Marcus "Markandeya" Berg sjunger Lejoninna. Akvarell och kol av artikelförfattaren.

Tre fullträffar gav bra vibrationer

Att komma till Gula Villan i Järna en lördagskväll är som att komma hem till en god väns vardagsrum. Man känner sig alltid välkommen, redan innan man hunnit fram finns en bra känsla i magen. Där väntar ett hus av god stämning och som alltid bjuder på något utöver det vanliga.

Denna lördagkväll, den första i december, är villan öppen för musikfest – Positive Vibration Gathering, med tre fantastiska akter. En folkmusikduo, en av Sveriges främsta reggaemusiker och ett lokalt kultband. 150 slutsålda biljetter kan inte berätta annat än att denna kväll är något många har sett fram emot.

Lokalen är inte helt fylld än när Emma Reid och Daniel Carlsson börjar spela, men folk droppar in vart efter som de leder oss in i kvällens musikfest. Emma och Daniel är två världsvana musiker som tillsammans släpper sin nya skiva Innerligheten, kvällen till ära. Med hjälp av två fioler och saxofoner framför de både egenskriven folkmusik och andra kända, relativt moderna stycken med ursprung från bland annat England och Sverige. Man märker direkt att de är spelvana, även om deras säkerhet ligger främst i musiken och inte i mellansnacket. Det ligger något otroligt proffsigt över styckena, i de försiktigt sköra som de lekfullt medryckande.

Det går heller inte att missa att Emma och Daniel är ett par privat också, de nyinflyttade Järnaborna har ett väldigt ömt samspel. De jobbar otroligt mycket med ögonkontakten, det är nästan erotiskt hur intensivt de betraktar varandra när de spelar. Två av låtarna de framför har de tillägnat varandra, en till Emma från Daniel och viceversa. De skriver också till bortgångna vänner och nyfödda syskonbarn vilket gör det väldigt personligt.

Laser och rök

Efter den stämningsfulla inledningen blir det paus, det går att köpa fika för den som blivit sugen. Inför nästa programpunkt flyttat det med mikrofoner och instrument. Stolar flyttas till väggarna för att skapa ett dansgolv för den som vill släppa loss till ljudteknikerns pausmusik. Lasereffekter och rökmaskin ersätter levande ljus. Just laserlamporna är väldigt ambitiösa, det är som att vara på ett smakfullt rave.

Ett surr av förväntan drar genom villan då klockan börjar närma sig nio och nästa akt snart ska börja. Även jag står och trampar lite otåligt, spanar efter Marcus Berg. Markandeya, som är namnet på hans soloprojekt, är nämligen en stor förebild och det stora anledningen till att jag befinner mig i Gula Villan denna kväll. Enligt mig är han en av Sveriges absolut främsta låtskrivare och musiker.

Plötsligt sitter han där på scenen och fixar med gitarren, verkar ha smugit upp i ett obevakat ögonblick för att sen vid rätt tidpunkt fånga vår uppmärksamhet och köra igång. Markandeya är ikväll ackompanjerad av endast Johan Rinman på klaviatur, han brukar annars framträda med sitt band Kultiration och där är de betydligt fler. Ett ”organiskt reggaeband” vill han själv kalla dem, med vision att skapa gränsöverskridande reggae på svenska med influenser från folkmusik och jazz.

Total närvaro

Jag anser att en av de viktigaste egenskaperna hos en musiker är att vara närvarande. Därför har musiken blivit min meditation, och för mig handlar meditation om närvaro, skriver Marcus Berg på sin hemsida, och hans totala närvaro och respekt för publiken är en av de saker som är utmärkande för honom. Han sätter sig aldrig över sin publik, han ser inte sig själv som en man med förmågor ovanifrån som vill förändra människor, utan han är snarare där för att påminna oss om det större perspektivet, som han säger. De inspirerande texterna är lika filosofiska som politiska, det växlar mellan kritik och uppmuntran, melankoli och glädje. Tempot och intensiteten växlar också, det blir ett bra flöde bland Kultiration-klassiker och nyskrivet material. Nästan alla sånger blir mer eller mindre till allsång, kvällens publik verkar bestå av beundrare.

Clockwise

När Markandeya tackar för sig och ska överlämna till kvällens tredje och sista grupp tvekar han på deras namn, det verkar inte som om han känner till dem särskilt väl. Men jag kan inte tro att någon annan i lokalen har missat att Clockwise, det välkända och – som jag hörde någon vitsigt konstatera –  ”närodlade” bandet från Järna. Bröderna Rask på gitarr och sång, Mischa Grind på slagverk, och Anna Möller på fiol sen ungefär ett år tillbaka utgör gruppen som sammanlagt har spelat i ungefär tre år. De är starkt inspirerade av folkmusiken, men blandar in lite … ja, allt möjligt kanske man kan säga. De har varit ett omtalat liveband länge runt Järna men har den senare tiden blivit allt mer populära och har nuförtiden spelningar på platser långt ifrån Gula Villan. Det är välförtjänt, för även om det blir lite väl internt när majoriteten av publiken är deras vänner och familj så är den musikaliska biten otroligt professionell. Låtarna är maxade med tempoväxlingar, stämsång, sköna melodislingor och texter om allt ifrån växthuseffekten till den allomfattande kärleken. Även en text ur pjäsen Tillståndet av Bengt Bratt har fått sig en musikalisk omgång.

Känga mot Sverigedemokraterna

En överraskning kommer in i en av låtarna närmare slutet, då de slänger in en rap-del av en kille som heter Emil och som tillägnas ett visst främlingsfientligt parti som tidigare i höst tågade in i riksdagen. Tänkvärt och omtyckt, för att tyda publikens jubel. Alla i publiken är under hela framträdandet i extas och dansar vilt, ibland börjar jag till och med misstänka att något har hjälpt den frigörelsen på väg, då särskilt den övre medelåldern är på hugget och röjer längst framme vid scenen. Men jag tolkar det ändå hellre som glädjerus.

När dansen är slut och Clockwise sagt god natt börjar folk röra sig hemåt. Men innan jag går ville jag tacka Marcus Berg  för hans otroliga framträdande, han är kvar i huset. Jag och mitt sällskap för kvällen går fram till honom och gensvaret blir ett varmt leende som tar över hela ansiktet. Tack, mina systrar, tack så mycket, och en stor kram.

Då kan jag gå hem helt nöjd.

Text och bild: Sandra Karlung

Sandra Karlung

Sandra Margareta Karlung är 18 år och går andra året på Södra Latins Gymnasium för teater och scenkonst. Hennes lediga tid går åt att hänga med Södertälje Teateramatörer och samla på sig gamla prylar. Musik i form av reggae och progg gillas lika starkt som vegetarisk mat.