Kulturdelen

Världen på hermanssonskt vis

Christer Hermansson är själv kulturchef i Strängnäs kommun. Oliver C Johansson i Strangeness.

Nu finns den. Boken om en svensk kulturchef. Någon sådan har inte funnits i svensk litteratur tidigare. Säger författaren själv, Christer Hermansson i Södertälje. Den 13 september släpps hans nya roman, Kulturchefen.

Det är svårt att kategorisera Christer Hermanssons nya bok Kulturchefen, liksom hela hans författarskap, nio böcker nu. Absurdism ligger väl närmast till, men den benämningen räcker knappt. För boken är verkligen skruvad, totalt ”knäpp” på sina ställen. Full av absurda vinklar, osannolika karaktärsskildringar och bisarra möten. Och mitt i alltihop, bortom alla knasiga skeenden och halsbrytande svängar känner man igen sig: människor, arbetskamrater, chefer. De finns, visst sjutton finns de.

– Jag beskriver världen på ett hermanssonskt vis, säger författaren själv. Det är mitt sätt att skriva skönlitteratur. Och världen är absurd.

Oliver C igen

Kulturchefen är en fristående fortsättning på Ich bin ein Bibiothekar, som kom för några år sedan, nu i nyutgåva. Båda på Tusculum förlag, i Södertälje förresten.

Huvudpersonen i båda två är Oliver C Johansson, en odräglig typ, fullständigt korvstoppad med boklig och musikalisk bildning, fördomsfull och dryg, elak och beräknande och i total avsaknad av social kompetens. Medan han själv är blind på det ögat, förespeglas både hans omgivning och läsaren vid några kortkorta tillfällen att karln försöker ju ändå. Så är det borta. Den sympati som var på väg att gro trampar han själv ner med klacken. Så det skvätter om den.

Tyska sånger

– Jag ville att Oliver skulle utvecklas i Kulturchefen, säger Christer Hermansson.

– I Ich bin tog han över chefsrollen på Södertälje stadsbibliotek efter Eva Larsson. Till henne och Södertälje stadsbibliotek skrev han en uppskattad hyllningssång. På tyska. I nya boken sjunger han ytterligare en sång, en nydiktad om att vara kommunanställd, för att blidka städerskan Elsa (i Strangeness, där allting utspelar sig). Samma sak, fast tvärtom, alltså. Det där smörandet, det hade ju funkat tidigare. Men den här gången uteblir reaktionerna, inga applåder, ensamheten är det enda som sluter upp runt honom. Fast den är han å andra sidan van vid, ensammare människa än Oliver C Johansson är svårt att tänka sig.

Ska man ömka honom? Tycka synd om honom? Känna igen sig? Vad vill Christer Hermansson egentligen med honom?

– Tja, säger han, jag tycker nog att Oliver illustrerar hur makten korrumperar.

Rolig och användbar

Han föreslår också att man använder Kulturchefen som managementbok, likaväl som man kan läsa den som en roman, eller som en bok om arbete, om arbetsplatser. Framför allt en bok om kulturadministratörer, som alltså inte tidigare har funnits.

Vid ett tillfälle påpekar Oliver C att en av hans underlydande har ett smutsigt tangentbord. I stället för att torka av det, det ligger under användarens värdighet och naturligtvis under Oliver Cs, så växer frågan och hamnar som en punkt i ett kommande utvecklingssamtal.

– Precis så är det i vardagen, konstaterar Christer Hermansson, småfrågorna slår lätt ut de stora.

Någon som känner igen sig?

Välfylld

Boken är, för att vara Christer Hermanssons, tämligen tjock, drygt 280 sidor. Så är den inte heller skriven rakt igenom på ett och samma sätt. Nej han byter perspektiv, det är inte bara Oliver som berättar och ur vars synvinkel historien rullar upp. Nej ibland uppenbarar sig texten som fragment, kring samma tema, eller som scener.

– Ja, jag tycker att det berikar helheten, jag ville pröva.

Han strösslar med litterära citat och musikaliska hänvisningar, opera, arior.

– Jag snor mycket. Ur skönlitteratur, managementlitteratur, verksamhetsberättelser. Den som känner källorna märker det. Jag älskar floskler och jag upprepar mig gärna.

– Innan jag lämnade manuset ifrån mig lät jag en god vän läsa. Det här är värre än vanligt, sa han och då kände jag mig lugn. Jag var orolig för att det kanske var för tamt.

Livet är absurt, konstaterar författaren Christer Hermansson i Södertälje.

Allt tillåtet

– Ja, jag har nog fläskat på rätt tjockt den här gången. Jag citerar och återanvänder citat. Jag leker med olika referenser. Och jag ger mig på företeelser, Leif GW Persson får sig en skopa, sånt får man göra.

Får man det?

– Javisst. Det är fiction (fantasi), där är allt tillåtet, man får använda namn på verkliga personer, antingen korrekt eller vränga till dem. Men det är klart, de utvecklingssamtal som finns i boken har jag förstås inte hållit själv, det skulle ju inte gå att avslöja något ur dem. I fiction är man väldigt fri. Och folk blir inte så arga som man skulle kunna tro, om de känner igen sig. Jag har bara fått stryk för de sanningar jag har serverat, aldrig för någon av mina fiktiva situationer eller personer.

Strangeness

Christer Hermansson är själv kulturchef. I Strängnäs, Oliver C i Strangeness.

Varför Strangeness?

– På något sätt blir Strangeness mer Strängnäs i fiction, än Strängnäs skulle ha blivit, förklarar han.

Oliver då, har han något gemensamt med författaren?

– Nej, det tycker jag inte. Men ibland är jag lite avundsjuk på honom. Han är rakt på sak, säger direkt vad han vill utan att vara diplomatisk. Vi lever i en konsensuskultur, det kan vara befriande att tänka bort den.

Boken, ja, läs den! Gör det. Den är något av det roligaste som skrivits. Å kan man också läsa den, som ett stycke underhållning, av det slaget som stannar kvar som tankar och funderingar långt efter att bakersta pärmen är igenslagen.

Text: Ingrid Sjökvist

Fotografi: Göran G. Johansson

Christer Hermansson kan du närmast möta vid ett lunchframträdande på Trombon i Södertälje den 6 oktober, och den 31 oktober i Hebbevillan. Troligen sjunger han då sina sånger. Här kan du höra dem:

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.