En möjlighet att få spela

Rock the house heter ABF Södertälje–Nykvarns satsning på oetablerade band, fredagen den 15 oktober stod tre orkestrar från de egna leden på Spinnrockens scen. Det är den oglamorösa starten på något som kanske kan bli något stort.

Iron Fist

För ordningens skull ska kanske påpekas att Feed Philip, Iron Fist och From Zero to Hero redan har spelat live innan de räknade in första låten denna kväll. Men ingen av dem har kommit någon vart än.

Det är bortåt 30 besökare på Spinnrocken. Några kompisar, de andra banden och en handfull föräldrar finns på plats framför scenen. Det är ingen idé att vänta in fler. Det första bandet kliver på efter att rock-coachen Fredrik Lundström introducerat kvällens program. En och en halv timme senare tackar han publiken som kommit och ber alla att ta med sig minst en kompis nästa gång.

Shoegazer i strumplästen

Först ut släntrar trion Feed Philip in på scenen, gitarristen i strumplästen. En stund senare funderar jag över vad bandet egentligen bygger sin musik på. Hur har de tänkt charma oss med det här? Ishockeyrefränger, ekvillibrism och käcka durackord saknas helt. Men det är lätt att missta sig, för bakom de truliga luggarna söker bandet kontakt med publiken. Och mitt bland all sprucken sång och alla lugubra riff, som alltid tycks på väg neråt på gitarrhalsarna, så verkar Feed Philip vilja berätta sin historia. Det är dyster rock och för ett pensionärs-öra låter det som Ian Curtis mumlar något uppmuntrande från sin himmel.

Iron Fist

Det ofrivilliga New Wave–bandet

Det verkar som Iron Fist vill spela hårdrock. Där är de inte riktigt än. I stället lyckas de spela New Wave. Ett rudimentärt och inte helt stabilt trumspel, enkla riff och en gitarrist med ambitioner och ett gnissligt sound. Bassist saknas, men bandet söker en. Och ovanpå allt en sångare som fortfarande söker trycket och falsettonerna. Bakom texternas anas ett politiskt, eller i alla fall samhälleligt, engagemang. Ett väldigt tidigt Talking Heads helt enkelt.

Bangar efter noter

From Zero to Hero

From Zero to Hero har koll. Kompositionerna är drivna liksom musikerna, de är tillräckligt skickliga för att spela svåra saker avspänt. Det blir man om man är lite bättre musiker än musiken man spelar. Själva verkar de gå med på att kalla sin musik Metalcore, låtarna är långa och vindlande och olika partier avlöser varandra. Sångaren behärskar ren sång, skriksång och growl vilket gör variationerna logiska. Killarna har tänkt till: stämsolo mellan gitarrerna och unisont, koreograferat, head-bangande. Men glöm inte att illusionen spricker så fort det ser halvhjärtat ut!

Det är en sådan här kväll som underground-scenen, eller den alternativa musikrörelsen lever upp. Det är noll procent Idol-spektakel. Det här är i stället dammen vars vatten då och då destilleras till en droppe Marit Bergman, Entombed eller Svenska Akademien. Inte särskilt glamoröst men en möjlighet att få spela för publik och ännu en erfarenhet att packa ner i basfodralet och ta med sig in i framtiden.

Text: Daniel Johnston

Foto: Göran G. Johansson

Klas Dahlström kranar.

Daniel Johnston

Daniel Johnston är frilansande journalist, musiker och scentekniker. Utexaminerad från JMK, Stockholms universitet, 2010. Jobbar även deltid på ABF Södertälje-Nykvarn med kultur och annat i kommunens södra delar.