindrigt undan, med besparingskrav på 73 000 i år till 16,6 miljoner. I själva verket skulle de ha behövt 17,2 miljoner för att kunna vidmakthålla sin verksamhet på samma nivå som nu*). I stället måste de skära ner sina utgifter motsvarande den uteblivna höjningen.

– Det här känns verkligen inte kul, säger kulturskolechef Ola Bjerding, och syftar då först och främst på avgifterna han ser sig tvungen föreslå en höjning av.

– Jag är så avundsjuk på mina kolleger i Botkyrka, Där har de halverat avgifterna. Kulturskolan är viktig och man ska sänka tröskeln för att göra den mer tillgänglig för fler

Den höjning Ola Bjerding ändå har blivit tvungen att föreslå innebär för de allra flesta av kulturskolans elever en tjuga mer per termin, en höjning från 880 till 900 kronor. Därutöver måste de vara beredda att betala för noter, i de fall de inte själva kan hitta dem på nätet och spela efter skärm eller skriva ut hemma. Den som inte har någon dator eller skrivare får betala för sina kopior på Kulturskolan, någon femtilapp per termin kan det röra sig om som mest, tror Ola Bjerding.

Någon höjning av instrumenthyran är inte aktuell.

– Det vi föreslår är svidande nog, konstaterar han.

Kulturskolechef Ola Bjerding är kritisk.

Inte klart än

Men om det verkligen blir en höjning är inte klart än. För när det gäller taxor och avgifter är det kommunstyrelsen som beslutar. Ordföranden i kommunstyrelsen är Boel Godner (S), som tidigare till Kulturdelen har avslöjat att hennes hjärtebarn är just Kulturskolan. I det sammanhanget påpekade hon att en stor del av Södertäljes barn omfattas av den så kallade barnfattigdomen vilket alltså gör det ännu viktigare att verka för en mer tillgänglig kulturskola, helst genom att flytta ut den i skolan eller till och med till kommundelarna, sa hon.

Ola Bjerdings förslag till avgiftshöjning ska nu först och främst klubbas på nästa möte med kultur- och fritidsnämnden den 23 februari. I nämndens är Anna Bohman (S) ordförande. Hon säger sig också vilja slåss för Kulturskolan. Om nämnden väljer att ställa sig bakom Ola Bjerdings avgiftsförslag kommer ärendet således att tas upp för beslut i kommunstyrelsen.

Mot sin vilja

– Jag vill inte höja några avgifter, betonar Ola Bjerding, men jag ser mig ingen levandes råd att klara våra åtaganden på annat sätt. Alternativet att säga upp personal finns inte. Inom skolans olika områden hänger varje del ihop med de övriga och om vi tar bort ett ämne så slår det kvarvarande ämnen. Ska vi skära i personalkostnaderna så får vi i stället kapa bort en hel ämnesgrupp, som konst eller dans, kanske återgå till att bli en renodlad musikskola igen, och det vore att avveckla hela vår ambitionsnivå

Säger upp lokaler

Ola Bjerding säger nu också upp en del av Kulturskolans lokaler.

–Ja vi får släppa en del till Wendela Hebbegymnasiet som vi är grannar med. Förhandlingar med utbildningsförvaltningen pågår just nu om vem av oss som äger de olika kvadratmetrarna. Eftersom vi nu blir fler som ska samsas om mindre utrymme blir det svårare för lärarna att välja tider för sin undervisning. Det drabbar särskilt de lärare som är halvtidsanställda och arbetar med annat på andra halvan.

Mindre till personalen

Idag är knappt 1 700 elever inskrivna i Kulturskolan, som erbjuder kurser i musik, bild, dans, teater, film, video och animering samt möjlighet att medverka i ensembler, orkestrar, körer och kulturprojekt av olika slag.

– Därutöver träffar vi ungefär 1 200 elever varje vecka, ute på skolor och fritidsgårdar i olika samverkansprojekt.

Kulturskolan sysselsätter ca 50 personer.

För dem har resurserna för personalutbildning och kompetensutveckling behövts halveras jämfört med föregående år.

– Det är inte alls bra och hur det ska lösas är en nöt som återstår att knäcka. Det som återstår är att försöka hitta externa medel. Mer och mer av min tid kommer att gå åt till just att söka medel, och det drabbar förstås min arbetsledande roll. Vi har väldigt bra personal, många med lång erfarenhet och andra lite nyare som vågar tänka annorlunda, det är en väldigt väl fungerande kombination som jag tror det skulle vara farligt att börja riva i. Förr eller senare blir vi förstås tvungna om politikerna inte vaktar sin kulturskola.

Säger Ola Bjerding och riktar en fråga till politikerna:

– Jag vill veta var den politiska viljan finns. Vad vill ni egentligen med kulturskolan?

Som det är nu håller vi på att banta ihjäl en fin kulturskola.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

*) I fjol fick Kulturskolan 16, 7 miljoner kronor (16 673 000) att röra sig med.

I år 16,6 miljoner (16 600 000).

I själva verket skulle de behöva ett påslag på en halv miljon på fjolårets summa. Detta för att klara de avtalsbundna förväntade löneökningarna för personalstyrkan om cirka 50 personer. Plus 250 000 för de ökade elkostnader som Telge Energi har aviserat. Totalt alltså 16 673 000 + 500 000 + 250 000 = 17 423 000 kronor, eller 17,4 miljoner lite drygt. Detta bara för att behålla samma nivå på sin verksamhet som i fjol och utan något som helst utrymme för utveckling som medför kostnader.

Christoffer Sederström som Bisittaren i Södertälje Teateramatörers pjäs Historien om Oliver. Utomhusteater på Torekällberget sommaren 2008.

Tycker du om att skriva? Har du rent av en berättelse i bakhuvudet som bara väntar på rätt tillfälle att fästas på pränt? Ta då fram pennan, ladda datorn, spetsa skrivfjädern … använd vilka verktyg du vill när du deltar i Kulturdelens skrivartävling. Din berättelse får handla om precis vad som helst, men du själv ska ha Södertäljeanknytning för att få delta. Du får skriva poesi, prosa, dramatik, sångtexter. Deckare, lovsånger, naturlyrik, relationsdramer, vad som helst. Dock högst tio A4-sidor, 14 p textstorlek och 1,5 radavstånd. Om du skriver för hand kan du dubbla antalet sidor.

Din text skickar du antingen med vanlig post till Kulturdelen (se adress nedan) och då ska du inte avslöja ditt namn, utan hitta på en signatur. Till brevet du skickar in bifogar du ett kuvert och på det skriver du dels din signatur och dels namnet på din tävlingstext. Inuti det kuvertet stoppar du ett papper där du berättar vem som döljer sig bakom signaturen. Detta för att vi i juryn ska läsa texterna utan att färgas av att vi kanske känner författaren.

Digitala texter skickas till goran@pontonmedia.se. Mottagaren är inte med i juryn och har gått ed på att inte avslöja avsändaren. Även här gör du allt för att inte avslöja ditt namn. Skriv ”tävlingen” på meddelanderaden i ditt mejl samt en signatur i stället för författarnamnet på ditt tävlingsbidrag. Skicka därefter ett nytt mejl där du avslöjar din identitet.

Juryn består av Ingrid Sjökvist, chefredaktör på Kulturdelen, bibliotekarie Anders Johnsson och frilansjournalisten med mera Margareta Lithén.

Tre vinnare utses. Förutom den ära som en första-, andra- eller tredjeplats innebär kommer vinnarnas bidrag att publiceras i Kulturdelen och kan alltså avnjutas i hela världen, av dem som kan svenska, förstås. Vid prisutdelningen den 18 april klockan 18 i Café Blå i Lunabiblioteket kommer texterna att läsas upp för publik. Bland övriga priser kan nämnas: bokpaket, en gratis ateljéfotografering, fribiljetter och andra överraskningar i kulturens tecken. Juryn förbehåller sig rätten att inte utse någon vinnare alls, eller färre än tre, om den anser att de insända bidragen inte håller måttet för att kunna premieras.

Vi hoppas också så småningom kunna binda ihop de bästa texterna i en bok.

Vi vill ha alla bidrag senast den 15 mars, klockan 24.00.

Bidrag postas till:

Kulturdelen

Västra Kanalgatan 23

151 71 Södertälje

Märk kuvertet ”Skrivartävling”.

Lycka till!

Kulturdelen.nu

PS. Medarbetare i Kulturdelen får inte delta i tävlingen.

Frågor besvaras av redaktionen, www.kontakt@kulturdelen.nu.

Medarrangörer: Tusculum förlag m fl.

Den girige Fejgin från Södertälje Teateramatörers uppsättning Historien om Oliver på Torekällberget 2008. Kommer STA någonsin att kunna spela sommarteater om de får sina anslag nedskurna?

Det kommunala stödet till föreningar och studieförbund har i år minskats med 450 000 till 25,3 miljoner kronor. Det politiska beslutet om hur minskningen ska fördelas fattas inom loppet av någon månad, tror kultur- och fritidschefen Staffan Jonsson.

Många av både föreningarna och studieförbunden i Södertälje bedriver verksamhet som har med kultur att göra. De har varje år fått bidrag från kommunen för att kunna fortsätta med det. Det ska de även få i fortsättningen, speciellt till den del av verksamheten som riktar sig mot barn och ungdomar, eftersom den enligt politikerna ska prioriteras. Men i övrigt får de räkna med mindre pengar, förutom att en handläggartjänst för bidragen nu tas bort.

–  Det är femte året i rad vi drabbas av budgetnedskärningar, säger kultur- och fritidschef Staffan Jonsson, det är ur hans budget föreningspengarna ska tas.

– Alla kulturområden drabbas, utom fritidsgårdarna. Vi driver åtta stycken, inklusive den som ligger under Telge Hovsjö i Hovsjö. De får inga inskränkningar 2012.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

I år kommer kultur- och fritidsnämnden ur sin budget att  fördela 25 228 000 kronor till föreningsbidrag och volontärverksamhet. Det är 450 000 mindre än i fjol.

Du ser ju ut som en poet. Så sa kompisarna i Södertäljes baseball-lag, som februari månads poet, Magnus Holmqvist, en gång i tiden ingick i. Och därmed hade han fått sitt smeknamn. Att han dessutom gjorde skäl för namnet hade de ingen aning om.

Magnus Holmqvist känns bekant för väldigt många, det är han som är biljettförsäljare i Luna Kulturhus och ibland på Estrad.

– Kommunens enda, påpekar han.

Och visst skriver han poesi, fragment som han samlar i sin anteckningsbok, eller hemma på datorn och då och då tar sig för att samla till något längre. Dessutom teaterpjäser och filmmanus. Och sångtexter. Han var några år basist i kompisbandet Gubbsaft (som under namnet Mr Sap gjorde ett enda framträdande och det på gamla Hornet, innan det las ner) och en del av sångtexterna var hans.

Skådis

Magnus Holmqvist är utbildad förskollärare och har i många år arbetat som fritidspedagog på Lillhagaskolan i Nykvarn. Där både skrev och spelade han teater med barnen, likaså på STA, Södertälje Teateramatörer, där han dels själv var med i en grupp och dels ledde två stycken. Han har skrivit flera av pjäserna till Den Sagolika Stigen i Kusens Backe, där teateramatörerna bjuder de yngsta skolbarnen på utomhusspänning varje vår.

Magnus Holmqvist som Skrivaren till vänster. Till höger Tor Hårdén som Karl Knutsson Bonde i STA:s uppsättning Telgehus 1998.

Han spelade Karl Knutsson Bondes skrivare i STA:s sommarteater Telgehus 1998.

– Många har sagt att jag liknar Per Oscarsson och jag gjorde den där skrivaren som ett mellanting mellan honom och en fågelholk. Det senare fick bli utseendet och Per Oscarsson fick stå för manéret.

När han gestaltade spöket lord Canterville i Oscar Wildes Spöket på Canterville skrev Södertäljeposten: När får vi se Magnus Holmqvist spela Romeo eller Hamlet?

Mörk botten

Än har det inte blivit av, men Magnus Holmqvist har varit intresserad av dramatik ända sen han provade på genren under sin utbildning. Numera är det mest film han brinner för. Han har lett filmläger för ungdomar och han har på alldeles eget bevåg gjort en egen spelfilm, den enda hittills för vuxen publik.

Den handlar om självmord och idén fick Magnus Holmqvist sedan hans fru hade börjat släktforska och då upptäckte att en släkting dränkt sig i kanalen. Sökte döden gemensamt löd rubriken i LT, de var två tjejer som vadade ut tillsammans i djupet utan tanke på att komma tillbaka. Och tidningsrubriken tillsammans med andra handlingar i ärendet fick bli filmens stomme. Den är nu fyra år gammal och har spelats på både Sagateatern och kommunens kulturnatt, och Magnus Holmqvist hoppas så småningom kunna visa den på filmfestivalen.

Självmord är ett ämne som har fascinerat honom länge.

– Jag vet faktiskt inte varför. En av mina favoriter är Stig Dagerman och han tog ju livet av sig, kanske var det så det började.

En av de pjäser Magnus Holmqvist satte upp på Lillhagaskolan hade just det temat, kopplat till mobbning, och det fick rektorn att undra om det var så lämpligt, innan han gav honom fria händer.

Poesi

Poesin har funnits med hela tiden, även om publiceringen här i Kulturdelen är debut.

– Så fort jag kunde läsa började jag skriva, berättar Magnus Holmqvist.

– I gymnasiet hade jag som mål att vid varje prov svara på alla frågor, även dem jag inte kunde svaret på. Då hittade jag på i stället och det blev liksom klassens fredagsnöje när läraren läste upp mina knasiga provsvar.

– I många år blev det sångtexter och den rytmen har jag tagit med mig. Jag gillar Dag Vag och deras rytm, kombinerad med humorn och samhällskritiken. Så skulle jag vilja skriva en dag, en rätt galen humor ska det vara. Andra idoler är Tage Danielssons eller Galenskaparnas Claes Eriksson, med sina till synes enkelt förpackade klurigheter med både djup och bredd och med ordvändningar som förstärker innehållet.

Det mesta av Magnus Holmqvists egen produktion återstår än så länge. Hemma i byrålådan ligger dikter, delar av större helheter, sångtexter, revynummer, manus av olika slag.

– Mycket är påbörjat. Jag är rätt långsam av mig.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Nu ska vi

Nu ska vi gå in i det varma rummet och därmed basta

Nu ska vi äta makaroner och därmed pasta

Nu ska vi sluta äta och därmed fasta

Nu ska vi fylla bilen och därmed lasta

Nu ska vi skrika och därmed gasta

Nu ska vi skynda oss och därmed hasta

Nu ska vi gå ut med hunden och därmed rasta

Nu ska vi fläta håret och därmed rasta

Nu ska vi slänga och därmed kasta

Nu ska vi rata och därmed förkasta

Nu ska vi ta med oss huvudbonaden och därmed basker

Nu ska vi vara här och där med

Nu ska vi vara glada

Haha

Nu ska vi vara

Låt mig vara …

I krig och fredag

Du sa att jag skulle lämna dig i fred

Men nu är det krig

Av Magnus Holmqvist

Teater Sláva på Stora Torget under Kulturnatten 2011. Den sista kulturnatten?

Valborgsfirande vid Maren. Kringelfestivalen. Kulturnatten. Inget av det blir av i år. Det blir effekten av de nedskärningar som kultur- och fritidsnämnden har drabbats av. Det berättar kulturhuschefen Anders Lerner. Inte heller kommer Pretzeltown att kunna räkna med pengar ur kommunens kassa.

Anders Lerner har i år fått knappt 37 miljoner till sitt förfogande, 36 i fjol. De ska räcka till all verksamhet i Luna kulturhus; bibliotek, konsthall och Nova, till all programverksamhet på Estrad och till de stora utåtriktade evenemangen. På inkomstsidan finns entréavgifter och hyror för konferenser på Estrad till exempel.

På pappret ser det ut som om kulturförvaltningen har fått mer pengar i år. I själva verket skulle de, för att klara samma nivå på sina verksamheter som idag, behöva ett tillskott på fjolårets pott med 3,5 procent, eller 1,3 miljoner mer. Bara för att täcka löne- och kostnadsökningar. Och då finns inte ekonomiskt utrymme för någon som helst utveckling.

– Ska man hämta hem de här besparingarna på kort sikt är det bara de rörliga medlen man kan göra nåt åt, konstaterar Anders Lerner, på lite längre sikt blir det tal om att se över sådant som hyreskontrakt och anställningar.

Bibblan

Vi tar effekterna bit för bit:

Biblioteket måste strypa sina inköp av böcker och tidningar. Hur mycket mindre de kan handla för beror bland annat på hur mycket e-boksutlåningen ökar. För varje e-bok måste biblioteket nämligen betala 18 kronor (till E-lib, ett företag som drivs av de stora förlagen), så den nymodigheten är dyr. Och att avgiftsbelägga bibliotekslån överhuvud taget, som en del andra kommuner har gjort, är något Södertäljepolitikerna inte vill. Inte Anders Lerner heller.

– Det vore det dummaste man kunde göra om man vill ha ett folkbibliotek, säger han.

Något totalt inköpsförbud blir det emellertid inte, då drar Kulturrådet in sitt stöd.

Inga program

Några program på Luna i höst blir det inte heller, inga författarbesök eller föredrag i Café Blå eller någon annanstans i kulturhuset. Till dem finns för närvarande inga pengar.

För Kulturnatten avsattes i fjol 100 000 kronor. De finns inte längre och den mångåriga traditionen med kulturnatten ser ut att nu vara bruten. Om finansieringen inte kan lösas på något vis.

Samma sak med Valborgsfirandet vid Maren. Till det har kulturförvaltningen hittills bidragit med personal och teknik, delvis bekostat genom sponsring av Telge, som nu har meddelat att de inte är med 2012.

Pretzeltown, ungdomsmusikfestivalen i stadsparken, har hittills också delfinansierats av kulturförvaltningen, även här genom sponsring från Telge, och något år med en del trygghetsrådspengar. Nu är det slut med det.

– Jag bedömer också att det är små möjligheter att genomföra Kringelfestivalen, suckar Anders Lerner.

– Om vi inte hittar nån utväg inom den närmaste veckan måste vi ställa in den.

– Diskussioner pågår. Med politiker och med Telge.

Så ni går till stadshuset och säger snälla, snälla och likadant till Telge.

– Nja, vi kanske inte uttrycker oss precis så. Men vi pekar på konsekvenserna av minskad budget. Och på sambandet mellan sponsring och kommunala medel. För ju tunnare kommunal grundfinansiering desto svårare att intressera externa sponsorer.

Konsthallen

Tillbaks till Luna:

Konsthallen har visserligen fått riktade pengar, men det är för att över huvud taget kunna vara kvar. Utställningsbudgeten har minskat.

– Med runt 25 procent. Vi får sikta in oss på färre eller en annan typ av utställningar, som kräver mindre försäkringskostnader, transport- och inlåningskostnader.

Slutligen Nova, som riktar sig främst till ungdomar: Anders Lerner hade planerat för och hoppats kunna hålla öppet ännu mer än idag, och för det skulle det behövas mer personal. Men det blir inget med det heller, kanske måste de till och med minska öppettiderna, likaså sin programverksamhet.

Märks i höst

Alla de här förändringarna kommer inte att märkas i sin fulla kraft förrän till hösten, många av vårens program har bokats i god tid, och de kan inte ställas in. Men till några nya program finns inga pengar och de kommer att kunna genomföras enbart om de finansieras på annat sätt än med kommunala medel. Det betyder bland annat att det blir väldigt svårt att planera.

– Ja, precis så är det.

Blir din roll att leta sponsorer eller finns det nån särskilt avsatt person för det?

– Nej, det är allas uppgift att arbeta med extern finansiering och samverkan.

Det låter ju som om den kapaciteten skulle behöva förstärkas. Finns det medel till det?

– Nej, det får ingå i våra arbetsuppgifter.

Estrad

Så över till Estrad: För stadsscenen finns ett politiskt beslut att scenen ska erbjudas som ”arena för produktioner, gästspel och konferenser”.

– Uppenbarligen är den politiska viljan inte att vi ska utveckla vår egen verksamhet på Estrad. Om vi har en lägre summa att boka program för och ett högre intäktskrav så blir vi mer beroende av inhyrningar. Och därmed mer utlämnade till det som andra skulle vilja göra här än att vi kan välja själva. Det blir färre program, svårare att hantera barn- och ungdomsprogram, vilka oftast ger lägre intäkter, bland annat för att många av dem riktar sig till en mindre publik. Vill man bedriva barn och ungdomskultur, måste man vara beredd att ta kostnaderna för det.

Får inte marknadsföra

Estrad är en mycket nyttjad scen, för framträdanden, konferenser och möten av olika slag. Under fyra månader i fjol genomfördes inte mindre än 200 enskilda programpunkter, berättar Anders Lerner.

Då får ni väl marknadsföra scenen ännu mer som en konferensanläggning och ta bra betalt så det räcker till programmen?

– Nej, det kan vi inte, det får vi inte. Av konkurrensskäl. Och själva poängen med stadshuset var att det skulle vara en kombination av kulturhus och administrativ byggnad.

Här är det lugnt

För K 365, kulturverksamheten för äldre, som kultursekreterare Lars Ahlin håller igång, ser det ljusare ut, de får behålla sin budgetnivå och har till och med fått extra bidrag från Kulturrådet för att utveckla nya arbetsformer. Kultur i skola och Kultur i förskola, som samfinansieras med utbildningskontoret, ser också ut att kunna ligga kvar med sina verksamheter, motsvarande dagens nivå.

Bita i det sura äpplet

Den här situationen verkar ju inte så kul?

– Nej, det är klart jag skulle önska att läget vore annorlunda. Men det är som det är, just nu. Och vi är inte ensamma. Alla förvaltningar har fått mindre, utom skolan. Nu har vi två val: Antingen gräver vi ner oss och tycker synd om oss eller så försöker vi göra det bästa av situationen. Min uppgift som tjänsteman är att anta utmaningen och att försöka påverka de politiska besluten genom att påpeka konsekvenserna. Det måste vara vår stora uppgift, att trots det ekonomiska läget, göra Södertälje till en stad värd att leva i, där kulturens kanske viktigaste uppgift är att vara perspektivgivare, ett verktyg som kan öppna vägar, att överhuvud taget ge bilder av andra möjliga liv, och bidra till språk- och samhällsutvecklingen. Och där är biblioteket en extremt viktig resurs.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

I fjol låg budgeten för Luna kulturhus på 30 732 000. I år på 30 986 000.

I fjol låg budgeten för stadsscenen och programverksamheten på 5 740 000 kronor. I år 5 807 000.

Det vill säga i fjol hade hela kulturförvaltningen 36 472 000 till sitt förfogande. I år 36 793 000.

Det ser ut som en höjning, men är i praktiken en sänkning. För att klara kostnads- och löneökningar skulle en höjning om 3,5 procent av fjolårets pott behövas, det vill säga ett påslag på fjolårets budget med 1 277 000 kronor. Vilket skulle ge en budget i år på (36 793 000 + 1 277 000) 38 070 000 kronor. Att jämföra med tilldelade 36 793 000.

Typisk kulturarbetare.

Kära läsare,

I hela mitt liv har jag känt mig förvirrad när någon har försökt tränga in mig i en grupp och därmed gett mig gruppens egenskaper. Vem pratar dom om, har jag tänkt. Inte känner jag igen mig, fast de yttre betingelserna stämmer. Jag är svensk, det går inte att förneka, men att jag skulle vara särkilt stel eller granskogsbältes-supig vill jag inte gärna stå vid. Jag är kvinna, inget tvivel om den saken. Men när jag hör sånt som ”Typiskt kvinnor” eller ”Ni kvinnor gör ju så”, ja då undrar jag vem som avses. Och just när det gäller gruppomdömen om kvinnor känner jag varken igen mig själv eller någon annan av mina medsystrar, men det är en historia i sig.

Eller för att nu ta min landskapliga härkomst. Jag skorrar förvisso på r:en, men särskilt dryg känner jag mig inte. Och stått med fötterna långt ner i den skånska myllan har jag faktiskt bara gjort en gång och det var för att få känna den sippra upp mellan tårna. Nej, snarare har jag slitit skosulor på kokande malmöitiska asfalttrottoarer.

Samma känsla av att ha blivit koföst dök upp medan jag följt författaren och journalisten Bengt Ohlsson och den debatt han lyckats dra igång i DN, där det ena inlägget efter det andra både har varit intressant och stämt till eftertanke. Han tycker sig ha tagit ett jättekliv rakt ut i kylan genom att förklara sig numera så självständig att han kunnat frigöra sig från den grupp han tidigare tillhört, nämligen vänstern, och dess enligt honom cementerade värderingar. En grupp som han menar gör anspråk på nån sorts kulturmonopol där varje medlem krampaktigt kramar sin snuttefilt, med invävd övertygelse att dess ägare kämpar på de svagas sida. Samma känsla i min mage: Tryck inte in oss som tycker oss förstå kulturens kraft i nån grupp med några cementerade åsikter.

Att kulturens kraft gagnar alla och därmed inte kan verka förtryckande är ju liksom dess inneboende väsen. Men om man därmed kan sätta nån vänster- eller högeretikett på kulturutövare och -uttryck överlåter jag åt andra att fundera över.

Om man emellertid ett ögonblick skalar bort den litterära ironin i den gode Bengt Ohlssons fina snuttemetafor så kan man ändå ana att han har en intressant iakttagelse i det där med grupptillhörighet.

Vi identifierar oss alla med lite olika grupper och anammar mer eller mindre fullt ut dess attribut och ideal. För att få vara med, få höra till. Tonåringar är till stora delar likadant klädda och uttrycker sig likartat. (Ajaj, nu var jag själv där med kofösarstången). I många år efter att vi hade flyttat hemifrån hörde många av oss våra föräldrars maningar, liksom i andanom: Nej, så ska man inte göra. Eller: Precis så.

Rökare identifierar sig just vad gäller rökningen med andra rökare, kulturarbetare med övriga i det skrået. Mammor med andra mammor. Brunnsängsbor med andra Brunnsängsbor. Filmälskare med likasinnade i den illustra skaran. Och om tillhörigheten också omfattar ett engagemang, ja då är det lätt att man tar gruppens värderingar utan att själv fortsätta reflektera, åtminstone inte varje dag. Vanlig hederlig gruppdynamik, med andra ord.

Att gå tvärs emot, att frigöra sig, är svårt och ändå är det väl det som är utveckling? I den mån det alls är möjligt. Eller ibland ens mödan värt.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

I torsdags höll kultur- och fritidsnämnden möte, ett möte där de skulle klubba igenom sin verksamhetsplan. Det vill säga bestämma hur de stora nedskärningarna ska drabba de olika delarna av kultur och fritid.

Det blev en gemytlig tillställning där de sparsamma ordväxlingarna, trots allvaret i besluten, var ytterst välputsade. Detta trots att kulturchefen Staffan Jonsson i underlaget till beslut har påpekat att det inte längre går att nå de uppsatta målen.

Någon diskussion med de få från den så kallade allmänheten blev det inte heller, det tillåter helt enkelt inte formerna.

Kultur- och fritidsnämnden får, som vi tidigare har berättat, runt 4,5 miljoner mindre i år att klara sin verksamhet på, för både kultur- och fritidsdelen. Det är kommunfullmäktige som fördelar anslagen och alla nämnder, utom skolan, har det här året fått strypta anslag.

Politikerna i kultur- och fritidsnämnden, som redan i januari fick veta hur mycket pengar de skulle få, nöjde sig med att bita i det sura äpplet och fundera ut var de skulle kunna strama åt. Det har de gjort och resultatet blev den verksamhetsplan som Kulturdelen har skrivit om tidigare och som nu på torsdagens möte formellt skulle klubbas. Den som bland annat omfattar Staffan Jonssons brasklapp.

Märklig tillställning

Det här nämndmötet var det första som vi i Kulturdelen bokstavligen följde. Det hölls i Täljehallen och föregicks av en halvtimmes rundvandring för ledamöterna. De var förvånansvärt många, först och främst de ordinarie och därefter alla ersättare, tillsammans ett femtontal personer av olika politiska kulörer. Täljehallen är ordföranden Anna Bohman (S) förslag. Hon menar att det är klokt om nämndens ledamöter vet hur det ser ut i de anläggningar som de bestämmer över. Nästa gång blir det någon annanstans.

Vi hade nog förväntat oss att ledamöterna skulle ha lite mer intresse av vad allmänheten har att säga, där fanns företrädare för olika förvaltningar och andra engagerade. Ända tills vi förstod att besluten redan är tagna, det var för sent med andra ord. I sanningens namn ska sägas att det fanns en punkt på dagordningen som hette ”frågestund”, men den låg som en inledande frågestund, innan de tunga frågorna kom upp. När de väl gjorde det var det inte tillåtet att yttra sig, inte delta i eller initiera någon debatt, vilket också klart deklarerades av nämndens ständige sekreterare.

Bumeranginbjudan

Nej, debatterna hör inte hemma i nämndmötena, förstod vi, åtminstone inte de möten som är offentliga. För besluten är tagna innan, på möten där allmänheten inte har tillträde, där alltså insyn saknas. Lite som att ”uppgörelser i bastun”.

En skriftlig protest avgavs i ett av ärendena, utan någon som helst debatt, och en önskan om en ändring av en ordalydelse. På den nivån var det. Och ska så säkert vara. Med den form som kommunen har valt. Men vi frågar oss: Är det öppenhet? Varför ska nämndmötena vara offentliga när de i praktiken bara är formella?

Slöseri

Jodå, vi vet, det finns andra vägar att påverka, prata med den politiker man känner förtroende för eller studera beslutsunderlaget och skriva insändare. Hela underlaget ligger där på kommunens hemsida och är tillgängligt för alla och den som inte vill ratta på hemsidan kan ringa kommunens växel och be om handlingar. Det går utmärkt att läsa på, det går att bilda sig en uppfattning och ta till orda vid kulturnämndens frågestund före det egentliga mötet, innan frågorna kommit upp på dagordningen. Sen är det kört. I någon debatt när nu ändå hela beslutsgardet är närvarande får man inte delta. Och ledamöterna i sin tur går miste om tankar och idéer som kanske kunde bringa nytt ljus i de frågor de ska besluta om.

Är inte det synd?

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund