Kulturdelen

Hur många känner till Svenska Centrifug AB:s gamla gjuteribyggnad? Den ligger nästan mitt i stan.

Det gamla gjuteriet bakom Tom Tits är Södertäljes näst äldsta industribyggnad. Den har stått tom i flera år och är nu rivningshotad för andra gången på kort tid. Men det finns de som ser möjligheter i huset, med sina stora lokaler och sitt centrala läge. Det finns också de som tycker att Södertälje saknar en tydlig mötesplats för kultur för alla, en plats som knyter ihop föreningar och privatpersoner. Att kulturlivet expanderar samtidigt som replokaler, scener och liknande bara blir färre och mer svårtillgängliga.

Hur stort intresse

Om man tänker sig vår stad som en kropp och att allt som händer runt om i den är hopkopplat genom vener och artärer är det kanske uppenbart att något behövs för att flödet inte ska stanna upp, för att hålla hela kroppen frisk. Det behövs ett glödande, kämpande och varmt hjärta för det. Ett kulturhjärta.

Finns det en koppling här? Mellan den där fiktiva kroppen och gamla gjuteriet? Svaret är ja, enligt en kampanj som nu på allvar tagit fart för att bevara gjuteriet. Ett öppet möte hölls i stadshuset i onsdags, den 11 maj, för att se hur stort intresset är hos privatpersoner, i föreningarna och studieförbunden för att jobba mot ett gemensamt mål.  Vilka idéer finns? Vilka viljor och behov?

Tomt i tio år

Men först måste en del praktiska saker redas ut. Det är Telge Fastigheter som äger huset och har ansvar för vad som ska göras. Omkring tio år har huset stått tomt och helt förståeligt börjar det nu förfalla. Man kan inte komma in i lokalen på grund av rasrisk. Grannen, Tom Tits, lämnade in en rivningsansökan för två månader sen. Det gjorde de första gången för något år sedan också. Alternativt, menade Tom Tits, skulle lokalerna kunna göras om för konferensändamål. Både rivningen och konferensförslaget drogs tillbaka.  En ekonomisk utredning gjordes 2007, där rivning skulle kosta 5 miljoner och en upprustning 7,5 miljoner. Efter det har inga vidare utredningar gjorts och där är vi idag. 2008 skrev Kulturhistoriska föreningen i Södertälje att de ställde sig positiva till att byggnaden inte rivs utan bevaras ur historiskt perspektiv.

Kulturhus

Redan då hade bland annat Rodolfo Alvarez och Erik Stromberg fått upp ögonen för byggnaden.  Ett frö började gro om att kombinera deras intresse för kultur med detta gamla gjuteri. Båda är engagerade inom Södertäljes kulturliv, via t.ex. Molto och Pretzeltown. Att just Gjuteriet intresserar dem är möjligheten att bevara ett gammalt hus som har ett historiskt värde och samtidigt utnyttja husets rymliga lokaler. Det finns stora utrymmen för kanske en scen och större replokal samt mindre utrymmen för musikstudios eller arbetsrum, vilket vore häftigt att kunna ha i samma hus.  Diskussioner och tankar om Gjuteriets möjligheter fick dem att sätta igång denna kampanj, som väcktes på allvar då ovan nämnda rivningsansökan skickats in.

Det finns stora utrymmen för kanske en scen och större replokal samt mindre utrymmen för musikstudios eller arbetsrum, vilket vore häftigt att kunna ha i samma hus, tycker Rodolfo Avarez och Erik Stromberg.

På mötet var alla överens om att Gjuteriet borde utnyttjas till något som omfattar kulturell verksamhet i form av bl.a. musik, teater, dans, konst för intresserade och engagerade i alla åldrar.

Erik Stromberg drar kopplingar till Mejeriet i Lund, som förr var ett nedlagt mejeri och idag är en av Lunds stoltheter när det gäller kulturell mötesplats och scen.  Ett rivningshus som räddades genom protester från tusentals demonstrerande ungdomar den dagen då Lunds då sittande politiker skulle rösta om Mejeriet skulle rivas eller inte. Idag styrs verksamheten av en styrelse med representanter från föreningar och studieförbund, vilket verkar vara ett vinnande koncept.

Men är Mejeriet-modellen à la Lund den bästa? Att skapa en förening som tillsammans verkar och styr? Är det möjligt att köpa upp Gjuteriet privat för att få full tillgång till lokalen? Varifrån kommer pengarna då? Ska man börja med att försöka begära en ny ekonomisk utredning för att se vad upprustning egentligen kostar idag, stämmer siffrorna?

Det är klart det finns många hinder innan Gjuteriet som kulturhus kan bli verklighet, men det största av dem alla kanske stavas pengar. Alla, och då menar jag även politikerna och Tom Tits-folket, tycker såklart att kulturlivet ska kunna utökas och må bra. Men i en tid då pengar betyder mer och mer och därför hålls hårdare i är det riktigt svårt att övertyga folk att satsa på projekt när man ser hur mycket det kommer kosta. Men är man många som enas finns det en större chans att man kan påverka och komma närmare målet, som i detta fall först och främst är att bevara Gjuteriet.

Många skrev upp sig på intresselistan för ett fortsatt arbete kring gjuteriet.

Sprida information

Vi som var på mötet var representanter från många delar av denna kropp som jag tidigare liknade Södertälje vid, men fler behövs. Därför är det viktigt att information om denna kampanj sprids, för det är ju såklart svårt att ta ställning till något man inte vet om.

Alla intresserade uppmuntras att kolla in Gjuteriets facebook-sida som uppdateras med nyheter, mer om Gjuteriets historia, förslag, diskussioner etcetera.  Om cirka två veckor ska ett kreativt möte hållas där alla som vill och kan är välkomna att delta i att diskutera fram något mer konkret. Vad vill vi, vad behöver vi, hur gör vi det, när gör vi det, och kanske främst av allt – varför.

På kvällen efter mötet blev jag blev påmind om att det var fyrtio år sen Almstriden i Kungsträdgården bröt ut. Gemensamma viljor räddade då tretton almar som idag står kvar. Mer om det behöver kanske inte förklaras här. Då handlade det om träd – idag handlar det om ett Gjuteri. Men i båda fallen handlar det om en vilja att bevara något som är viktigt för dem, om människor som vill något och kämpar för det, tillsammans.

Text:  Sandra Karlung

Foto: Olof Näslund

Bilder från Gjuteriet 2008. tagna av Göran G. Johansson i samband med Tom Tits utbyggnad.

Telge AB:s vd tillika kommunens koncerndirektör Kjell Hasslert inspekterar Gjuteriet tillsammans med Tom Tits utvecklingschef Lasse Levemark våren 2008.

Sandra Karlung

Sandra Margareta Karlung är 18 år och går andra året på Södra Latins Gymnasium för teater och scenkonst. Hennes lediga tid går åt att hänga med Södertälje Teateramatörer och samla på sig gamla prylar. Musik i form av reggae och progg gillas lika starkt som vegetarisk mat.