Kulturdelen

Oktoberteatern har gett sig på en riktig klassiker, ingen mindre än Snövit och de sju dvärgarna. Kulturdelen bad några av de riktigt unga teaterbesökarna, Malva och Morgaine Hurme, att vara där på genrepet och berätta för oss. Med sig hade de Nena Forsling, verksam i STA, Södertälje Teateramatörer.

Det var en gång…

Pjäsen börjar med de magiska orden och ett lika magiskt snöfall, där det lyckliga kungaparet leker tillsammans. Drottningen önskar sig en dotter ”med hår svart som ebenholts, läppar röda som blod och kinder vita som snö”. Årstiderna växlar, fantastiskt gestaltat av något så enkelt som en man och en kvast, hur de gjorde vill jag inte avslöja, som publik måste man få överraskas. Drottningen dör under förlossningen och kungen har ett barn att ta hand om. Han anlitar tjänstefolk att vakta barnet och snart har ett helt koppel av barnvakter fladdrat förbi. Snövit växer upp och vill leka med pappa, som också måste hinna vara kung och läsa tidningen… Pappa kungen tar sig en ny fru, komplett med spegel och allt och precis som i den klassiska sagan blir hon svartsjuk på Snövit…

Vi som sett eller läst bröderna Grimms klassiska saga känner igen oss. Men i Oktobers uppsättning är den moderniserad, den elaka styvmodern är en riktig bimbo som tuggar tuggummi samtidigt som hon vaggar Snövit. Dvärgarnas matbord är kylväskor. Det är små, smarta detaljer som flyttar sagan in i vår tid, och det finns en hel del kluriga skämt och lösningar som jag uppskattar. Scenografin är stilren. Fina ljus- och ljudeffekter förflyttar oss mellan de olika miljöerna och de åtta skådespelarna bollar skickligt ett femtontal roller. Tyvärr slår min tråkiga vuxenhjärna till ibland och fastnar på detaljer, ”förstår barnen den där symboliken” eller ”hur kunde hon vakna av det där” men när jag tillåter mig att bara se och känna är det en mycket bra pjäs som jag gärna ser igen.

Nena Forsling

En riktigt bra teaterpjäs ska vara rolig. Och spännande på samma gång. Det stämde på Snövit. Allt var bra. Musiken också. Scenen var riktigt vacker, med ett stort träd och ett piano, det var fint. Den elaka styvmodern var bra för att hon visade så tydligt hur hon var, när hon blev arg då var hon verkligen arg. De små dvärgarna var så söta. De är ju små i sagan, här på scenen var de nog inte det egentligen, men jag tänkte mig att de var det ändå. Slutet var liksom perfekt därför att prinsen och Snövit gifter sig och alla blir lyckliga. Pjäsen är värd att se. Jag skrattade rätt mycket.

Malva Hurme

Jag tycker om pjäser som har ett lyckligt slut. Det har Snövit. Jag gillade också att det inte var exakt samma saga som originalet, inte så som jag har tänkt mig sagan när jag har hört den. De hade gjort allting så tydligt här på scenen. En pelare visade om det var inne eller ute, man fattade direkt att dvärgarna bodde i trädet och när det blixtrade då kändes det på riktigt. Och så blev jag glad av musiken, den var rolig på nåt sätt. Det jag tyckte var lite oklart var att mamman dog, men sedan förstod jag när pappan ”kungen” läste sagan för Snövit, där stod det. Jag tyckte att skådespelarna var duktiga. Alltihop var både bra och roligt.

Morgaine Hurme

Malva och Morgaine är snart 11 år och medlemmar i Södertälje Teateramatörer sedan födseln. Sågs senast i sommarteatern Historien om Oliver på Torekällberget.

Nena Forsling är med i STA, Södertälje Teateramatörer sedan år 2000, leder en blandgrupp i åldern fem till mormor, spelar själv teater, är med i styrelsen och en av tre som ansvarar för föreningens kostymförråd. Rekvisitör på Täljerevyn. Fyller fyrtio i februari och undrar fortfarande när man ska bli helt vuxen och klok, när får man alla svaren på det man visste som tonåring?

I Rollerna:

Snövit: Yelda Hadodo
Spegeln, Prinsen, Butter: Simon Mezher
Kungen, Kloker: Dennis Önder
Styvmodern, Toker: Johanna Thor
Glader: Grete Havnesköld
Blyger: Pascal Wibe
Prosit: Joakim Lindberg
Trötter: Christofer Önder

Dessutom förekommer de flesta även som som diverse tjänstefolk (bland annat en teckentolk!), ekorrar, rådjur och hjortar.

Regi & ny dramatisering: Ninne Olsson
Ljus: Figge Holmberg
Ljusteknik: Tomas Larsén
Ljud: Susanne Renegård
Scenbild: Jonas Holmberg
Kostym & Dekor: Märta Fallenius
Snickeri: Crickes Dekor & Smide

Snövit spelas på Oktober fram till och med 11 december. Oktoberteaterns egna information om pjäsen här.

Foto: Göran G. Johansson. Se fler bilder från Snövit här.

Läs också DN:s recension här.

Ingrid Sjökvist

Journalist och författare. Skriver reportage och artiklar på eget och andras initiativ, ofta om människor i arbete eller deras boende, gärna med miljö- och samhällsperspektiv. Språkgranskar andras texter. Är redaktör för antologier. Leder skrivarkurser. Håller i berättarkaféer och är litterär lektör. Skriver då och då en novell. Kan tala baklänges och dessutom klanderfri skånska.