Kulturdelen

... av grekiska da´phnē 'lagerträd'), i grekisk myt en ung kvinna som väckte Apollons åtrå. För att undkomma guden lät hon sig förvandlas till ett lagerträd. Källa: NE.

Mitt inne i Lunagallerian står en unik skulptur, mer och mer undanskymd, mer och mer förfallen. Ingen verkar bry sig, konstaterar Södertäljekonstnären Eric Matteoni, som var med om att handgripligen sätta skulpturen på plats. – Detta är en unik skulptur, den enda runda i stengods i hela landet, så vitt jag vet, säger han.

Skulpturen invigdes i samband med att Lunahuset stod klart, 1978. Med på plats var konstnären själv, Helga Henschen.

Då stod skulpturen längre från väggen, inte för att den har flyttats, det gör man inte i första taget. Nej, det är väggarna som är flyttade, ett par meter in i gallerian för att göra affärslokalerna större. Det syns på golvet, hur den del som faktiskt hör till konstverket och som består av vita former, löper rakt in under befintlig vägg och vidare in i butikslokalerna intill.

Inhägnat och fult

Fontänen – skulpturen är en sådan – har omgärdats av ett räcke i stål och dammen har prytts med illröd, redan efter nåt halvår, skamfilad röd kant. Varför? På vems initiativ?

– Varför, jo en kvinna snubblade ner i bassängen och den ansågs då så farlig att allmänheten måste skyddas, säger Eric Matteoni.

– Jag och Ami Lönnroth från Helga Henschens Vänner var med på ett möte tillsammans folk från Telge Fastigheter. Jag föreslog att de skulle placera ut bänkar runt skulpturen, det skulle den inte ta skada av. Men sen hörde jag inget och en vacker dag fanns det hemska, fula räcket här.

– Till Dafne hör ett antal fåglar som tidigare satt på väggarna i Lunagallerian, lite här och där. De monterades ner i samband med ombyggnationen, och har inte satts upp igen. Belysningen som finns kvar ovanför skulpturen är aldrig tänd, och vattnet som ska rinna nerför sidorna är bromsat.

– Det fanns ett aggregat för avkalkning i källaren, men när det pajade gjorde man inget åt det. Dessutom var det några inbrottstjuvar som hällde ett par säckar cement i bassängen i våras, varpå de små vattenhålen täpptes igen. Det har Telge Fastigheter åtgärdat, men inte tillräckligt bra.

– Namnskylten med Helga Henschens namn och de fyra, fem som var med i bygget, är borta. Över huvud taget har inte skulpturen någon gång tvättats eller skötts. Telge Fastigheter säger att det ska göras, men ingenting händer. Jag tror inte de vill.

– Hela skulpturen är misshandlad, sköter man en sådan står den i tusen år.

Det finns ytterligare detaljer som hör till Dafne, det är fyra ansikten som tidigare hängde ovanför entrén, på utsidan, ut mot gågatan.

– I och med att cirkulationsdörren kom på plats fick de flytta till ytterväggen intill KappAhls butik, där de intar en mycket undanskymd plats.

Omöjligt jobb

Det var alltså Eric Matteoni som, med hjälp av några andra, reste Dafne, la golvet och gjöt dammen till byggledarens förtvivlan, berättar han.

– Han muttrade och undrade vad det här åbäket skulle vara bra till. Men sen såg han att jag kunde gjuta och då lugnade han sig. När alltihop var klart frågade han faktiskt vad de olika detaljerna i skulpturen skulle betyda. Det var riktigt roligt!

– Vi gjorde formar i lera, i dåvarande Kollektivverkstan inne i Stockholm, avtryck i gips, gjöt och valde glasyr på Gustavsberg, där de erbjöd sig att gjuta, men aldrig i livet montera. Det går inte, sa dom.

Men det gjorde det, det tog ett år ungefär, allt som allt, med golv, damm och skulpturen som består av 87 stengodsplattor.

Helga Henschen var otroligt noga med färgsättningen, avslöjar Eric Matteoni.

– Ett av ansiktena skulle vara brunt och de hade bara svart, men av misstag råkade en skärva brännas två gånger och blev den brun och då visste vi hur vi skulle göra.

Skamligt

Allt detta berättar Eric Matteoni när vi träffar honom framför räcket som nu skämmer konstverket och som skulle få Helga Henschen, en av landets mest renommerade konstnärer på sin tid, att vrida sig i sin grav (hon dog 2002). För att inte tala om den illröda randen på dammen. I blickfånget har vi ljusskyltar med butiksnamn och erbjudanden, de ser ut att höra till skulpturen.

– Hanteringen är skamlig, man kunde lika gärna täcka den med kamouflagenät och hänga juldekorationer i den.

– Nej, flytta ut den mitt på golvet i ljusgården och låt det vita golvmönstret följa med. Laga avkalkningsanordningen, rengör och renovera skulpturen och tänd belysningen. Sätt upp fåglarna och flytta ansiktena från utsidan till entrén.

– Det är för sorligt, det här. Dafne är, och har alltid varit, omtyckt av Södertäljeborna, den speglar mångfald och det är alltid aktuellt.

– Budgeten för Dafne låg på sin tid på 450 000 kronor, minns Södertäljekonstnären som var med och reste skulpturen. – Det var mycket pengar på den tiden, skattepengar. Och dem har Södertälje kommun förvaltat dåligt.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Läs också Helga Henschens Vänners öppna brev till Telge.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.