Med på noterna

När det stormar skvätter det vatten, det begriper ju vem som helst.

Den som till äventyrs inte tror på barns förmåga att föreställa sig skulle ha varit med på kulturnattens sagoteater. Där körde Mikaela Hurme och Peter Sörås två pjäser på varandra för barn mellan fyra och åtta år. Dels Pojken, prinsessan och vindarna som de bearbetat efter en folksaga, och dels Bockarna Bruce. Barnen köpte illusionen rakt av.

Halva hörsalen var möblerad med tjocka färgglada dynor, där barnpubliken parkerade i god tid, alla som inte tyckte det var tryggare i mammas eller farfars knä. Inbjudande såg de mjuka kuddarna ut, så inbjudande att en del valde att stoppa nappen i munnen och lägga sig till rätta medan de väntade.

Så började spelet. Om prinsen som fick prinsessan. Men först efter sju svåra hinder och prövningar, förstås.

Många byten

Per Sörås spelade alla roller – utom Nordanvinden och hans småbröder med ansvar för andra väderstreck. Bytena mellan de olika karaktärerna skedde med hur enkla medel som helst. Barnen var med och hade inga svårigheter att fatta galoppen. När Per Sörås bar den glänsande ringen var han prinsessan, när han kånkade omkring med den tjocka boken var han pojken. När han hade hatt pappan och när han bar sjal mamman.

Det var många roller, avancerat många roller. Och ändå hade Mikaela Hurme och Per Sörås opererat bort en hel radda figurer ur den ursprungliga folksagan.

– Vi har helt enkelt skalat ner den från sin ursprungliga muntliga tradition så att den går att berätta på scen, berättar Mikaela Hurme.

Hon är dramapedagog och det var hon som bjöd in barnen i pjäsen, som såg till att de medverkade. Som fick dem att önska maträtter så vindarna skulle bli samarbetsvilliga. Som fick en flicka ur publiken att hälla medicin på pojken så hans kropp skulle sluta värka. Och som fick några andra att spruta vatten så floden svämmade över.

Bockarna skrämde – kanske

Så var första pjäsen över. Vill ni se en till, undrade Mikaela Hurme?

– Jaa!

Och så klev de tre bockarna Bruce fram.

– Puss ropade en flicka i publiken när det blev lite läskigt. Puss puss.

– Vem vet, sa Mikaela Hurme efteråt, kanske var det hennes sätt att hantera rädslan. Kanske var hon bara modig.

Att spela teater för barn är inte konstigare än att spela för vuxna, menar hon. Den sorts barnteater som hon och Per Sörås ofta ägnar sig åt är interaktiv och då är det viktigaste direktkontakten med publiken. Tvåsidigt. Som skådis måste man snappa upp kommentarer, kunna kliva ur scenbilden och flyta mellan den och publiken.

– Puss.

– Jag kan inte pussa dig lilla bocken Bruce, för jag vill äta upp dig, brummade trollet under bron, alias Per Sörås.

Inte lämna barn i sticket

– Egentligen är det ingen större skillnad på teater för vuxna och för barn, fortsätter Mikaela Hurme när vi pratas vid dagen efter föreställningen. I båda fallen måste målgruppen stimuleras, med rätt ämne och rätt nivå. Det går inte att generalisera, det här tycker barn om, det här gillar vuxna. Vi är alla olika. Vad som är viktigt, oavsett publikålder, är att inte vara övertydlig, att lämna utrymme för den egna fantasin och tolkningen. Och där är barnets, såväl som den vuxne betraktarens, alltid rätt.

Fantasin, ja …

– Kolla på träden, sa Per Sörås i ena scenen och pekade över vuxenhuvudena längst ner i salen. Alla barn vände sig om och visst, visst var det träd de såg, eller de röda rosorna som doftade lång väg. Eller nåt annat.

Teater för barn behöver inte heller ha lyckligt slut, vare sig perfekt eller rosenrött, fortsätter Mikaela Hurme.

– Men det är vårt ansvar att se till att ingen går härifrån och är ledsen eller rädd eller känner sig ensam.

Text: Ingrid Sjökvist

Foto: Göran G. Johansson

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.