Kulturdelen

– Man kan behöva en ursäkt för att träffas. Se bara på julen, säger Hans Qviström som håller i projektet Hälsa På.

Att träffa grannarna vid glassbilen. Kan det vara kultur?

– Ja, absolut, säger kultursekreterare Lars Ahlin, som inte bara ansvarar för kultur i skolan utan också för kultursatsningar för äldre.

Just nu pågår ett unikt projekt i Rosenlund. Hälsa På heter det och riktar sig till alla i området som är över 65 år, och det är rätt många just i Rosenlund. Det de delar, förutom att de är pensionärer, är avsaknaden av en gemensam samlingslokal. Oasen i Hagabergs folkhögskola har visserligen just öppnat, det är den närmaste, men den ligger ack så långt bort för de flesta Rosenlundsborna.

– Pelle Nordin, fager och fin, presenterar sig en av deltagarna och kramar om Ingrid Jansson. – Tänk, vi två kände inte varandra tidigare, men nu vet vi vilka vi är, säger han.

Alltså har Lars Ahlin dragit igång projektet Hälsa På, en uppsökarverksamhet med fokus på möten och hälsa. Som projektledare är Hans Qviström, teaterprofil i Södertälje, engagerad.

Sedan juni, när alltihop startade, har han knackat 743 dörrar, presenterat sig och projektet. Alla som vill vara med har fått ett medlemskort, ett plastkort att lägga till de andra i plånboken. Det ger rabatt på en del evenemang och i några affärer, ännu fler längre fram, hoppas Hans Qviström.

Med korten, och den deltagarstatistik de genererar, kommer också projektet att kunna utvärderas. Det ska ske i början av nästa år. Det är så långt pengarna räcker. Hälsa På är ett samarbete mellan Kultur- och fritidsförvaltningen och äldreomsorgskontoret med stöd av stimulansmedel från Socialstyrelsen.

Mycket från noll

Hittills har Hälsa På-are bjudits på en Bellmandag, där Hans Qviström, utklädd till Bellman förstås, sjöng och spelade. De har avverkat några bouleturneringar och lyssnat på Peter Taberman som visat bilder från gamla Södertälje. De har gått på trädgårdsvandring och gjort sällskap ner till lunchmusiken på Trombon, de har börjat med både yoga och stavgång och de har varit på seminarier kring begreppet hälsa. Mycket av det här har börjat som önskemål från deltagarna själva. För en del av aktiviteterna har de dessutom fått låna tillfälliga lokaler, både från HSB, Hyresgästföreningen och privatpersoner.

Femtioöring

Och så var det det där med glassbilen. Den 1 oktober hängde Hälsa På med på denna evigt trudeluttande glassförsäljning på eftermiddagsrutten genom Rosenlund. De körde bakom, stannade vid varje stopp, pratade med dem som hörsammat den inbjudan som gått ut till alla pensionärer och bjöd på kaffe och mazariner. Just den här dagen hade glassbilschauffören Andreas Emling försetts med en sparbössa där han tog emot femtioöringar som snart skulle ha tjänat ut. För vidarebefordran till BRIS (Barnens rätt i samhället), som ju stod för insamlingen i Sverige.

– Det här är ett sätt att skapa förutsättningar för möten, säger Hans Qviström och häller i ännu en kopp rykande kaffe.

– Det här ett konkret sätt att visa hur vi kan hjälpa barn som inte har det så bra, säger Siv och Tommy Sorard, medan barnbarnen Linn och Robin petar ner sina sparade femtioöringar i BRIS-sparbössan.

– Och alla sätt är bra. Attans, ursäktar han, mazarinerna är lite frusna fortfarande, men de tinar på tungan, ska du se. Ta två!

Kulturen då?

Att få pensionärer att röra på påkarna, att få dem att träffas, det låter mer som ett socialt eller ett hälsoprojekt. Vad har det med kultur att göra?

– Ja, vad är kultur egentligen, fråga säger Lars Ahlin retoriskt medan han lägger in fyran och svänger efter glassbilen upp på Rosenlundsvägen på väg till nästa stopp.

– I Sverige har vi fortfarande en väldigt gustaviansk syn på begreppet. Någon annan – ytterst kungen en gång i tiden – har bestämt vilka kulturområden som är bra, vad som ska betraktas som kultur. Som institutionsteater, symfoniorkestrar, dansföreställningar och litteratur. Allt det här är förvisso kultur, men för mig är begreppet mycket vidare. Jag menar att det är själva utbytet människor emellan som är kultur. Vi är alla kulturbärare, vi visar vårt kulturarv med vad vi har på oss, med hur vi pratar. Det är i mötena som utbytet sker.

Möten

Lars Ahlin initiativtagare till projektet Hälsa På

– Både ock. Du träffar någon som du kanske aldrig har träffat förut. Du får nya impulser, nya infallsvinklar, nya tankar. Som leder någonstans.

– Titta på kvinnan där borta, säger han och nickar mot en äldre dam som har slagit sig i slang med några andra bakom glassbilen. De gestikulerar och nickar mot varandra medan de mumsar mazariner.

– Hon är äkta. Sig själv. Därmed skapar hon möjlighet för ett äkta möte.

Få se nu, menar du att kultur också är lika med äkthet?

– Det var en ny tanke. Ja, kanske. Ta teatern som exempel. Jag har sett proffs som är bra och sådana som är dåliga. Jag har sett amatörer som är bra och sådana som är dåliga. Det om gör att något blir bra, är på riktigt, det är just äktheten, att skådespelaren till exempel är närvarande, att det verkligen blir ett möte.

– Den där äktheten går igen i mycket, forsätter han. Ta filmproduktion till exempel. Den som vill göra en film om kriminella, om prostituerade, om missbrukare försöker engagera en skådespelare inifrån de kretsarna för att komma åt just äktheten.

Glassbilschauffören Andreas Emling har inget emot att samarbeta med Hälsa På. Här i samspråk med besökare Kerstin Gomer och Hans Qviström.

Truddelutt

Medan vi talar har Andreas Emling satt igång sin glassbilsmelodi igen, och rullar iväg till nästa stopp. Lars Ahlin vrider om startnyckeln i sin bil och Hans Qviström är redan på väg i sin kaffedoftande, med Hanna Ekroth vid sin sida. Hon är också med i projektet.

Kvar på trottoaren står en klunga människor och fortsätter prata med varandra. Kanske har de träffats tack vare Hälsa På, Kanske håller de, som Lars Ahlin vill se det, just nu på att skapa kultur.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Olof Näslund

Mer om Hälsa På på www.sodertalje.se/halsapa eller ring 08-523 067 00 för mer information.

Mötesplatsen Oasen på Hagabergs folkhögskola är öppen alla fredagar mellan 13 och 15.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.